Så kom den äntligen, snön.Lite sent, den borde varit här för 1,5 månad sedan. Men igår, så föll det ett ymnigt snöfall utanför fönstret. Stora ulliga vita flingor föll ner från himlen.

Så idag skippade jag Hellner på skidor, skurtrasor och skurborsten och hängde istället kameran över axeln och gav mig ut i det fina vintervädret.  Jag var inte ensam att ta samma beslut, för lilla pulkabacken den var full att glada ungar med rosiga kinder som lekte i backen..

Fast ibland kan man ju undra, vem som hade roligast… vad tror ni???

Fast snödroppsbladen var nog inte så glada åt snön. Dom hade ju vaknat lite väl tidigt i år och det ser väl nästan ut som skatan tycker detsamma

Men som sagt ungarna hade kul..

Jag drog mig vidare upp mot Stora torps Ridklubb. Denna klubb som är hotad, eller skall vi snarare säga lokalerna. Tänk 10 min med spårvagnen från city och så en lite promenad upp hittar vi denna oas i Göteborg. Ett ställe där djur och människor levt i ett antal 100 år, men nu är det hotat. Stallarna är dåliga och staden vill riva.. Men, skall vi inte i en stad som Göteborg har råd och plats för denna oas.. ???

Jag bestämde mig direkt, att jag skall gå dit en lördag med kamerautrustningen och försöka dokumentera det här stället för jag tycker det är skandal om kommunen tycker det är för dyrt att rädda. Har kommunen råd att betala 20 000:- per dygn för att hålla is på Heden, ja då har man råd att också rusta upp och bevara Stora Torps ladugårdsbyggnder. Men än finns det kvar och hästarna i hagen verkade även de njuta av det fina vintervädret

Det blev naturligtvis en liten vända förbi GFRK:s anläggning, där det visade sig vara dressyrtävlingar idag.. Så jag tog mig en liten runda genom stallarna och runt anläggningen. Även där, verkade ju hästarna njuta av solen..


och tänk, i den här stallgången har man vandrat mycket

Men nu börjar drömmarna komma tillbaka. Drömmarna om den där drömresan. Precis som jag en gång kände när tog beslutet att åka till Kenya och åka på safari. Det var också en dröm sedan många, många år, som jag en dag i maj bestämde mig för.. Nej, nu skall jag göra det. Nu skall jag börja spara för att äntligen få åka dit till Afrika, som jag alltid drömt om.

Det är precis detta, jag känner i magtrakten igen, den där speciella kittlande känslan att nu vill jag och nu skall jag..

Och vad säger ni, är det inte då dags att sätta upp målet, för mål är viktiga, dom driver oss framåt, dom skapar ännu mer drömmar som man kan ta fram dagar när det känns lite mörkt och grått. Dom kan man plocka fram när det känns stressigt och tungt.

Dom är viktiga för att hålla igång det där speciella elixiret som gör att vi ler, känner glädje och har ett mål.

Men vad är då min dröm, vill jag återigen åka till Afrika eller Asien.. Nej, faktiskt inte.. lite kallare får det allt vara..

Så min dröm den är…. Svalbard… Jag vill sitta i juni och känna solens kittlande värmande strålar medan jag spanar ut över isen.. Jag vill drömma om att kanske få se isbjörn, jag vill drömma om att spana ner i vattnet efter fiskar. Spana upp mot himlen efter fåglar.. Jag vill drömma om att lämna bikinin och dom tunna sommarklänningarna hemma och istället packa ner varma tröjor, långkalsonger och rejäla kängor trots att almanackan visar att det är sommar.

Tror ni min dröm går i uppfyllelse.. Jag hoppas det, för om inte drömmen finns, så kan den definitivt inte gå i uppfyllelse.. Början på det är ju faktiskt att drömma, sedan kan det hända ting på vägen från dröm till verklighet som ändrar eller omkullkastar drömmen för ett tag, men då har jag iallafall försökt och bara det är en rejäl bit på vägen.

När det blir, det vet jag inte ännu riktigt, men om 1,5 år kanske.

I år fick han det! Är det någon som var värd detta så är det just Rolf-Göran Bengtsson.

Som gammal ridtjej så gläds jag så åt detta pris för Rolf-Göran Bengtsson. En hästkarl och en ryttare i absoluta världsklass, som också fått svenska folkets idrottspris. Genom åren har jag läst på olika insändarsidor och kommentarer i tidningar att vadå, ridsport, är väl ingen riktigt sport. Det är ju hästen som gör jobbet. Men det säger nog egentligen mer om dom som skrivit detta än om ryttarna. För alla vi som ridit på olika nivåer, allt från lektionsryttare, som kämpat förtvivlat för att få hästen att ens ta några steg framåt, till elitryttarna, som tränat och tränat, ridigt timmevist i kalla ridhus, vi vet vad det är. Det handlar om det perfekta samspelet mellan häst och ryttare, där en endast liten sekunds felaktig signal från ryttaren till hästen, kan göra skillnaden mellan ett EM-guld, OS-silver och och en placering långt ner i listan.

Rolf-Göran Bengtsson, har väl inte varit de stora rubrikernas ryttare, nej, han har arbetat kanske mer i det tysta. Målmedveten, inte alltid på lika villkor med den övriga internationella ryttareliten. Där många gånger det bästa hästmaterialet har saknats.. men när han väl fick möjlighet till detta material. Då har han också visat vilken fantastisk ryttare han är.

Jaha, säger kanske någon nu, men vad var det vi sa, det är alltså hästens förtjänst… Nja, säger jag.. En liten jämförelse, hur stor chans tror ni Markus Hellner skulle ha mot Petter Northug på ett par skidor köpta på Intersport, som han själv stått och vallat innan loppet… Nej, just det, inte så stor chans.. eller…???

Jag minns ju själv Rolf-Göran Bengtsson, de gånger han var på Göteborgs Fältrittklubb och tävlade på slutet av 80-talet och början av 90-talet och när jag själv, som funktionär kom i kontakt med honom. Alltid fokuserad, koncentrerad på uppgiften, artig mot oss funktionärer , men nog också en person som kunde säga ifrån om vi tävlingsarrangörer fallerade, även om jag personligen inte kommer ihåg detta. Däremot som sagt, koncentrerad och fokuserad.

Slutligen, för ridsporten tycker jag också detta pris betyder mycket. Det är sporten värd. En sport som faktiskt, mig veterligen är en sport, där alla tävlar på lika villkor kvinnor som män. Vet ni som mot förmodan läser detta någon annan sport där det faktiskt råder total jämlikhet mellan könen?

Så återigen, ett jättestort grattis till en stor idrottsman, till svenska folkets pris – Jerringpriset… och ja, jag blev lite fattigare ikväll, eller skall vi säga, jag lär blir det om någon månad, när telefonräkningen dimper ner i brevlådan, men det var det värt!

]]> http://nikonetha.wordpress.com/2012/01/16/rolf-goran-bengtsson-jerringpriset/feed/ 1 nikonetha http://nikonetha.wordpress.com/2012/01/13/en-ledig-dag/ http://nikonetha.wordpress.com/2012/01/13/en-ledig-dag/#comments Fri, 13 Jan 2012 18:28:26 +0000 nikonetha http://nikonetha.wordpress.com/?p=2379 ]]>

….bara sådär fixade jag till idag. Så vilken härlig tur jag hade när jag vaknade och tittade ut genom fönstret. För tack och lov inget regn, men däremot lite sol, blå himmel och klart väder.
Det här var ju ingen planerad ledighet utan bara någonting jag bestämde mig för hastigt och lustigt igår morse. Så inga planer var egentligen bestämda, jo, kanske ändå, planen var faktiskt… inga planer. Jobbmobilen hade jag också som den förnuftiga person jag kan vara ibland stängt av och låst in på kontoret.

En liten lunch med en kompis på stan var iof lite halvbestämt, så jag hoppade på spårvagnen och åkte inte till city. Det var inte bara jag som flanerade runt på stan och jag tog mig en liten avstickare in på NK för att kolla efter första vårtecknen, vårkläderna. Där låg dom härligt färgglada med löfte om att snart så, är det vår igen.

I Brunnsparken ja, där fanns de vanliga ingredienserna, som  gatumusikanterna en sådan här dag, när regnet lyste med sin frånvaro, bortjagat som det var av solen.

Jaha och vart var jag på väg tro undrar ni kanske. In i Nordstan för lite shopping, men icke, det finns mycket trevligare affärer i närheten, nämligen Japanphoto och visst kan man få drömma lite ibland eller vad säger ni… ???

Men ni kan vara helt lugna, inte en endast liten pryl köpte jag i min favoritaffär, bara tittade och visst blir man lite nostaglisk ibland…

Det blev istället en trevlig lunch med en kompis innan det var dags att åka hemåt igen… nästan… för ok, min favoritaffär nr 2, låg ju alldeles runt hörnet från Kungstorget där vi käkade lunch, så en liten på från Naturkompaniet fick jag med mig iallafall..

Efter ett halvår, så upptäckte jag att NFF under Jannes ledning arrangerade en workshop i macrofotografering i Stockholm och detta samtidigt som jag hade bokat en helg uppe i huvudstaden. Så jag bestämde mig, jodå, jag hänger på. det var mitt första, men dock ej sista träff medd NFF-gänget. Det blev en rolig och lärorik eftermiddag ute i Hagaparken då jag fick testa en hel  nya ting, jag aldrig hört talas om tidigare. En idag, så kan jag skratta gott, när jag minns det något konfunderade paret som förlagt sin lördagsutflykt till Hagaparken och där hittade ett gäng krälande, krypande personer, som satt på någonting underligt på sina objektiv. Paret var nyfikna och frågade lite förundrat var vi införskaffat dessa ting till våra objektiv.. Vad vi trätt på våra objektiv kan ni se här

Just det gladpack – och resultatet av en sådan övning.. blev det här…

och mer macrobilder.. från workshopen


Ett år senare var et dags igen att träffa NFF-gänget utanför forumet och nu var det Magnus Persson som samlade oss nere i Halland, närmare bestämt i Grimsholmen. Vad lärde jag mig där tro.. jo, en Nikon 300/2,8VR är inte bara en underbar optik, den är dessutom en perfekt socktork.

och som vanligt hade vi tur med vädret och det blev inte bara fotografering utan också några sköna timmar på ljugarbänken där vi diskuterade bilder

och tänk, vilket drömscenarie, att vakna kl 06.00 på morgonen och bara ramla ut genom dörren med kamerautrustningen och mötas av en underbar soluppgång i morgondimman

Jag har även tack vare NFF-gänget fått möjligthet att stifta bekantskap med Risveden, men tyvärr från den vandringen hittar jag inga bilder.

Det har inte bara varit roliga och lärorika utflykter med gänget utan också mycket fotosnack på forumet och Naturfotoforum och definitivt en stor plats i mitt utvecklande som naturfotograf, framförallt genom alla medlemmars konstruktiva och värdefulla kommentarer på bilder jag lagt ut, men också genom alla fantastiska bilder, som medlemmarna genom åren bjudit på på forumet.

Tack vare Naturfotoforum så fick jag också min första chans att ställa ut och det var med en alldeles speciell känsla jag hjälpte till att hänga upp min bild som deltog i utställningen på Fotomässan i Göteborg 2009. Att också vara med och arbeta med mässan och NFF:s monter där, var en rejäl kick för mig, då jag lärde känna många nya härliga fotomänniskor som jag fortfarande har kontakt med. Det har blivit några helger som jag hjälpt till på mässor, då jag även 2010 jobbade både på mässan i Göteborg och Stockholm. För mig handlar fotograferingen ju inte bara om att vara ute med kameran, även chansen att få träffa och diskutera med likasinnade är också viktigt och kan ge precis den där kicken man behöver.  Så här kommer några bilder från vårt deltagande i Göteborg och Stockholm




Naturfotoforum har ju också under ett antal år nu, deltagit med en egen utställning på Naturfotofestivalen i Vårgårda, där många medlemmar fått chansen att visa sina bilder. Detta tycker jag är en verkligen fin möjlighet för medlemmarna, att få chansen att ta det här ytterligare steget i sin utveckling. Själv hade jag nog aldrig vågat mig på egna skärmar i Vårgårda utan att först fått hänga tillsammans med NFF-gänget.

Naturfotoforum har som sagt funnits i 5 år nu, och vi är ett gott gäng. Några har försvunnit, men nya har tillkommit, så ni som läser här och inte bekantat er med sidan, ta chansen, titta in och bli medlem. Vem vet, kanske kommer vi träffas ute i skogen någonstans, eller varför inte.. på Big Ben.. för tro nu inte att vi bara grottar ner oss i mossan eller gömmer oss tysta och stillsamma i våra gömslen.. o nej.. en gång i månaden så är det ett NFF-gäng som brukar träffas på Big Ben på söder i Stockholm.. och det brukar vara så trevligt, så även en inbiten Göteborgare försöker passa in sina Stockholmsresor när dessa sociala träffar är. Då har vi kul och många viktiga ting löser vi, som hur man får en äkta nöffare att använda en padda, inte bara som fotoobjekt, utan för att visa resultatet av bilden också…

Snart är det dags igen för undertecknad att hänga med på en fotoutflykt med Naturfotoforum, för det har blivit en tradition nu att ett gäng från forumet åker ut till Landsort på vintern för en fotohelg och tänk äntligen skall den inbitna göteborskan Ada få möjlighet att njuta av lite Stockholmsskärgård också.. det ni!

Några timmar är det kvar på 2011, men jag passar ändå på att önska alla läsare ett

GOTT NYTT 

FOTOÅR!

och vem vet, kanske blir det lite nya fyrverkeribilder vid tolvslaget. Hoppas ni alla får en riktigt härlig nyårsafton

2011 börjar ju lida mot sitt slut nu, bara 2 dgr kvar innan det är dags att välkomna det nyfödda 2012. Min vana trogen, är jag lika förväntansfull inför det nya året som vanligt och redan nu, har lite spännande saker att se fram mot , men först är det väl dags att försöka göra ett bokslut över 2011. Hmm, här inser jag att jag faktiskt menar både bildligt och bokstavligt. Eller förresten, det bildliga bokslutet är ju redan avklarat. Det kan ni se här. Tänk om det bokstavliga, eller skall vi säga, det siffermässiga vore lika enkelt.  Men förhoppningsvis om någon vecka ungefär, skall väl även det siffermässiga kunna läggas till handlingarna.

Men nu var det ju det där med vintern det handlade om. För som sagt, jag längtar faktiskt efter snö, lite kyla, klara krispiga dagar då andedräkten står som ånga runt mig, så ingen kan ana, att den där ångan i själva verket kanske beror på en av alla mina giftpinnar som jag envisas med att använda. Här och nu, så säger jag – Nej, inget nyårslöfte -

Jo förresten, ett litet nyårslöfte tänker jag avge och det är fler fredags afterworks nästa år. För bilden ovan, den är tagen vid ett av de få tillfällen i år, jag hann och orkade med  after work en fredag.

Kanske skall jag lyfta lite på förlåten och berätta om vårens planer, för några verkar redan klara, som exempelvis en helg i den stora metropolen Västerås. Det är äntligen dags att göra den staden osäker, för självklart är jag inbokad på Camera Naturas naturfotodag i februari. Nyfikna? Ja, då kan läsa mer här

Så i mars, och här är det väl nästan så jag inte vågar nämna det. Men då är en långhelg på Landsort inplanerad. Äntligen skall jag komma dit, om nu bara inget oförutsett inträffar, så jag tar mig på huvudet (ni vet, ta i trä) och längtar redan dit. Skärgården på vår östra sida av landet, är så vacker och det skall bli spännande att få se den i vinterskrud, snälla kan man allra ödmjukas få önska lite snö kanske.

Så i april är det dags igen, årets första tripp till Skåne och Söderåsens nationalpark. Man får väl se hur många vändor det blir till Skåne nästa år. I år, blev det ju några stycken, närmare bestämt 4 stycken.

Allt det där verkar ju kanske lite avlägset ju nu, men en sak jag lärt mig, tiden rusar fram, det går fort, fortare än man kan ana så jag avslutar det här inlägget med en bild, som om man har tur, bara ligger 5 månader bort och5 månader mina vänner, det går fort. För glöm inte, februari är en sådan där liten månad

Januari
Årets första bild jag valt, är just från en lördag på stan. Bilden är tagen inne på NK, där jag slagit mig ner i coffeshopen med en stor kaffe Latte och så kameran bredvid mig. Tittar man bara sig omkring, väntar lite, så dyker motivet upp

 Februari
Fortfarande höll vintern ett hårt grepp runt oss, mycket snö, mycket is och kallt. Som alla vet, så brukar jag ju ibland, nästan som ett mantra, mumla ”Nej, jag är inge fågelfotograf” men ser man på, februari månads bild, blir faktiskt en strömstare. Fångad ovanför Kvarnbyn i Mölndal, där det brukar finnas mycket strömstarar i forsen. Ja, det var kallt om ”lilla” rumpan när jag satt och väntade, men det var det värt när resultatet blev det här.

Mars
Var en turbulent och tuff månad på många sätt, men som avkoppling, så var jag ute en del på stan kan jag se när jag går igenom mina bilder. Flera lördagar slängde jag min kamera över axeln och drog ut på stan och jag kan konstatera att jag blivit modigare och modigare när det gäller att våga fotografera människor. Bilden jag valt här, har väl kanske givit en del diskussioner, men tyvärr, idag har det blivit ett vanligt inslag i vår gatubild med ligor av tiggare, utkommenderade av sina ”arbetsgivare” att tigga ihop pengar till dessa.

April
Äntligen lite vår efter en kall vinter, och en månad som mest handlat om jobb, jobb och återigen jobb, så styrde vi in oss 3 stycken tuffa fotografer i min bil ihop med campingutrustning och drog ner till Söderåsens nationalpark. Det var två år sedan senast jag var där, och det blev en helg jag njöt av i fulla drag. Så valet var enkelt, värmande sol mot en trädstam och nyutspruckna boklöv

Maj
Vår, varmt, sol och en långhelg på Österlen, så återigen, styrde jag bilen mot Skåne. Workshopen med Creative Adentures  blev precis så härlig och givande som jag hoppats på. Bilden jag valt här, är från vår första morgon i Brösarps backar, där 14 fotografer intog detta härliga landskap av böljande gröna kullar. 02.30 gick jag upp, men det var det värt, för att få sitta ute i backarna som täcks av gullvivor och dricka kaffe, vandra runt och leta motiv, med solen sakta stiger vid horisonten. Det är någonting alldeles extra.

Juni
Här har jag valt en bild från midsommardagen. Återigen var vi tre fotosugna som packade in oss i min bil med lite fika och fotoprylar och styrde kosan mot Amundön. Där bland kliopporna i blåsten, för ja, det blåste en del, vandrade vi runt, fotograferade, tjötade och fikade. En alldeles perfekt avslutning på midsommar. Bilden är kanske inte den mest spektakulära, men måste dom alltid vara det?

Juli
Semester i 3 veckor och det blev en hel del fotograferande. Jag började min ledighet med några underbara dagar nere på Österlen, så återigen styrde jag bilen mot Skåne. Det har blivit mycket Skåne i år inser jag. Men så är det också ett underbart landskap, med så omväxlande natur. Bilden är tagen på eftermiddagen när jag körde från Glimmingehus upp mot mitt boende på Kuskahusen gårdshotell  Trots att det var varmt och mitt på eftermiddagen låg dimman tät mellan träden. Jag insåg att all fukt från det evinnerliga regnandet hade skapat detta i det varma vädret. Skogen kändes nästan lite förtrollad när jag stannade bilen och började vandra in i den.

Augusti
Månaden började med några dagar nere i Falkenberg innan det var dags att börja arbeta igen, men här väljer ändå inte någon bild från dessa dagar. För vad jag fotograferade där nere var min äldsta väninnas barnbarn. Härliga ögonblicksbilder på barnen när dom lekte i trädgården.
Istället får det bli en skogsbild, som varje gång jag tittar på den kan iallafall jag nästan känna lukten av fuktig mossa. En liten bit skogsnatur, mitt i vårt urbana samhälle. Bilden får visa att naturen finns där, så nära inpå oss.

September
Här var bildvalet enkelt, men ändå inte, för september betydde återigen en vecka uppe i Abisko och workshop med Creative Adventures  Att få komma upp i fjällvärlden på hösten, det är något alldeles speciellt. Vi hade kanske inte lika tur med vädret i år, men vad gör det. För det blev en vecka av avkoppling, om än kanske inte riktigt den avkopplingen jag hade önskat. För vad jag lärde mig under den här veckan var, rör inte jobbmailen, titta inte, läs inte,. Låt semestern få vara ifred från allt vad arbete heter. En nyttig läxa och lärdom, som jag kommer ta med mig.
Bilden jag valt här är från Abiskojåkken tagen en kväll när syrran och jag gav oss ut själva och kämpade med kompositionen.

Oktober
Gissa vad jag var en helg i oktober, just det, rätt gissat, nämligen i Skåne. När vi åkte ner till Söderåsen i våras, bestämde vi oss för att vi gör en repris på hösten för att försöka fånga höstfärgerna. Tyvärr, valde vi kanske någon vecka för tidigt, men vad gör det.  Vad som jag framförallt tog med mig hem från den här helgen, glädjen att fotografera igen. Jag hade inte riktigt känt den där glädjen och den där speciella känslan, när man liksom går in i en bubbla och man bryr sig inte om någonting annat än motivet. Så när jag vandrade genom Skäråns dalgång, så var det längesedan jag haft så roligt, jag kröp, jag ålade, jag stod på knä, ja, allt för att försöka hitta den bästa vinkeln och jag var lycklig och trots bristen på sömn under helgen, var det längesedan jag kom hem så utvilad och full av energi.

November
November, jag den minns vi nog många av oss som en månad när det blåste. Normalt så ger jag mig inte ut i sådant väder utan håller mig, tittar på TV och kopplar av. Men den här söndagen när det blåste uppåt 30 sekmeter så satt jag på förmiddagen och tittade på en DVD från Moderskeppet ”Fotografera Landskap” och jag blev så inspirerad, så jag trotsade alla vindar och åkte ner i hamnen. Där stod jag i stormen, där vissa byar nästan höll på att välta mig. Jag stod där med ett rejält tag om stativet, kameraremmen virad runt handleden och fotograferade. Resultatet blev det här och ni som eventuellt undrar om jag blev blöt, så kan jag lugna er, både jag och kamerautrustningen klarade oss utan några duschar.

December
Året går fort och redan december, kanske lite fel att välja decemberbilden redan nu, med en vecka kvar. Men jag gör det ändå. Skulle jag få till en bättre bild så so what, då får den bilden få ett alldeles eget litet inlägg. För decembers bild, får bli en ”skakbild” Med min nyinköpta telekonverter åkte jag ut för att testa den och tillslut hamnade jag vid en härlig björkdunge vid Gunnebo slott. Det här är en björkdunge jag varit vid ett antal gånger för att försöka fotografera, men aldrig riktigt fått till. Nu gjorde jag det och ibland är det kul att bara få leka lite med kameran.

Som jag skrev i början, det här året har väl kanske inte varit mitt mest lyckade fotoår, men jag har också insett att detta är någonting som det måste bli ändring på. Detta för att hitta harmoni i livet och en bra balans mellan jobb och fritid. Jag kan väl erkänna, att det funnits stunder, då jag tom med funderat på att ställa undan utrustningen för jag har även ifrågasatt om jag ens skall hålla på med det här. Framförallt när jag kommit hem och kunnat konstatera att bilderna varit skräp, dåliga och helt oinspirerande. tack och lov, vändningen kom i Söderåsen, så nu ser jag fram mot ett spännande och innehållsrikt 2012.

Jag hade nyss kommit fram till gångvägen, riggat kameran och stativet och börjat leta efter de bästa vinklarna och kompositionen. Jag hade också hunnit ta några testbilder för att kolla lite vilken slutartid som skulle bli bäst.

Då när jag står där, har precis tänt en cigarett och begrundar  vad blir den bästa vinkeln, då kommer ett gäng i 20-årsåldern förbi. Antagligen på väg mot Liseberg dom skrattar och pratar och så hör jag.. – Nej men titta, där står ju en sådan där photoshoppare -
Precis när jag hör det, reagerar jag inte, men så inser jag vad dom sa och hmm… Är det detta som är uppfattningen idag, bland gemene man att som fotograf med systemkamera på stativ, jag då jäklar, då är man en ”photoshoppare”

En sak inser jag så här i efterhand, dagens 20-åringar, ja dom läser iallafall tidningarna och lyssnar på nyheterna, för som sagt, detta med Photohop och bildmanipulering har ju varit en ständig följetong i våra tidningar ett tag nu.

Men vet ni vad, när jag insåg vad som sagt, så var min nästa tanke.. ha, ha.. där hade ni allt fel.. för inte sjutton använder jag Photoshop

Nä mina vänner, jag använder faktiskt Lightroom

Så ni som mot för modan läser detta, döm inte utan att veta. Nästa gång ni ser en fotograf stå och slita vid sitt stativ, eller ok, som i mitt fall stå och röka så kanske det inte är varken en photoshoppare, eller lightroomare, utan en Capture nx:are vem vet…

Vad jag vill ha sagt med dessa rader, var försiktigt med förutfattade tankar som jag själv insåg när jag för några år sedan lunchade med en kompis och han tittade ut genom fönstret från lunchstället och säger – men titta där går ju min lärare från chalmers som jag hade och så nämnde han något krångligt tekniskt och invecklat ämne. Utanför fönstret passerade precis ett par, en grå herre, och hans klart snyggare damsällskap. Jag kollade naturligtvis in mannen, varpå min kompis nej inte han…. hon

Så är det med våra fördomar, vi har dom alla, mer eller mindre välutvecklade, jag blev iallafall under den lunchen en fördom mindre

Tyvärr, brydde jag mig inte om att springa ikapp gänget igår, som kallade mig photoshoppare, jag överlåter åt någon annan att bli deras fördomsstädare.

PS. Bilden är som sagt endast framkallad i Lightroom 3, lite korrigering av exponeringen, samt slutskärpt