Cornwall tog mig med storm – avslutningen

Så vaknade jag då till den sista fotomorgonen i Penzance – Jag hade under natten när jag vaknat till hört hur det regnade utanför rummet – så jag tog beslutet – det får bli sovmorgon. När resten av gänget åkte ut för till Mousehole då drog jag täcket över mig igen och somnade om.  Om det var ett bra beslut eller inte, det har jag nog inte riktigt sett ännu, men gott var det ändå att få sova 2 timmar till.

När jag släntrade ner till vår engelska frukost då kunde jag konstatera jag var inte ensam att ta beslutet att skolka från morgonfotograferingen – en till i gänget hade varit lika lat.

Vi drog iväg igen med våra lunchpaket mot Land´s End. Regnet hängde i luften och när vi kom fram och vandrade upp mot utsiktspunkten, ja, då släppte regnmolnen ner en del av sin last över oss. Men snart så, så sprack himlen upp och vi fick en härlig stund däruppe.

Återigen, det var så spännande att stå däruppe på höjden och titta ut över havet som med kraft dundrade in mot kustremsan.

20161118_4513Den här bilden får väl visa lite av det vi kämpade med hela veckan – nämligen vattendroppar på linsen. Veckans mantra som vi mumlade hela tiden var nog – torka, torka, klick – torka, torka och klick.  Jodå, jag tog en bild till efter jag torkat av linsen och Norman flyttat på sig🙂
20161118_4512Det blev lite bilder till från Land´s End då jag vandrade bort till nästa utsiktspunkt. Jag kunde också konstatera att jag nog börjat vänja mig riktigt bra vid de här höga höjderna. Jag som har så stora problem med just höjder och många gånger får riktigt läskig hjärtklappning bara av tanken på att stå för nära höga kanter som stupar som kustlinjen gör här.

20161118_4523 20161118_4536Vi drog vidare till Botallack Head och nu hade det börjat blåsa upp ordentligt igen. Vi kunde också konstatera på vägen dit att vägarna i Cornwall är smala, smala så att köra en den hastigheten som vägen hade var nog inte att rekommendera. Där vi i Sverige skulle satt upp skylten 30 km som maxhastighet, där sa gps:n 90 km – nej, vi höll väl en hastighet någonstans mittemellan.
Botallack Head var ett fd gruvområde, som var jättehäftigt, men vinden som tog tag i mig med all kraft fick mig att ta beslutet igen, här vill jag inte ta upp utrustningen och riskera den. Kanske lite för fegt, för området var så häftig, men en mobilbild blev det iallafall som minne.
20161118-img_2186Hit skulle jag verkligen vilja åka tillbaka, men då utan en vind, som till och med nästan gjorde så jag sprang uppför backen – Den i princip lyfte mig fram. Det är väl egentligen bara att inse, jag måste åka tillbaka till denna del av England, som verkligen tagit tag i mig med sitt dramatiska landskap, men också med sina böljande gröna och mjuka kullar där fåren betade.
Dagen avslutades återigen på stranden Godrevy men vädret var emot oss det blåste och regnade, så jag kröp ihop inne i bilen och satt och tittade på hur regnet smattrade mot rutorna.
Så var vi då framme vid sista kvällen med gänget och jag kunde äntligen få beställa in grytan med musslor som jag njöt av och till detta några goda öl innan det var dags att dra sig tillbaka och försöka packa ihop allt – tänk att en vecka går så otroligt fort.

Lördag morgon var det bara att vända motorhuven mot London igen för flyget hem och sent, sent lördag kväll, då kunde jag återigen landa i min egna säng. Full av fantastiska upplevelser och intryck.

Hur är det då att åka på en sådan här fotoresa. Jo, det är intensivt, det är ibland nästan utmattande, men ändå helt fantastiskt. Man säger många gånger att man behöver ha semester för att få koppla av och vila – Nja, vila kanske är det man gör minst, men man kopplar av. Jobb och stress hemma, det är som bortblåst för hela ens sinne är uppfyllt av fotograferingen.  Det blir ju väldigt intensiva dagar och ibland kunde jag känna att energin var helt slut – Men då är det bara att ta upp kaffetermosen, sätta sig på en sten någonstans och bara njuta av tillvaron. För även om det är en fotoresa, så tror jag det är viktigt att ibland bara packa ner utrustningen i ryggsäcken och göra just detta, bara njuta av tillvaron  – långt borta från ens vanliga liv.
Det är också ibland så skönt att lämna allt det praktiska till någon annan och bara få koncentrera sig på det man tycker är allra roligast, nämligen att fotografera.  Jag kan också  inse att så mycket vi fick uppleva av fantastiska platser på den här resan, hade jag aldrig kunnat planera på egen hand – då hade jag nog behövt vara borta i flera veckor.  Allt var också så perfekt arrangerat så vi som var med, kunde just bara tänka på det vi var där för – nämligen fotograferingen.

Så när jag på måndag morgon tillbaka på jobbet insåg, oj då, jag har inte en endaste liten fotoresa eller fotoutflykt planerad – började direkt fundera på vad skall jag nu hitta på – och jodå, jag har redan börjat smida nya reseplaner – men vad det blir, ja, det får ni vänta och se.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Cornwall – du tog mig med storm, del 2

Färden går vidare utefter Cornwalls kust och dagens första stopp blev vid Kynance Cov – Nu började nog också Cornwall visade sin nyckfulla sida vad gäller vädret. För efter en fin morgon med soluppgång, vackra ulliga små moln över himlen, så kom de regntunga molnen insvepande och släppte ifrån sig sin last – Hmm, då hade väl jag gjort dagens första misstag – för regnkläderna, ja dom låg kvar i bilen. Lite seg kände jag mig också så när jag så vart vi skulle, upp för en rejäl backe, klättra i trappor, ja då stannade jag halvvägs och gjorde ett litet halvhjärtat försök till fotografering.
20161116_4312Vi drog vidare till Lizard Point och däruppe på toppen så tog utsikten andan ur mig. Den bilden av Cornwalls kust, som jag hade i bakhuvudet, ja, den känslan förkroppsligade verkligen utsikten. Nu hade vädret på gån dryg timma slagit om och vi började vandringen ner till stranden i strålande sol från en klarblå himmel. Så väl nere på den underbara lilla strand, var det inte någon idé att ens plocka fram kameran. Hårda, hårda skuggor gjorde att det i princip kändes omöjligt att fotografera, men jag tog iallafall en mobilbild som minne av denna underbart vackra plats. Ibland är det så, att även på en fotoresa, tycker iallafall jag att man skall stiga ut ur sin fotografiska bubbla och bara bli turisten som njuter att tillfället när man får se naturscener som tar andan ur än – och det gjorde jag nu.
Vandringen tillbaka upp till bilen, gav mig också många tillfällen till detta, för den var lång och brant. Så det var tur dom placerat ut flera ljugarbänkar på vägen där jag kunde slå mig ner, och bara sitta en stund. Så varsågoda, en mobilbild som visare denna vackra plats.
20161116-img_2171Vi passade på att äta av vår medhavda lunch däruppe på toppen medan vädret slog om igen och och molnen drog in över kusten för vilken gång i ordningen den här dagen hade jag väl börjat tappa räkningen på.
Man lärde sig under veckan att aldrig bli orolig när regndropparna föll, eller himlen blev klarblå för snart skulle det ändras igen och så vi hann liksom aldrig tröttna på några väderscenarier utom kanske vi något tillfälle, som jag kommer till senare.

Vi avslutade även den här dagen uppe vid Godrevy och nu hade solen tittat fram igen. Tidvattnet hade inte hunnit lika långt in på stranden när vi kom dit så jag gick igång på vågorna som rullade in över sanden. Drömmen om den optimala vågrörelsen i sanden gjorde att jag fyllde minneskortet rejält den kvällen. Lite pirrig känsla också när vågorna nådde förbi mig och med lite pirr i magen när sanden under mig spolades undan och både jag och stativet sjönk. Jag kan väl säg som så, så mycket lutande horisonter som den här kvällen har jag nog aldrig kommit hem med tidigare och jag hoppas jag lyckats rätta upp alla så här i efterhand. Ett och annat litet stativben har jag också tvingats klona bort, för vi stod tätt, tätt tillsammans för att få till BILDEN.
20161116_4329 20161116_4345 20161116_4357 20161116_4361När vattnet svepte in för långt, då insåg jag, nu är det nog dags att gå vidare innan även stövlarna är vattenfyllda. Så jag gick runt kröken och intog i princip samma plats som kvällen innan och tänk vilken skillnad när ljuset var så totalt annorlunda. Det är nog detta som är så spännande med landskapsfotografering, hur platser förändras så totalt pga av hur ljuset är vid fotograferingstillfället.

Så här såg det ut första kvällen när jag i princip står på samma ställe.
20161115_4244och så några bilder från den här kvällen
20161116_4371 20161116_4378 20161116_4395Så avslutar jag då med dagens sista bild innan det var dags att i mörkret gå tillbaka till bilen och åka hemåt mot en hägrande middag
20161116_4403Yippi, torsdag morgon och sovmorgon, ända till 06.15, hmm…..
Idag skulle vi dra upp mot norra Cornwall, så det blev frukost redan 06.30 och startklara vid bilen ca 45 min senare. Jag kan väl säga så här, det var ganska tyst i bilen de 45 minuterna vi körde upp till första fotostoppet som var Tredbarwith strand
Jag som har problem med höjder, tyckte det först var lite läskigt, men jag inser också att jag nog börjar vänja mig mer o mer hur jag skall bemästra höjder när jag är ute och fotograferar.
20161117_4445 20161117_4417Så drog vi vidare mot Crackington Haven  och nu var nog väderturen över. För väl framme nere i hamnen så öppnade sig himlen och regnet fullkomligt vräkte ner. Vinden hade också friskat i, vilket iof Patrik varnat för. Han hade varnat för vindar upp mot kanske 20 sek. Vi smet in på det lilla kaféet nere i hamnen och tog oss en kopp kaffe och även en liten kaka slank ner i magen. Så när regnet slutade begav vi oss ut och jag kan säga, nu BLÅSTE det. Jag tog ändå fram utrustningen och följde med ut på stranden. Det var läskigt för i den hårda vinden så höll jag nästan på att blåsa omkull, så nog var det orkanvindar i byarna. Jag gav ganska snart upp och gick tillbaka in i värmen på kaféet. Där mötte jag en äldre herre, som bara skakade på huvudet och sa ”Bad weather today” och nog var det så. Jag satt därinne i värmen och såg hur regnet och vinden piskade utanför. Resten av gänget gav väl också upp efter en stund och gjorde mig sällskap inne i värmen. Patrik kollade febrilt i sina väderappar och lade pannan i djupa veck för att fundera över vart vi kunde åka. Till slut tog vi beslutet att fortsätta norr upp och hoppas på bättre tur.
Så vi packade in oss i bilen och där gällde kommunikation. Endast en dörr öppen åt gången för fick vinden fritt spelrum genom bilen, då skakade hela bilen av vinden.

Vi for vidare upp till först Duckpool, men där var helt kört och så vidare till Sandy Mouth. Där kändes det väl lite bättre, så vi steg ur bilarna för att iallafall gå ner på stranden och se hur det kändes. Det var en stormig promenad ner, där vinden tog tag i oss rejält, men så nere på stranden kunde vi konstatera, här är ju ”nästan” lä, eller iallafall här kommer inte stormen riktigt åt oss. Ha, ha.. vi verkade hittat ett ställe där den inte hittat oss. Så hela gänget rusade tillbaka för att hämta utrustningen. Själv så tog jag det lite lugnare, promenerade tillbaka till bilen. Gav mig själv nån timma i ensamhet med lite mat i magen och kaffe innan jag gav mig tillbaka ner.
Vilken eftermiddag och kväll vi fick. Visste blåste det, och vi fick hjälpas åt att hålla i vår utrustning, men naturen därnere var häftig.

20161117_4448 20161117_4457 20161117_4465 Att Patrik passade på att hitta en liten egen plats att för en stund få koppla av med en kopp kaffe och kanske fundera över hur en skock vuxna människor, kan bli som lyckliga små förskolebarn när man släpper dom fria att ”leka” på en strand.  Jag kan väl också säga så här, det är stunder som dessa, som Patrik får symbolisera, som gör att jag verkligen njuter av min hobby och jag kan konstatera, att han nog har världens bästa arbetsplats.
20161117-img_2181
Tidvattnet började vända och vågorna var på väg in så vi gjorde oss redo för något, som nog för mig blev dagens höjdpunkt. Att återigen få stå på stranden och se hur vågorna med sin urkraft rullade in över stenarna. Så det här blogginlägget slutar med en serie bilder från denna läckra strand.
20161117_4490 20161117_4504 20161117_4505Så trots lite otur med vädret under dagen så var vi nöjda och även lite trötta när vi startade hemfärden mot Penzance. Jag avslutade kvällen i ensamhet på rummet, trött och glad, medan resten av gänget begav sig ut för kvällens middag.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Cornwall – Du tog mig med storm, del 1

20161117_4445
England, har alltid känts som mitt andra hemland av någon anledning. Kanske för jag varit där så mycket och upplevt så mycket roligt. Fast för det mesta har jag ju tillbringat min tid i London när jag varit där. Ok, några små utflykter till andra delar av landet har det blivit. Dock har det alltid funnits en del av detta fina land jag drömt om att få komma till och det är Cornwall. Kanske för jag läst många böcker som utspelar sig där, men också för jag sett så mycket filmer därifrån och drömt om detta otroliga landskap med sin dramatiska kust. Så äntligen skulle jag få komma dit.

När jag för drygt ett år sedan såg den här fotoresan komma upp i mitt flöde på Facebook, jag då skrek jag högt av glädje och tryckte på anmälningsknappen omgående. Resan arrangerade av Wildnature Fotoresor med Patrik Larsson som reseledare och fotoguide.

Så natten innan jag skulle äntra planet med destination London så sov jag inte många timmar för spänningen och förväntningarna var på topp. Vi sammanstrålade hela gänget som skulle vara med på den här fotoresan på London Heathrow och så bar det iväg i bilen ner till Cornwall och Pencanze. Vi bodde på ett litet guesthouse mitt inne i Penzance, en liten stad jag tyvärr inte hann upptäcka så mycket av mer än från bilfönstret. För nu var det fotografering som gällde.  Iof hann vi iallafall göra oss hemmastadda på två av stans pubar under veckan när vi åt våra middagar och lät en och annan god engelsk öl skölja våra strupar.
Det blev tidiga mornar för redan 06.15 stod vi i stort sett varje dag redo vid bilen med vår fotoutrustning och jag också såklart, med en fylld kaffetermos i ryggan.

Första morgonen blev det en tidig morgontur ut till St Michael´s Mount och min första kontakt med det som kanske fascinerade mig mest under resan, nämligen tidvattnet.

Vi satt där vid stranden i mörkret och väntade på att dagen skulle vakna, medan vi kunde studera hur vattnet samtidigt sakta drog sig undan.
20161115_4040Väl tillbaka på vårt lilla Guesthouse kl 09.00 väntade en stadig engelsk frukost och våra lunchpaket. För efter vi inmundigat vår frukost vinkade vi hejdå och drog iväg ut för att inte komma tillbaka igen förrän mörkret lagt sig över Cornwall.

Så förflöt våra dagar och tillfällen för vila var väl en bristvara under veckan, men vad gör det när man har roligt. Även om jag ibland kände, nu vill jag dra mig tillbaka, få vara alldeles själv i naturen.
Tillfälle för denna ensamhet fick jag väl iof redan första förmiddagen, då vi begav oss till en underbar liten strand. Jag insåg direkt, här vågar jag inte gå ner. Inte med tanke på att jag fortfarande hade vissa sviter efter ett ryggskott från helvetet. Så det fick bli en översiktsbild över den vackra stranden.
20161115_4078Innan jag istället drog mig tillbaka bland grönskan och botaniserade där istället.
20161115_4081Nästa stopp blev Godrevy och detta var en strand vi återkom till två ggr till. Det kändes bra att få göra detta. Jag är ju nu så här när jag blivit äldre en liten fegis och jag vågade nog lite mer dag två en första kvällen. Det kändes nämligen lite läskigt så här första dagen att ge sig ut på klipporna i vinden och se vågorna som med sådan kraft slog upp mot klipporna. Även här fick jag ju uppleva tidvattnet, men nu så att säga åt andra hållet. Tidvattnet var ju på väg in och vågorna kom närmre och närmre. Det var väl en och annan av oss, som kom tillbaka till bilen, nyduschade av Nordsjöns salta vatten.
20161115_4134 20161115_4184 20161115_4212 20161115_4219 20161115_4246

Så när mörket lagt sig, åkte vi tillbaka hem, trötta, nöjda och lite hungriga och avslutade kvällen på puben med en god middag innan vi somnade gott i våra sängar.
Ja, just det, jag hade ändrat klockan lite, för kvällen innan hade jag i min stora förvirring ställt klockan på 04.50, alltså en hel timma för tidigt. Jodå, jag gick upp, började göra mig iordning, innan jag insåg, det är något som inte stämmer för Susanna min rumskompis hon sover gott fortfarande. Tack och lov insåg jag mitt misstag innan jag gått ut till bilen och stått där en timma för tidigt och muttrat över att alla var sena.

Jag kan väl också berätta om första kvällen lilla upptäckt. Både Susanna och jag hade precis som Patrik sagt till oss packat ner var sin adapter till eluttagen och självklart en eldosa så vi skulle kunna ladda våra kamerabatterier, datorer och telefoner. Hmm, den där adaptern funkade ju inte som den skulle. Men våld löser allt och efter lite justeringar av densamma så funkade allt till belåtenhet.

Onsdag morgon, uppstigning kl 05.50, fixa kaffevattnet, fixa en liten macka och så på’t igen.
Nu åkte vi ut till den lilla hamnen i Mousehole där man redan börjat juldekorera så jag drog snabbt ner till stranden. Ja, just det, hmm första lilla problemet var om vi ens skulle komma in på parkeringen, bilen verkade för hög för det lilla nedhängande röret som skulle stoppa husbilar från att köra in och parkera. Men med två uppfinningsrika damer i bilen, löste vi snabbt problemet. Dom hoppade helt sonika ur bilen, ställde sig på tå och höll upp hindret och så kunde vi passera under med några centimeter tillgodo.

Vi fick en morgon, med soluppgång och små ulliga, gulliga moln på himlen
20161116_4262 20161116_4293Vädret hade verkligen slagit om och dagen såg ut att bli en dag med strålande sol och klarblå himmel, men se det återkommer jag till i nästa blogginlägg.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Söderåsen igen, äntligen

ÄNTLIGEN, skriver jag med stora bokstäver, för så kändes det när jag för två veckor sedan kom till Söderåsens nationalpark igen. Två år är en lång tid att inte få vandra runt på den underbara plats och bara få vara.
I år hade jag äntligen fått till en liten dröm jag haft länge, nämligen att få bjuda med  Lerums Fotoklubb och visa gänget denna härliga plats och den här speciella hösten blev det äntligen av. Så vi var ett gäng på totalt 11 personer som styrde kosan ner mot Skåneland. Jag kan väl säga så här, att arrangera en sådan här sak är lite pyssel, men tack o lov hade jag kära syster yster som bollplank och medarrangör. Ni vet, mat skall planeras, fotoplatser och tidplaner planeras, för 24 timmar i Söderåsens nationalpark skall utnyttjas maximalt.

Vi kom ner vid lunch och efter att magen fått sitt så vandrade vi in i ravinen utefter Skäreån. Jodå, trots att jag var arrangör så hann jag ändå med att fotografera. Det var kanske inte lika mycket vatten som tidigare höstar i ån, men det gjorde inget, för bara att få gå där, räckte iallafall för mig.

20161029_3836 20161029_3860 20161029_3868Efter två timmar nere i ravinen återsamlades vi för att köra upp Serpentinvägen och tänk, alla var tillbaka i tid.

Väl uppe på åsen insåg jag, det blåser och det blåser rejält. Så vad göra, jo, jag försökte se om det kunde bli bra bilder genom att utnyttja vinden, men det är väl lika bra att erkänna, det funkade kanske inte helt och hållet.
20161029_3928 20161029_3939Så jag avslutade dagen med ett välkänt motiv. Här har jag nog stått ett antal ggr och tagit samma utsikt, men det är också spännande att jämföra skillnaderna varje år.
20161029_3945
Söndag morgon, dags att stiga upp tidigt och jag är imponerad, för ingen klagade när jag meddelade gänget att vi samlas kl 06.00 vid bilarna. Tack och lov kan jag väl säga, det var syster yster som tog på sig den kanske mest otacksamma uppgiften en sådan här helg, nämligen att koka kaffe och fylla allas termosar.
Vet ni hur lång tid det tar att fylla 11 termosar med kaffe, jag tänkte väl det. Det vet nämligen inte jag häller, men numera vet min syster det. Själv kunde jag iallafall sova en halvtimma längre.

Vi drog upp kl 06.00 till Kopparhatten, för hur det än är. Man kan inte besöka Söderåsens nationalpark utan att tillbringa morgonen uppe på denna plats. Så kl 06.10 då var vi redo att möta soluppgången.
Själv så avstod jag från utsikten, men klart jag var tvungen att fotografera den berömda björken anno hösten 2016
20161030_3947Sedan vända jag mig lite åt höger från utsikten över ravinen från Kopparhatten

20161030_3954Innan det var dags att börja vandra neråt och njuta av morgonens stillhet i bokskogen. Resten av gänget var ju kvar uppe vid Kopparhatten, men jag satt där mitt i bokskogen, lät ena foten leka runt lite bland alla löven, njöt av tystnaden, kikade efter ljuset som sakta försökte sträcka sig över ravinen och bara släppa loss bland höstfärgerna.

20161030_3964Vi skulle ju efter morgonen uppe på Kopparhatten dra oss ner i ravinen och jag ville ju inte tappa bort någon. Så jag satt där på min stock och vaktade att inte någon skulle passera och missa stigen ner.  Det var en härlig vaktpost jag hade, men till slut så smög jag ändå ut mot ravinen igen och kollade in läget. Tänk jag hittade en liten ungbjörk som nog inte insett att i månadsskiftet okt-nov, ja då skall man inte längre vara grön. Då skall man vara gulorange som resten av ravinen. Men ibland är det lite häftigt att inte följa alla andra.

20161030_3968Så vandrade vi då ner i ravinen. Det var lite kallare där nere, lite råare luft, men tyst, lugnt och stilla. Jag njuter verkligen varje gång jag vandrar där i lugn o ro på morgonen utan att trängas. Jag kan stanna när jag vill ta fram min termos med kaffe och slå mig ner och värma mig med en het kopp kaffe.
20161030_3975 20161030_3986 20161030_3999 20161030_4022Det blev verkligen 24 hellyckade timmar nere i Söderåsens Nationalpark och när jag fick in övriga deltagares bilder blev jag imponerad och glad. För dom hade verkligen fått med sig hem rikligt med bra landskapsbilder att arbeta med.
Att arrangera en sådan här helg är ändå en del arbete. Men som med det mesta man göra. Märker man att de som deltar gillar tillvaron, njuter av stunden och har det gott. Ja, då glömmer man arbetet och istället kommer hem med en glad känsla att man lyckats.

Så att få ha förmånen att få bjuda sina goa fotovänner i Lerums Fotoklubb på en helg i Söderåsens nationalpark var verkligen en härlig upplevelse som jag gärna gör om igen om nu bara syster yster vill ta på sig uppdraget att brygga allt kaffe och fylla våra termosar på morgonen. Ja, just det, om resten av gänget bara lovar att fixa middagen på kvällen så har jag redan bokat nästa arrangemang.
Tack alla ni som hängde med och gjorde den här helgen till den härliga och goa helg den blev!

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Fulufjäll 7 år senare

För 7 år sedan åkte jag på en workshop till Fulufjäll och blev betagen av området och bestämde mig på studs att hit vill jag åka tillbaka. Det tog dock hela 7 år innan det var dags att återigen styra kosan dit. Det kom ju någonting som heter Abisko ivägen, som lockade än mer att tillbringa en höstvecka i.

Det var väl med lite oro i maggropen jag satte mig i min systers bil för att åka de drygt 50 milen. Jag hade 1,5 vecka tidigare åkt på ett ryggskott från helvetet som väl inte var helt utläkt trots behandlingar. Men min syster är tack o lov som jag hon gillar kaffe och små fikapauser på vägen. Så ett antal stopp senare och mycket kaffe rullade vi in på Fulufjällsgården för en långhelg i denna härliga natur.

Tunga regnmoln hängde över Fulufjället, men när har lite regn stoppat mig från att fotografera, så efter samling, lite presentation av gänget och genomgång av Patrik Larsson, som höll i den här workshopen var det dags att ge sig ut. Patrik kunde också konstatera att det här var lite av ett jubileum för mig. Det var 20:e gången jag deltog i en av hans workshopar/fotoresor. Tänk vad tiden går fort när man har roligt. Det var hösten 2008 jag första gången träffade honom och deltog i en workshop och vad jag lärt mig och utvecklats under dessa år.  Jag kan konstatera att utan Patriks kunskaper, förmåga att pedagogiskt lära ut, tålamod, uppmuntran så hade jag aldrig varit där jag är idag med mitt fotograferande och jag hade också varit så många fantastiska upplevelser mindre. Tänk bara att jag under de här åtta åren lärt mig att gå upp kl 03.00 på natten bara för att komma ut och uppleva den där fantastiska tiden på dygnet när naturen vaknar.

Men nu var det ju Fulufjäll 7 år senare jag skulle berätta om och vi begav oss ut i regnet väl påklädda och förväntansfulla. Så här första kvällen blev det mest att bekanta oss med naturen och området. Fundera på vad man kan göra här. Fast några bilder blev det ändå första kvällen och självklart skulle Njupeskärsfallet förevigas.

20160922_3704Skogen runt stigen upp mot Fallet var fantastisk och jag hittade ormbunkar i massor, så ni kan ju gissa var jag stannade till och redan första kvällen fastnade jag för dessa vackra granar där laven smyckat grenarna så vackert.

20160922_3715 20160922_3713Nästa morgon blev det nästan sovmorgon, då regnet inte slutat och vi insåg att stå i mörkret i regnet och vänta på en soluppgång som nog inte skulle bli så mycket att ha. Så när det började ljusna begav vi oss igen mot Njupeskärsfallet och jag min vana trogen drog benen efter mig och velade väl en stund, gå fram till fallet, gå upp på fjället. Så där stod jag som åsnan mellan två hötappar innan jag tillslut spottade i nävarna och började bege mig upp på fjället. Det var en ganska brant stigning och jag vandrade i sakta mak innan jag stannade halvvägs. Jag hade ju en bildidé, som tyvärr föll platt när jag såg resultatet. Samma fel som förra gången, att man aldrig lär sig, ingen skärpa i hela bilden. Så den får ni inte se. Däremot, började jag leka med långa slutartider i den ganska kraftiga vinden. Det du inte kan göra något åt, utnyttja det istället till max.
20160923_3725 20160923_3737och så en liten vy fick jag till också
20160923_3742Men jag längtade tillbaka till skogen, så så jag vände neråt igen och tillbaka mot den hägrande urskogen runt Njupeskärsån.
Lycka är att stiga in en urskog, som är frodig och blöt av nattens och morgonens regn. Känna hur det gungar lite under kängorna när man försiktigt promenerar i den mjuka mossan. Då mår jag gott, då trivs jag verkligen.

20160923_3744Det var också dags att ge mig på Njupeskärsån med sina vackra ormbunkar, mossiga stenar där vattnet leker runt stenarna på sin färd neråt.

20160923_3753Så vände jag mig om och såg någonting intressant, så jag kunde ju bara inte låta bli att se om jag kunde göra någonting med denna härliga palett av färger som framträdde i skogen. Hösten som färgat växtligheten utefter ån. Så det blev att krångla sig runt, stå i konstiga ställningar och här är resultatet, som jag faktiskt blev riktigt nöjd med.
20160923_3755Fast det är klart syrran hade rätt när hon hittade mig där och påpekade, du har ont i ryggen. Men vadå, jag fick ju feeling och glömde liksom av att ryggen just nu inte tål några konstiga fotoställningar.

Så när vi skulle på eftermiddagen skulle åka till Fulufallen insåg jag, skall jag klara resten av helgen är det vila som gäller. Så jag stoppade i mig lite Voltaren o kröp ner under täcket och vilade. Tyvärr blev det inte riktigt bättre utan även lördag morgon fick jag avstå från fotografering.

Däremot upp till Nipfjället följde jag med, men vandrade inte hela vägen upp till toppen, jag höll mig lite längre ner och letade mina egna motiv. Nipfjället är kalt och stenigt och jag minns förra gången jag var här att jag gick och muttrade, det går inte, jag kan inte, jag hittar inget.
20160924_3773 20160924_3772och så den vackra utsikten
20160924_3778Sista morgonen däruppe så kunde jag också följa med, men jag bestämde mig för att ta det försiktigt, och tänk jag lyckades också. Inte för jag inte fick feeling, utan för jag hade lärt mig under helgen vad ryggen inte gillade.
Så jag fastnade vid ån och tog även några kliv in i skogen, igen.
20160925_3786 20160925_3799Det blev inte så många bilder från morgonen för jag fastnade vid ån med en idé, som ni ser här ovan. Det visade väl sig med facit i hand, att den nog inte höll riktigt, men ibland är det så. Man har än idé som känns jättebra på plats, men så väl hemma igen framför datorn inser man att hmm, det där blev kanske inte som jag tänkt mig. Jag tycker många gånger det är viktigt, att genomföra sin idé även om den inte håller. För man lär sig av det och kanske kan man vidareutveckla bildidén någon annan gång.
Sista bilden från Fulufjäll får bli den vackra myren. Tänk att vandra med den här utsikten på morgonen, njuta av stillheten, känna den där goa myrlukten – det ni, det är att nästan vara himmelriket.
20160925_3809Hur gick då hemresan, jodå, i långsam takt. Varje timma stannade min syster med bilen och jag vandrade runt, runt i 10 min och leade upp min onda rygg. Vi sov också över halvvägs och hade en trevlig kväll nån mil från Selma Lagerlöfs Mårbacka. Så välbehållna kom vi hem på måndag eftermiddag från en härlig helg i Fulufjäll.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vi kämpar på i Mullsjö

Nu är det ju över ett dygn sedan jag skrev någonting om våra vedermödor i Mullsjö. Men här har det varit fullt upp – för igår kväll, var det dags för kvällsfotografering också och självklart fick vi med oss uppgifter ut och nu gällde det svartvitt.

Igår kväll skulle vi egentligen åkt till Hassafall och fotat vatten, men istället för vågrätt vatten aviserade SMHI lodrätt vatten, vilket ju är lika med regn. Så planerna ändrades och vi styrde kosan till Ryfors gammelskog.  Så jag kände mig nästan lite ”hemma” när regnet kom och jag vandrade runt där i skogen, det är ju liksom inte första gången jag är ute och vandrar i regnet i skogen. Det kan inte hjälpas, för även om man blir lite blöt, så är det något alldeles särskilt i skogen när det regnar. Färgerna förändras och blir så där härligt mättade utan några som helst reglage, ja, förutom reglaget i himlen, den där vattenkranen som finns någonstans i molnen.

Svartvitt i gammelskogen, ja, det kan vara både spännande och skrämmande, men jag börjar väl med en färgbild.

20160803_3600Men nu var det ju svartvitt vi skulle tänka och jag som älskar dom härligt mättade färgerna i skogen. Sådär, bort med allt sådant och in med det monokroma

20160803_3603 20160803_3610Det regnade väl allt mer, så kvällen blev lite avkortad och man kunde komma hem i tid för att ladda in bilderna, kolla igenom och se om det dög. Ett glas vin på balkongen hanns också med innan det var sovdags redan fram mot 22.00 på kvällen. För självklart  den skulle ju ringa igen redan kl 04.00 nästa morgon.

Jodå, klockan ringde och jag orkade upp och regnet som smattrat på fönstret hela natten hade slutat. Så nu bar det av  till Trollsjön.  Samma uppgift som igår kväll gällde, svartvit bild. Vi skulle under eftermiddagen redovisa totalt två svartvita bilder från Ryfors och/eller Trollsjön och så ytterligare tre bilder. Hemska tanke, för idag tröt all inspiration jag hade. Det blev en ren kamp och tuff arbetsinsats att under morgon få till några bilder som jag kunde visa.
Men skam en som ger sig, nåt blev det och tja, vi börjar där vi slutade igår med det svartvita
20160804_3646Sådär svartvita uppgiften slutförd, nu gällde det dom där övriga tre bilderna. Så kämpa, kämpa och tänk, jag hittade en knippe näckrosor som flöt sådär vackert på vattenytan och mitt i när jag höll på med mina näckrosor, ja, då kom det tom lite dimslöjor svepande förbi över sjön.

 

20160804_3627 20160804_3635

Så var det dom där myggen också – För dagens första myggan hittade mig när jag stod där på spången och komponerade, visslade snabbt på sina kompisar och hojtade – hitåt kompisar, jag har hittat morgonkäket – hon står här!. Så nu har jag ett helt gäng nya fräscha myggbett lite överallt.

Efter näckrosorna tog väl i principen den lilla inspiration jag hade slut och då gjorde jag det jag gillar allra bäst i det läget. Jag går undan, jag sätter mig för mig själv och bara njuter av morgonens lugn – det är inte helt fel det heller, eller hur. Där satt jag på bänken i nån timma, tittade ut över sjön, kollade in när fisken hoppade upp ur vattnet för att lika snabbt försvinna igen. Tittade på fåglarna som simmade fram i sjön, dök undan, och dök upp.

När det väl var dags att ge sig tillbaka till bilarna, lunkade jag i sakta mak upp för backen och precis vid parkeringen hittade jag tillslut något som fångade mitt intresse – nämligen ljung.

20160804_3662

Ja, just det, myggen var tydligen inte nöjda med skrovmålet på mig vid sjön, utan hängde med mig upp till ljungen också – Med sådana kompisar, behöver man definitivt inga ovänner märker jag och kliar mig på kinden.

Nu skall iallafall resten av kvällen ägnas åt den där artikeln vi skall göra klara. Jodå, bilderna har jag väl fått ihop, men så var det texten också – Jag tror det krävs ett glas vin för den så därför avslutar jag bloggen här.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Åh vilken underbar morgon

20160803_3472

Att vara på fotokurs betyder tidiga mornar och sena kvällar, det känner vi alla till som varit iväg på naturfotokurser. Så imorse när klockan återigen väckte kl 04.00 så kändes det segt, segt. Men det gäller att bita ihop, inte snooza utan bara gå släpa sig snabbt som attan ur sängen, sätta på kaffevattnet och på med kläderna.
Fast den här morgonen var det värt dessa vedermödor, att lämna en var och skön säng. För när vi körde iväg från vårt hem den här veckan såg vi dimman ligga så där morgonfräscht över Mullsjön och det var med hopp i sinnet vi styrde kosan mot Tunarp. Tänk om det finns dimma där också i hagarna.
Vi kom fram denna härliga morgon och över den lilla sjön nedanför säteriet lekte mycket riktigt dimslöjorna över sjön. Så vi travade snabbt iväg mot hästhagarna. Jag har ju tidigare lyckats med att inte fotografera några hästar på Tunarp, men den här gången tänkte jag, att nu är det nog min tur att göra detta.

Tunarp är ett säteri med anor sedan 1500-talet och vi rörde oss i hagar, med vackra gamla ekar, det jag brukar älska, en stycke svenskt klassiskt kulturlandskap, som ju tyvärr börjar försvinna mer och mer.

Vi vandrade in i hästhagarna och snart så dök hästarna glatt upp. Nyfikna på hela horden med fotografer som invaderade deras hage. En blev väl lite extra nyfiken på mig och min utrustning och kom tom så nära så den hamnade innanför närgränsen på kameran.

20160803_3463Det blev till att putsa linsen på objektivet sedan för att inte skapa extra partiell dimma på bilderna.

Jag njöt i fulla drag, där jag vandrade runt i hagen med hästarna runt omkring mig. Det går inte att komma ifrån, det är något speciellt med hästar och jag tycker ju tom dom luktar gott.
20160803_3453 20160803_3479Mitt i denna ljuvliga miljö skulle man ju också tänka på dagens fotouppgift, ”Art i sin miljö” – hmm, vad göra åt detta. Jodå, jag fick nog till det förhoppningsvis, men vilken bild som får illustrera dagens uppgift det har jag väl inte riktigt bestämt mig för ännu. Det är ju tack och lov några timmar kvar till dagens bildgenomgång och utöver dagens uppgift skall två bilder till tas fram – Och så skall jag ju hinna blogga lite också – Det är fullt upp när man är på kurs, det är då säkert.

Ja, just det, det blev en underbar morgon, i hästhagarna svepte dimslöjorna fram och solens första strålar sprack igenom slöjorna och vi alla fotograferade som galna.

20160803_3491

Jag hann ju nästan inte dricka kaffe, så när jag väl lämnade hästhagarna och drog mig mot nya fotoobjekt, var det tillslut gott att slå sig ner på bänken vid sjön, hälla upp sitt kaffe och ta fram mackan och få lite ny energi innan det var dags att krypa ner på marken för närkontakt med lite blåklockor.

20160803_3582Nu måste man ju också börja fundera på veckans examensuppgift och artikeln som skall tillverkas. Där är uppgiften totalt 7 bilder med förbestämda mått som skall passa in o lat-outen och så gäller det ju att också börja fundera på en text till det givna ämnet.
Morgonen avslutade jag vid mina älskade rallarrosor innan det var dags att åka tillbaka och jag kan nog hålla med mina kamrater här på kursen, att det känns lite konstigt att tillbaka på Folkhögskolan sätta sig vid frukostbordet – Vi har ju liksom redan gjort nästan en halv arbetsdag när kl inte är mer än 08.00.

20160803_3584

Så, nu efter frukosten har dagens andra pass börjat. Gå igenom morgonens bilder, ta fram dom där tre till eftermiddagens bilddiskussion och så förstås blogga lite🙂

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar