Vi kämpar på i Mullsjö

Nu är det ju över ett dygn sedan jag skrev någonting om våra vedermödor i Mullsjö. Men här har det varit fullt upp – för igår kväll, var det dags för kvällsfotografering också och självklart fick vi med oss uppgifter ut och nu gällde det svartvitt.

Igår kväll skulle vi egentligen åkt till Hassafall och fotat vatten, men istället för vågrätt vatten aviserade SMHI lodrätt vatten, vilket ju är lika med regn. Så planerna ändrades och vi styrde kosan till Ryfors gammelskog.  Så jag kände mig nästan lite ”hemma” när regnet kom och jag vandrade runt där i skogen, det är ju liksom inte första gången jag är ute och vandrar i regnet i skogen. Det kan inte hjälpas, för även om man blir lite blöt, så är det något alldeles särskilt i skogen när det regnar. Färgerna förändras och blir så där härligt mättade utan några som helst reglage, ja, förutom reglaget i himlen, den där vattenkranen som finns någonstans i molnen.

Svartvitt i gammelskogen, ja, det kan vara både spännande och skrämmande, men jag börjar väl med en färgbild.

20160803_3600Men nu var det ju svartvitt vi skulle tänka och jag som älskar dom härligt mättade färgerna i skogen. Sådär, bort med allt sådant och in med det monokroma

20160803_3603 20160803_3610Det regnade väl allt mer, så kvällen blev lite avkortad och man kunde komma hem i tid för att ladda in bilderna, kolla igenom och se om det dög. Ett glas vin på balkongen hanns också med innan det var sovdags redan fram mot 22.00 på kvällen. För självklart  den skulle ju ringa igen redan kl 04.00 nästa morgon.

Jodå, klockan ringde och jag orkade upp och regnet som smattrat på fönstret hela natten hade slutat. Så nu bar det av  till Trollsjön.  Samma uppgift som igår kväll gällde, svartvit bild. Vi skulle under eftermiddagen redovisa totalt två svartvita bilder från Ryfors och/eller Trollsjön och så ytterligare tre bilder. Hemska tanke, för idag tröt all inspiration jag hade. Det blev en ren kamp och tuff arbetsinsats att under morgon få till några bilder som jag kunde visa.
Men skam en som ger sig, nåt blev det och tja, vi börjar där vi slutade igår med det svartvita
20160804_3646Sådär svartvita uppgiften slutförd, nu gällde det dom där övriga tre bilderna. Så kämpa, kämpa och tänk, jag hittade en knippe näckrosor som flöt sådär vackert på vattenytan och mitt i när jag höll på med mina näckrosor, ja, då kom det tom lite dimslöjor svepande förbi över sjön.

 

20160804_3627 20160804_3635

Så var det dom där myggen också – För dagens första myggan hittade mig när jag stod där på spången och komponerade, visslade snabbt på sina kompisar och hojtade – hitåt kompisar, jag har hittat morgonkäket – hon står här!. Så nu har jag ett helt gäng nya fräscha myggbett lite överallt.

Efter näckrosorna tog väl i principen den lilla inspiration jag hade slut och då gjorde jag det jag gillar allra bäst i det läget. Jag går undan, jag sätter mig för mig själv och bara njuter av morgonens lugn – det är inte helt fel det heller, eller hur. Där satt jag på bänken i nån timma, tittade ut över sjön, kollade in när fisken hoppade upp ur vattnet för att lika snabbt försvinna igen. Tittade på fåglarna som simmade fram i sjön, dök undan, och dök upp.

När det väl var dags att ge sig tillbaka till bilarna, lunkade jag i sakta mak upp för backen och precis vid parkeringen hittade jag tillslut något som fångade mitt intresse – nämligen ljung.

20160804_3662

Ja, just det, myggen var tydligen inte nöjda med skrovmålet på mig vid sjön, utan hängde med mig upp till ljungen också – Med sådana kompisar, behöver man definitivt inga ovänner märker jag och kliar mig på kinden.

Nu skall iallafall resten av kvällen ägnas åt den där artikeln vi skall göra klara. Jodå, bilderna har jag väl fått ihop, men så var det texten också – Jag tror det krävs ett glas vin för den så därför avslutar jag bloggen här.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Åh vilken underbar morgon

20160803_3472

Att vara på fotokurs betyder tidiga mornar och sena kvällar, det känner vi alla till som varit iväg på naturfotokurser. Så imorse när klockan återigen väckte kl 04.00 så kändes det segt, segt. Men det gäller att bita ihop, inte snooza utan bara gå släpa sig snabbt som attan ur sängen, sätta på kaffevattnet och på med kläderna.
Fast den här morgonen var det värt dessa vedermödor, att lämna en var och skön säng. För när vi körde iväg från vårt hem den här veckan såg vi dimman ligga så där morgonfräscht över Mullsjön och det var med hopp i sinnet vi styrde kosan mot Tunarp. Tänk om det finns dimma där också i hagarna.
Vi kom fram denna härliga morgon och över den lilla sjön nedanför säteriet lekte mycket riktigt dimslöjorna över sjön. Så vi travade snabbt iväg mot hästhagarna. Jag har ju tidigare lyckats med att inte fotografera några hästar på Tunarp, men den här gången tänkte jag, att nu är det nog min tur att göra detta.

Tunarp är ett säteri med anor sedan 1500-talet och vi rörde oss i hagar, med vackra gamla ekar, det jag brukar älska, en stycke svenskt klassiskt kulturlandskap, som ju tyvärr börjar försvinna mer och mer.

Vi vandrade in i hästhagarna och snart så dök hästarna glatt upp. Nyfikna på hela horden med fotografer som invaderade deras hage. En blev väl lite extra nyfiken på mig och min utrustning och kom tom så nära så den hamnade innanför närgränsen på kameran.

20160803_3463Det blev till att putsa linsen på objektivet sedan för att inte skapa extra partiell dimma på bilderna.

Jag njöt i fulla drag, där jag vandrade runt i hagen med hästarna runt omkring mig. Det går inte att komma ifrån, det är något speciellt med hästar och jag tycker ju tom dom luktar gott.
20160803_3453 20160803_3479Mitt i denna ljuvliga miljö skulle man ju också tänka på dagens fotouppgift, ”Art i sin miljö” – hmm, vad göra åt detta. Jodå, jag fick nog till det förhoppningsvis, men vilken bild som får illustrera dagens uppgift det har jag väl inte riktigt bestämt mig för ännu. Det är ju tack och lov några timmar kvar till dagens bildgenomgång och utöver dagens uppgift skall två bilder till tas fram – Och så skall jag ju hinna blogga lite också – Det är fullt upp när man är på kurs, det är då säkert.

Ja, just det, det blev en underbar morgon, i hästhagarna svepte dimslöjorna fram och solens första strålar sprack igenom slöjorna och vi alla fotograferade som galna.

20160803_3491

Jag hann ju nästan inte dricka kaffe, så när jag väl lämnade hästhagarna och drog mig mot nya fotoobjekt, var det tillslut gott att slå sig ner på bänken vid sjön, hälla upp sitt kaffe och ta fram mackan och få lite ny energi innan det var dags att krypa ner på marken för närkontakt med lite blåklockor.

20160803_3582Nu måste man ju också börja fundera på veckans examensuppgift och artikeln som skall tillverkas. Där är uppgiften totalt 7 bilder med förbestämda mått som skall passa in o lat-outen och så gäller det ju att också börja fundera på en text till det givna ämnet.
Morgonen avslutade jag vid mina älskade rallarrosor innan det var dags att åka tillbaka och jag kan nog hålla med mina kamrater här på kursen, att det känns lite konstigt att tillbaka på Folkhögskolan sätta sig vid frukostbordet – Vi har ju liksom redan gjort nästan en halv arbetsdag när kl inte är mer än 08.00.

20160803_3584

Så, nu efter frukosten har dagens andra pass börjat. Gå igenom morgonens bilder, ta fram dom där tre till eftermiddagens bilddiskussion och så förstås blogga lite🙂

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Morgon vid fiskdammarna

 

20160802_3440Så var man då här igen – i Mullsjö – för att under en vecka drillas av magister Anders. Få ny fotoinspiration, träffa gamla gamla goa vänner och lära känna nya sköna vänner.

Jag dök ju upp här redan i söndags eftermiddag efter en liten lagom omväg från Göteborg, via småvägar genom Västergötland, på små grusvägar, lite större landsvägar och tänk, tom en bit på stora motorvägen också.

Det var en hel del välkända ansikten som dök upp när vi alla samlades igår, måndag, för naturfoto 2 med Anders Geidemark här på Mullsjö Folkhögskola.

Igår blev det ju mest teori och vi blev presenterade för veckans uppgifter. Ja, för självklart hade magister Anders satt ihop ett digert program, där vi skulle få fullt upp under veckan, med att skapa och komponera och fotografera.

Första morgonen, då var det uppstigning kl 04.00. snabbt sätta på vattenkolaren, borsta stackars tanden och så sörpla i sig första muggen kaffe så jag blev människa. Tänk, jag lyckades den här gången också, så i god tid innan avfärd kl 04.30, så gick jag, nja, kanske inte trallande, men dock vaken ner till parkeringen.  Morgonens tur gick till dom välkända Fiskdammarna och uppgift för dagen var: Kaos, minimalism och impressionism – men hur sjutton lyckas man med minimalism i detta kaos av prunkande växtlighet som utmärker Fiskdammarna – Så det var en stund då jag gick omkring om muttrade ”dumma magistern” som inte kan göra det enkelt för mig – För just det, det var inte fria format heller. Vi skulle presentera en bild vardera med följande format 1×1, 1×2 och 1×3 – Sen så två till med hör och häpna, fria format och utan något tema.
Hur det gick för undertecknad – hmm, jag har väl gjort bättre ifrån mig – men så insåg jag, framförallt med minimalism, det är upp till betraktaren att tolka och om min tolkning av minimalism, inte är den samma som betraktaren, ja, då är det inte mitt problem, eller hur?🙂

Efter några sköna timmar ute i skogen, så var det dags att vända tillbaka, få lite frukost i magen och en go dusch – allt medan morgonens bilder fick laddas in i datorn. Hmm, vad skall bli kaos, vad skall bli minimalism och vad sjutton skall få tolka impressionism??

Ja, här kommer iallafall en del av morgonens bilder.
20160802_3396 20160802_3397 20160802_3402 20160802_3425och så var det ju det där med minimalism – hmm…..

20160802_3423

Sådär, nu har jag hunnit blogga också, och tänk det tom innan lunchen…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Road-trippen fortsätter

Igår, lämnade jag Ängelsberg och åkte tillbaka till Knuthöjdsmossen, men sista dagen i Ängelsberg körde jag upp till en annan del av brandområdet och utforskade det. Bl.a hittade jag ett område som jag snabbt bestämde mig för att åka tillbaka till på kvällen i lite bättre ljus. Så här mitt på dagen fick det bli macrot istället. Jag kunde återigen konstatera att det gryr nytt liv i brandområdet och också frodas blommorna där.

20160720_3176 20160720_3280

När jag sedan åkte tillbaka på kvällen för att försöka fånga platsen jag spanat in på dagen, insåg jag också att några som nog var glada att jag varit så flitig besökare där var insekterna och när jag åkte tillbaka till vandrarhemmet, rapade dom nog gott, mätta och belåtna och jag ett oräkneligt antal nya insektsbett rikare. Jag kan konstatera efter tre dagar i brandområdet att jag är fullständigt sönderstucken av diverse olika insekter som tagit sig ett rejält skrovmål på min bekostnad. Dom har bitit sig igenom kläderna t o m.

Området jag hittat var fullt av rallarrosor och mitt i detta hav av rosa, låg knotiga och svartsveda träd.

20160720_3301 20160720_3306 20160720_3310 20160720_3323Så lämnade jag då nästa morgon Ängelsberg efter kanske inte en sådär jättegod natts sömn. Det kliade på ryggen, på benen, på armarna, men tack o lov ingenting i ansiktet iallafall.
Igår kväll så kände jag mig egentligen jättetrött, men ok, jag bestämde mig tillslut för att ändå åka ut till Knuthöjdsmossen och kolla läget och gissa vilka som mötte mig direkt med ett glatt surrande – just det – Knuthöjdsmossens myggor såklart. På dom bet inget myggmedel kan jag meddela, så jag drog mig ganska snart hem igen för att sova några timmar. Kl 03.30 imorse ringde nämligen klockan och jag stapplade upp, fixade min frukost och åkte ut på mossen igen. Att få sitta därute på mossen och äta sin frukost det är någonting alldeles extra och speciellt när dimman svepte in över mossen. Den lekte glatt över de små gölarna och gjorde det till en underbar morgon. Ok, om man nu skulle önskar sig något så kanske lite moln på himlen också, men vadå, man kan inte få allt.

20160722_3328 20160722_3335 20160722_3355 20160722_3361 20160722_3385

Så nu när resten av vandrarhemmet vaknar till liv, ja, då kryper jag nog ner i sängen igen och vilar lite för efter den här morgonen så känns det faktiskt helt ok.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Hälleskogsbrännan

Idag har nog större delen av dagen ägnats åt det stora brandområdet. Fast jag började dagen med att åka Virsbo för att titta på en utställning. En av mina vänner ställde ut tillsammans med 3 andra. Det var en utställning som bara handlade om fåglar. Stefan ”Oscar” Oscarsson/N ställde ut sina fantastiska fågelbilder,  Dan & Bill Zetterström sina underbara fågelmålningar och så var det Christers otroligt vackra fågelskulpturer i trä. En utställning väl värd ett besök – Jag är verkligen glad att jag åkte dit.

När jag äntligen lämnade utställningen så åkte jag raka vägen till Hälleskogsbrännan. ett stort naturreservat som bildats av brandområdet. Här skall man låta naturen själv få ta hand om sig efter branden. Det skall bli väldigt spännande att följa utvecklingen i det här området. För även om det är en rejäl bit från Göteborg, så vill jag verkligen försöka komma hit igen om några år.

Det går en grusväg genom hela området med väl tilltagna mötesplatser och ställen man kan stanna på. Trots detta har inte området blivit tillrättalagt utan det får klara sig själv, men vägen har gjort att det är enkelt för intresserade att ta sig genom området och uppleva denna bit unik natur. Branden var förödande för människor och stora ekonomiska värden gick till spilla de där två veckorna för två år sedan när den rasade. Men ändå, här får naturen en möjlighet att starta om på nytt. Komma igång igen och börja från noll. Jag har hört hur ganska snart efter branden insekter som normalt inte finns här, kom flygande in för att som första nya innevånare i området, ta det i besittning. Vad som däremot slagit mig när jag varit därinne nu idag är tystnaden. En ganska så kompakt tystnad, kanske för de trädskelett som står kvar, inte har några kronor där vindens sus kan spela.

Även om det var en dag med sol och blå himmel, även om en del fotogeniska moln svävade omkring på himlen, så var det ju inte det exemplariska fotovädret. men jag kunde inte låta bli att ta fram kameran under min rekognoseringstur och här kommer en liten kavalkad av bilder från dagens tur.

20160719_3063 20160719_3069 20160719_3073

20160719_3091

20160719_3102Det är inte utan att jag nästan längtar hem, för att sitta och gå igenom bilderna på min laptop är nog inte det optimala, så jag kommer kanske få en rejäl överraskning när jag väl kommer se bilderna på min riktiga skärm.

Efter några timmar därute i skogen vände jag tillbaka till vandrarhemmet, gav mig själv lite ny energi i form av mat och sömn för att nu ikväll åka ut igen i området. Nu körde jag genom hela området på grusvägen och stannade till med jämna mellanrum för att fotografera . Så varsågoda, kvällens bilder kommer här.

20160719_3106 20160719_3108 20160719_3119 20160719_3125 20160719_3135Jag har väl i störta möjliga mån försökt koncentrera mig på att få med de blommor och den växtlighet som redan slagit rot i området. För jag tycker på något sätt det visar naturens läkningsprocess. Jag har också kunna konstatera att ute i brandområdet, så vimlar det av bin eller getingar, flugor och andra insekter. Dom är ju liksom med och börjar bygga upp det nya livet i området.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

På rulle genom Sverige

20160717_2963
Kan man väl liksom säga att jag är just nu. För igår morse startade jag den här sommarens road-tripp med 34 mil upp till Knuthöjdsmossen. Det blev en riktigt behaglig resa genom sommarsverige, där jag stannade till lite då och då och njöt av min ledighet.
Den här veckans planer är att framförallt röra mig i Bergslagen med två stycken ”basläger” under veckan, nämligen Hällefors och Ängelsberg.
Hällefors och Knuthöjdsmossen börjar väl nästan bli tradition nu att komma upp någon eller några dagar på min sommarsemester, så varför ändra ett vinnande koncept. Det är också så fridfullt att i lugn och ro vandra därute på mossen, lyssna till fåglarnas skrik, slå sig ner vid någon göl och bara filosofera. Den här mossen är en bra start på semestern, för när jag vandrar därute på spångarna, ja då varvar jag ner i lugn och ro.

Det såg ganska så hoppfullt ut fotograferingsmässigt när jag kom upp, massor med ulliga, gulliga moln på himlen och däremellan lite blå himmel. Men tji fick jag när jag kom ut. För i ett endaste litet huj, startade molnen sina reamotorer och for iväg. Så fotograferande fick väl bli lite därefter med en blaskblå himmel.

20160717_2926
20160717_292920160717_2937

På slutet av min kväll därute började jag gå bananas och testade lite nytt, som ni kan se längst upp i det här blogginlägget. Jäklar vad kul jag hade, men om det blev så bra, det är kanske tveksamt. Fast kanske är det viktigaste ibland att man iallafall vågar testa någonting annat än det man brukar.
Så när  mörkret så sakteliga sänkte sig över mossen, hoppade jag in i bilen och åkte hemåt. De där 34 milen kändes i kroppen insåg jag, så efter ett glas vin somnade jag gott på rummet på vandrarhemmet.

Jag hoppade en tidig morgon på mossen den här gången, för jag kommer ju tillbaka om några dagar och istället sov jag ut innan det var dags att packa ihop och dra vidare upp mot Ängelsberg.  Jag körde genom skogar, utefter vattendrag och var tämligen ensam på vägen, vilket kändes riktigt skönt och lite då och då var jag nog tveksam om inte GPS:n lurade mig lite, men icke som nicke, den tog mig fram till rätt destination.  Det var ju inte incheckningsdags på vandrarhemmet så jag drog direkt vidare ut mot det stora brandområdet. För Ängelsberg ligger ju väldigt nära där det brann för två år sedan.

När jag körde in i området, så grep mig en nästintill surrealistisk känsla, allt var borta. Några kala träd stod där i den kala marken likt ståndaktiga tennsoldater.  Men ändå signalerade naturen lite hopp. För den är duktig på att läka sig själv, om vi bara låter den få göra det.
Så när jag stannade bilen, hoppade ur och lät bildörren stå öppen insåg jag att några små insekter tagit över brandområdet. Hela bilen fylldes snabbt av bin eller getingar. Dom hade nämligen hittat ett område, så rikt på nektar så de hade samlats i mängder. För i det forna brandområdet där frodades nu blommor och blader. Här hade jag under minst en månad åkt runt hemma runt Göteborg och letat efter blåklockor och prästkragar. Dom fanns här, tillsammans med midsommarblomster och rallyrosor och gräs som letat sig upp genom de förkolnade grenarna och den svarta marken. Nej, den var inte helt svart längre. Den hade börjat skapa sin egen färgpalett av blommorna som nu letat sig upp marken.  Ja, det skall bli spännande att försöka skildra den här mycket speciella naturen, som den katastrofala branden skapade för två år sedan.

Här kommer en liten bildkavalkad av det jag hann se idag.
20160718_2975 20160718_2978 20160718_2991 20160718_2996 20160718_3028Ikväll blir det en stilla kväll på vandrarhemmet. Utsikten över sjön i Ängelsberg är fantastisk, så att få sitta här i trädgården och bara njuta av tillvaron är precis vad jag känner jag behöver.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Dagens upptäckt

20160625_2768

Idag på midsommardagen, så insåg jag, nu måste jag bara få komma iväg ut, leta upp en sommaräng och njuta av dagen, så jag ringde syster yster och lockade med henne på en vandring med makrofotografering som prio ett. Så väl uppe på landet, begav vi oss ut på ängarna. Det här är ängar som jag vetat funnits hela mitt liv, ängar som egentligen är lika välkända som min handväska, men ändå inte. För idag såg jag dessa ängar med nya ögon. Vi begav oss nämligen ut bland böljande mjuka kulla i Lärjeåns dalgång i Bergum. Lärjeån har ett mycket speciellt landskap, då ån skurit sig ner genom landskapet där den slingrar sig fram. Utmed Lärjeån, kanske speciellt från Gunnilse och uppåt mot norr om Bergum, slingrar den sig genom betesmark med nipor och meanderbågar. Ett landskap jag som sagt växt upp med och där jag lekte när jag var barn. Kanske är det så, att det man alltid känt till och som ligger än så nära, är också ett landskap som man kanske inte ser som lika spännande. Men idag insåg jag det, jag har väl iof haft tankar om det här landskapet förut när jag kört upp till Bergum. Idéer om att ge mig ut och fotografera, men det har nog bara stannat vid idéer. Just för att det är ett landskap som jag egentligen alltid tagit för givet och som alltid funnits där utan att jag förstått hur spännande det är.

idag gav vi oss ut bland dessa böljande och mjuka gräsbevuxna backar, snubblade i hålen och över tuvor. Såg väl nästintill ut som ett par stapplande 80-åringar när vi försiktigt tog oss över stängslen. För här betar kor hela sommaren och frågan var ju, när vi klättrade över, eller kravlade under, är det elström i stängseltråden.

Syster och jag kunde också konstatera, här har vi nästan ett litet Brösarps backar i miniatyr, med träd som växer i de gräsbevuxna backarna, men också ett spännande linjespel där Lärjeån slingrade sig fram längst nere i dalen. Jag kunde också konstatera när jag satt vi kanten av ån, att här är ett rikt fågelliv, då småfåglar kvittrade i alträden och nog lite ängsligt höll koll på oss två och vad vi pysslade med. För kanske var det så att dom ute på ängarna, hade sina små fågelungar väl gömda för oss människor som störde deras plats.

Jag har ju letat efter blomsterängar och här hittade jag iallafall blåklockor, rejäla små  blåa öar i gräset och lyckan var väl nästan total. Fast att den bästa gruppen av blåklockor var precis vid strandbranten mot Lärjeån, blev kanske en utmaning – för jag insåg, jag glider, jag glider sakta ner mot vattnet, så det var att snabbt lägga ifrån mig kamera i säkerhet och kravla sig upp igen, men jag fick iallafall ”mina” blåklockor på bild.

20160625_2755 20160625_2756

Att sedan få sitta och dingla med benen utefter den åkansen och försöka hitta bästa sättet att fotografera lite utblommad hundkäx medan fåglarna kvittrade runt omkring mig, det mina kära läsare, det är livskvalité.

20160625_2794

Att sedan få avsluta dagens utflykt med att hitta en liten grupp av midsommarblomster och lägga sig ner i det höga gräset igen och samtidigt blicka ut över detta härliga landskap och fantisera om en tidig morgon med dimma utefter Lärjeån, som förvandlar landskapet till en sagovärld, det triggar iallafall igång mig.

20160625_2891 20160625_2903Att vi på tillbakavägen, hittade en enklare väg hem, var ju nästan som grädde på moset så nu vet jag ju hur jag enklast tar mig tillbaka dit igen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar