På bäverjakt

En lördag i början av november va vi några som skulle försöka smyga på bäver. Vi hade fått reda på ett en liten sjö på Vättlefjäll där det fanns åtminstone två bävrar. Vädret den dagen var kanske inte det allra bästa, men vi packade ändå vår matsäck och kamerarygga och drog iväg. Väl framme vid sjön, gick vi tyst iväg, så tysta 7 personer nu kan vara, och hittade bra utsiktsplatser runt sjön.

Själv slog jag mig ned med min syster yster på en fin slänt ner mot sjön, där vi hade lite buskage runt om oss så vi inte lyste allt för mycket i omgivningen. Jag riggade mitt tele och slog mig ner för en tyst väntan.

Jag som ju inte är känd för att tillhöra de tystas skara utan snarare den mer pratsamma delen av befolkningen insåg att det blir några tuffa timmar i skogen. Nu är ju detta med lusten att prata ett välkänt släktdrag i vår familj, som gått i arv i generationer så här blev det dubbelt tufft med 2 pratsamma tillsammans 🙂

Hur det gick undrar kanske ni som läser, jodå, jag satt tyst och stilla som om jag hade varit drogad, rörde mig inte någonting, mer än när jag försiktigt sträckte mig efter kaffemuggen, men den där syrran som satt bredvid, hon hade det svårare. Hon snattrade och frågade och pekade och flyttade runt och frågade igen och pratade. Det är som man alltid sagt, släkten är värst 🙂

Vi sattt och spanade mot bäverboet och med jämna mellanrum såg vi att vattnet krusade sig extra mycket runt boet, trots den vindstilla dagen, så nog var bävern där.
dsc_3119l
Det blev som sat en lång väntan, men också en skön sådan. Att sitta så här mitt ute i skogen är ett skönt sätt att koppla av efter en veckas arbete. Man lägger ju mycket av stressen och jäkten bakom sig och hinner tänka på trevliga ting, tystnaden i skogen är också en härlig omväxling mot alla ljud som pulserar runt än dagligen.  Mackorna och kaffet man har med sig har ju en förmåga att smaka dubbelt så gott ute i skogen också.

Det var en otroligt vacker sjö vi satt vid och när man sitter så här stilla och på pass och spanar så blir ju ens sinnen extra medvetna om vad som händer runt omkring. Det var intressant att se hur hela tiden ljuset skiftade runt sjön.
dsc_3167fs
Nu börjar ni kanske undra lite om det kommer någon bäverbild. Jag skall inte hålla er på halster längre, Nej, det blev ingen bäver som fastnade på bild. När några i sällskapet bestämde sig för att gå runt sjön, insåg jag att vi gjort såpass mycket ljud så det var ingen idé att stanna kvar, så även jag reste mig upp och gick. Två stycken i sällskapet stannade dock kvar och 10 min senare så dök han upp, herr Bäver. Då var jag redan en bra bit därifrån och hade bytt från mitt stora tele till macro och låg på marken och krälade.

dsc_3208l

Det blir att åka tillbaka till sjön igen men då ensam och passa på bävern för någon gång skall jag väl lyckas fånga honom på bild.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s