På cykeltur i Skåne


Tänk, idag blev det helt plötsligt i min lilla värld vår igen, jag slöt ögonen och himlen var blå, på fälten, lyste vallmon som små utropstecken bland säden och mitt mål var  Söderåsens nationalpark. Så jag hoppade lätt upp på cykeln och trampade iväg.. först lite lagom lugnt och stilla för att värma upp mig.. så efter sisådär 9 min var jag framme vid vägen upp till Kopparhatten.. Vägen slingrar ju sig brant, brant uppför Söderåsen.. Den slingrar sig fram genom bokskogen, vars blad verkar lika vårligt yrvakna som jag.. Dom har börjat kika fram ur sitt skal, och skakar lite på sig i den sköna vårbrisen som omger mig..

En och annan liten fågel kvittrar bland grenarna där jag trampar, uppåt, uppåt med lövverket som en skyddande tunnel runt omkring mig..  och känslan av att jag i min helt egna värld förstärks.

Det är ju tidigt på morgonen och en och annan liten solstråle letar sig fram mellan grenarna där jag trampar på.. och jag andas in den friska lite daggiga morgonluften och känner hur den fyller mina lungor och ger kroppen energi, energi så jag skall orka trampa hela vägen upp, även om backen är tung… Men så ibland planar vägen ut lite, så jag kan ta igen mig och jag sträcker mig efter vattenflaskan för att dricka lite…

Halvvägs nu, och fortfarande känner jag att jag orkar, för jag vet ju också att däruppe, där hägrar en god kopp kaffe och om jag trampar på ordentligt så är jag uppe precis när solen tittar fram i ravinen och då vet jag att jag kan slå mig ner och vila och låta solens varma vårstrålar väcka min fräknar i ansiktet till liv igen.

Det börjar bli tungt nu, men  två tredjedelar av vägen upp till Kopparhatten är avklarad, jag trampar på, benen börjar kännas sega, men det är bara att bita ihop och trampa, trampa,  tryck ner, dra upp, tryck ner, dra upp… och en liten bit till av vägen är avklarad.

Nu planar det ut lite, så jag kan sätta mig ner och dricka lite vatten igen.. innan den där sista tunga biten av backen börjar.. Se, är väl ca 5 min kvar att cykla.. så jag biter ihop.. trampar på även om benen känns tunga, mjölksyran börjar ta överhanden… men så hör jag fåglarna och jag hör mina kompisar långt där borta som hejar på mig.. Kom igen Agnetha, kom igen.. du orkar.. bara lite till.. så där.. nån minut kvar.. sen kan du vila…

Så jag tar ut det sista och äntligen uppe på toppen och hela den fantastiska utsikten över ravinen ligger framför mig.. och jag kan njuta, njuta av solen.. njuta av utsikten, njuta av kaffet och konstatera YES!, jag klarade det. Nu kan jag slänga mig ner bland dom vissna boklöven.. och bara njuta av stillheten, fågelkvittret och att jag är Duktig…

Tillbaka hem.. det gick lätt, jag lät cykeln rulla ner för igen.. njöt av vinden för snart, snart.. så är jag framme vid stranden och min kompis Patrik har ju lovat mig en liten överraskning eftersom jag är så duktig.. men han sa inte vad det var.. Det skulle jag få se när jag kom fram… så jag släpper på bromsen och snabbt, snabbt.. rullar jag nerför och lätt, lätt låter jag tramporna gå… tills bokskogen öppnar sig och jag är framme vid sandstranden.. och vad ser jag..

Jo, vinet är upphällt, härligt gott rött vin och i grillen lyser kolen under dom saftiga köttbitarna som grillas.. Salladsskålen är fylld med fräsch sallad..

Så jag hoppar av cykeln, tar några djupa andetag, stretjar lite… och mitt 45 min spinningpass är över och jag orkade hela passet.
Nu är det bara att hoppa in i duschen, byta om och sticka tillbaka till jobbet för att klara av dom sista timmarna där innan det är dags för helg..

Visst är det härligt med lite lunchspinning och tack Patrik för ditt stöd och peppning i min träning!  Dom där biffarna, salladen och vinet får vi äta upp när våren är här på riktigt och inte bara i mina drömmar 🙂

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till På cykeltur i Skåne

  1. jukkalausmaa skriver:

    Trevlig berättelse. Verkar vara ett utmärkt sätt att ta sig igenom ett spinningpass. Dina bilder får t o m mig att längta till våren.
    /Jukka

    • nikonetha skriver:

      Det är därför jag alltid gillat spinning som träningsform, för här kan du sitta och fantisera när du trampar på och svetten lackar 🙂

  2. Johan skriver:

    Bra jobbat Agnetha, trevlig berättelse.
    Keep up the good work.

    /johan

    • nikonetha skriver:

      Lovar, jag kämpar på och när jag märker resultatet så bra som jag gör, blir ju det en ytterligare sporre att fortsätta

      Hälsn
      Agnetha

  3. danielarvidsson skriver:

    Åh spinningpass alltså! Härlig berättelse och finfina bilder. Påminner ganska mycket om naturen vid Mörrumsån, som jag ofta längtar hem till. Det var länge sen jag var på spinning men det är kul när man inte längre får blodsmak i munnen… Ska du cykla vätternrundan??? Till våren finns ju fina cykelvägar vid Brösarp också… 🙂

    • nikonetha skriver:

      Nej du, inget Vättenrunda för mig, så galen cyklist är jag inte 🙂 Däremot är just spinning den träningsformen jag tycker är roligast. Målet är däremot en vecka i Abisko i höst. Kameran och jag på workshop i landskapsfotografering med http://www.creativeadventures.se
      Jodå, backarna vid Brösarp dom har jag släpat mig uppför.. så vem vet, kanske nästa ställe jag besöker på kommande spinningpass 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s