Möten

Möten men människor är roligt, och speciellt möten med gamla vänner och människor man känt länge, men inte sett på länge.

Idag hade jag en sådan dag, jag åkte in till stan efter jobbet för att hämta min klocka som varit på service. Den var inlämnad på min gamla arbetsplats, som jag lämnade för nästan 8 år sedan, den stora juvelerarbutiken i Göteborg. Det är inte så många kvar bland personalen, som arbetade när jag var där. Men som sagt, några finns kvar och det var så roligt att träffa dom igen, prata bort en stund och helt plötsligt inse, att även om jag inte träffar dom ofta, så kan vi ändå ta upp tråden där vi var sist vi sågs. Vi är några år äldre, vi har fått någon lite rynka till här och där, men vadå, vi har ändå kvar det vi hade när vi arbetade ihop, vår vänskap, våra fniss, vår omsorg om varandra, vår omtanke om varandra. Visst är det gott, att känna denna värme.

Efter besöket i butiken, ja, ja.. jag hann beundra lite smycken också, för visst är det härligt att få titta och beundra flärd och vackra ting. Iallafall, jag vandrade vidare upp för Avenyn och slank in på en av pubarna på vägen och upptäckte en person jag kände igen. Men vem sjutton var han, jag kände igen honom, hans röst, hans skratt, hans gester, men sedan tog det slut.. Så vilken tur, även han kände igen mig och hejade glatt, och jag blev tvungen att ställa den pinsamma frågan, jag kommer ihåg dig, jag känner igen dig, men varifrån? Tack och lov, han påminde mig, en av alla dessa personer jag träffat och lärt känna genom åren. Vilken tur, att även jag är ihågkommen, trots alla personer han träffat genom åren. Sådant känns gott.

Visst är möten med människor man känt, men inte sett på länge härligt, eller hur?

Ett annat möte jag hade i veckan, som man kanske inte skall kalla ett riktigt möte,  var härom morgonen. Ni vet hur det är, på morgonen på väg till arbetet, vi är lite morgontrötta, fokuserade på att hinna till jobbet i tid, kanske inte riktigt vakna, mest fokuserade på att ta oss fram.. Iallafall då kom jag körande på gatan på väg mot leden och såg pappa med sin lilla son komma gående på trottoaren. Samtidigt noterade jag den stora vattensamlingen på gatan, så jag saktade in och försökte svänga undan för att inte skvätta ner pappa och son på trottoaren. Pappan, ja han noterade min undanmanöver och gav mig ett stort härligt leende.. då mina vänner, då var dagen räddad. Tänk vad ett leende kan betyda.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Möten

  1. junitjej skriver:

    Vad jag gillar ditt sätt att skriva!! Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, men här behövdes ingen bild. Jag läste inlägget från början till slut. Jag har länkat till dig på min blogg.

  2. Gert Olsson skriver:

    Visst är det härligt med möten. Hade själv ett möte med några okända skogsväsen häromdan. Kolla in på http://www.naturevisions.se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s