Timmen är sen….


Timmen är sen, mörkret har innfunnit sig och jag har för andra kvällen i i rad suttit och väntat på att samma fantastiska dimma som i torsdags kväll skulle lägga sig över nejden.. men icke, det var i torsdags och inte mer.. Så kan det bli.. Då när jag följde en kompis hem och vi beundrade dimman och jag egentligen ville springa tillbaka och hämta kameran, då var det inte läge till det.. hmm.. varför undrar ni kanske.. Jo, helt enkelt jag firade att det var semester, detta härliga ord, denna korta tid vi längtar till varje år. ett ord, som kanske också kan fylla oss med en lätt ångest därför vill ju göra så mycket dessa få helt lediga veckor vi har varje år..

Förr gjorde jag allt upp en massa planer i god till för dessa sommarveckor.. numera, så gör jag inte det. Det brukar bli så att jag någon månad innan semestern inser, oj, jag har inte bokat någonting, jag har liksom glömt detta. Men jag har också insett, att även detta är ganska skönt faktiskt.. Inte göra upp så mycket planer, låta liksom dagarna bli som dom blir.. Hela året är ju ändå fyllt med en massa måsten, man har sin kalender, som man hela tiden fyller med inbokade möten, eller saker man skall göra.. Då kan väl kanske dessa får vekcor på sommaren, få slippa detta.

Ändock, kan ibland ångesten över de oplanerade veckorna liksom ramla över än, när arbetskamerater och vänner ställer den obligatoriska frågan: ”vad skall du göra på semestern” och man inser, jag kan inte svara, för jag har ju inte bestämt någonting…  Men faktum är, jag har insett, när jag inte har bestämt en massa, ja, då brukar semestern bli som bäst… Det är då jag gett mig ut kanske på stan, eller någon annanstans och varit öppen och haft möten, möten som berikat och gett mig någonting mer, än alla dessa ibland nästan stressande resor..

I år, hmm, då har jag börjat ute på landet, sitter där just nu, lyssnar i sommarnatten.. Nattkylan börjar omgärda mig, en härlig svalka, efter en varm dag. En dag som började med en skön promenad i regnet och sedan när regnet upphörde ytterligare en promenad och då med kameran på axeln..

Dagens möte ja det blev bonden, som tydligen hade studerat mig, när jag gick på vägen ,för precis efter jag tagit den bilden  överst här, så hojtade han till och frågade mig – Du måste vara från stan, för du fotograferar kossorna.. Är det så, stadsbor, åker ut på landet och fotograferar kor? Jag blev nästan lite full i skratt och svarade honom som det var, visst jag bor istan, men jag är här ifrån.. För hur det än är, större delen av mitt liv har jag bott i stan, men jag räknar mig ändå som ”tjejen från landet” .

Sådär, som sagt, timmen är sen och katten som för en stund sedan promenerade förbi på cykelbanan, promenerar hem igen och kanske är det dags för mig att dricka upp vinglaset, släcka cigaretten och låsa om mig och krypa ner i sängen.. Det är ju en ny dag imorgon.. och jag lovar, jag har inte bestämt vad jag skall göra, jag tar dagen precis som den blir

Godnatt!

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s