100-års jubilar

Imorgon den 13 november 2010, har vi en stor bemärkelsedag i familjen. Då fyller vår äldsta medlem, Moster Karin hela 100 år. denna underbara fantastiska kvinna når en ålder, som det inte är så många förunnat.

Jag har suttit här en stund i eftermiddag och tittat på lite gamla bilder på Moster Karin och lite andra släktingar och jag kan bara inse, vilken otrolig släkt jag har. Moster Karin och även min mor, föddes i en syskonskara som var totalt 14 stycken. Ja, ni läser rätt, hela 14 barn födde min mormor fram och detta mellan å 1900 och 1924. Av dessa 14 barn, nådde 13 stycken vuxen ålder, den yngsta min morbror Valter, han dog i en tågolycka när han var liten och min mamma, blev  som tonåring  tvungen att gå de tunga stegen upp till stationen för att identifiera om det verkligen var hennes lillebror som låg där på en bänk inne på stationen förolyckad av tåget. Av de som nådde vuxen ålder, dog en moster innan hon fyllde 50 år, men om jag räknat rätt, så har hela 6 stycken i syskonskaran blivit över 90 år och som sagt, imorgon firar en av dessa kvinnor sin 100-årsdag.

Jag hittade en bild tagen 1920, och då är hon 10 år. Det är hon som står med stora tofsar i huvudet i en rutig klänning och håller ena handen på sin pappas (min morfar) axel

Förresten är den lilla flickan som står i andra raden från vänster och tittar lite truligt in i kameran min mamma.

Bilden är ju tagen året efter första världskriget slutade och tänk, då hade precis kvinnor i Sverige fått rösträtt, men inte hunnit utnyttja detta ännu, då första gången kvinnor hade möjlighet att rösta var vid valet 1921. Som sagt, första världskriget var över och jag hittade en annan bild bland gamla familjebilder och det var från Bondetåget i Stockholm 1914 och bland alla dessa bönder, tågar min morfar.

För hela den här barnaskaran växte upp på ett litet familjejordbruk i Alvhem, eller som min mor alltid påpekade, det heter inte Alvhem, det heter Alfhem, efter någon Alf.  Gården finns fortfarande kvar i släktens ägo, numera är det några av mina kusiner som äger den. Varje sommar träffas vi alla kusiner och de mostrar/fastrar, morbröder/farbröder som lever.  Jag kan lova er, då är det ett tjatter och diskussionerna tar aldrig slut, för vi har ett gemensamt släktdrag. Vi kan prata och diskutera allihopa.

Det här var en syskonskara som tidigt fick ge sig ut och arbeta och min egen mamma har berättat att hon, flyttade hemifrån och började arbeta på en gård när hon var 13 år.  Så länge de var hemma, hjälpte dom också till med de dagliga sysslorna på gården, samtidigt som de skulle hinna med skolan. Det var antagligen att gå upp och hjälpa till att mjölka innan de vandra et antal kilometer till skolan, för att sedan när de kom hem  och gjort sina läxor, ut och hjälpa till, antingen i ladugården eller på gärdena. Jag minns också en gång på ett av alla dessa släktkalas, när två av mina mostrar, ”rök” ihop i en diskussion, om vem som egentligen skulle mjölkat den där gången för över 60 år sedan och jag kan lova, ingen av dom gav sig.

Men åter till jubilaren och här är två ungdomsporträtt på jubilaren, tyvärr vet jag inte årtalen

Så en bild på alla systrarna, som var 10 stycken.  en av systrarna firade förresten sin 90-årsdag den 6 juni i år.

Moster Karin gifte sig 1953 (tror jag) med Gunnar, en härlig, humoristisk och varm person, och Karin och Gunnar var ofta och hälsade på hemma hos oss. Bilden är från en av deras semesterar i Sverige. Dom brukade bl.a åka motorcykel på sina semestrar på 50-talet, men när min syster och svåger Moster Karin för några år sedan om hon ville åka med min svåger på motorcykel för att uppliva gamla minnen, avböjde hon lite tveksamt, eftersom hon fått lite problem med balansen.

Karin själv är idag, ganska skör, svag och också ganska glömsk med ålderns rätt, men hennes härliga humor, lite äventyrliga sinnelag, finns ändå kvar. Så det skall bli underbart att imorgon få en möjlighet att vara med och fira hennes stora dag för jodå, hon är helt på det klara med att hon fyller hela 100 år och är äldst i denna syskonskara.

De sista åren har jag inte pratat med henne så mycket helt enkelt av den anledningen att hon inte riktigt längre klarar av telefonsamtal, men bara till för några år sedan brukade vi ringa varann åtminstone en gång i veckan och prata i mun på varann och allt som hänt. Då kunde hon berätta de mest härliga historier från hennes uppväxt, bl.a kommer jag ihåg när hon berättade hur hon och Gunnar träffades. Det var vid Restauran Kometen en dag, och dom började språkas vid  och Karin berättade att hon tyckte gunnar var så trevlig så hon bjöd hem honom på kaffe bara sådär. Varpå jag blev förskräckt och påpekade för Karin att så kan man väl inte göra, det kan ju vara farligt.. ”Vadå, svarade hon, det gick ju bra, eller hur?”  och det gjorde det för dom fick ju 43 år tillsammans innan Gunnar dog 1996.

Jag avslutar det här inlägget med en ungdomsbild till på Moster Karin tagen hemma i Alfhem, och tyvärr här saknar jag också årtalet.

ETT JÄTTESTORT GRATTIS TILL EN KÄR MOSTER!

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till 100-års jubilar

  1. Ilse skriver:

    En väldigt fin och rörande historia! Gratulationer och många hälsningar till din moster Karin!

    Ilse

  2. Anders Åberg skriver:

    Intressant inblick i familjehistorien och visst är det fantastiskt hur bilder och ansikten ger liv åt en berättelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s