Hänsyn ?!

Denna veckan har ett av samtalsämnena på bl.a Fotosidan, i en del kvällstidningar, och på en del andra mer eller mindre seriösa forum varit en incident i New York där Drottning Silvia var inblandad.

Drottningen var tillsammans med P. Madeleine inne i en butik på Manhattan och utanför stod en st fotograf på uppdrag av en av våra kvällstidningar. Enl tidningarna bad Drottningen om att in bli fotograferad och tydligen ombads fotografen ifråga att avlägsna sig. När så  inte skedde valde Drottningen att lämna butiken via en sidodörr, ramlade och stukade foten.

Om detta är det rätta händelseförloppet kan jag väl inte vara helt säker på eftersom jag inte var där. Men det är ju ungefär detta händelseförlopp som har diskuterats så vi får väl utgå från detta.

Tyvärr har händelsen använts  av diverse personer för att i pincip förlöjliga, ifrågasätta och på andra sätt driva med drottningen och denna händelse. Däremot som jag känner har den andra frågan kommit i skymundan, just p.g.a att det var Drottning Silvia som var inblandad.

För mig har hela tiden den frågan varit den viktigaste, nämligen har man som medlem av kungafamiljen rätt till ett sk privatliv, likaså våra politiker, sk kändisar, företagsledare osv., eller gäller ”En bild till varje pris” för fotografen?

Jag tycker vi idag gått för långt. Visst som journalist och fotograf, skall vi kritisk granska våra sk makthavare, men hur skall denna granskning gå till? Innebär denna granskning att dessa makthavare i varje situation de befinner sig i skall acceptera att jagas av fotografer. Innebär denna granskning att du som sk makthavare fr. o. m. den dag du blir en sk makthavare och skall tvingas säga hejdå till din möjlighet till ett privatliv.

Jag tycker inte detta.

Jag är fortfarande år 2011, av den åsikten att dessa personer, även vårt kungahus, skall ha rätt att kunna röra sig ”privat” utan att hela tiden ha en fotograf passande på sig. Jag tycker faktiskt att dessa sk makthavare skall ha rätt att när de är ”Privata” få lov att säga, ”Nej, jag vill inte att du fotograferar” ”Jag vill att du lämnar mig ifred”.

Jag själv har också tagit mig en liten funderare, jag som tycker mycket om gatufotografering. Hur agerar egentligen jag själv?

Många som likt jag själv, tycker om att gatufotograferar, hävdar med en dåres envishet vad lagen säger. Visst lagen säger, jag får fotografera på allmän plats. Det är min rättighet.  Men skall jag verkligen i varje situation hävda min rättighet enl lagen?  En liknelse av detta, som kanske egentligen haltar. När det är ishalka ute, så får jag fortfarande köra 90 på en 90-väg, men gör jag detta? Anpassar jag inte hastigheten efter situationen.  Borde jag som fotograf inte göra samma sak?

Men, för att återgå till händelsen i New York.  Vi lär väl aldrig få reda på exakt vad som hände, men behöver vi egentligen det.? Räcker det inte med att Drottningen av någon anledning kände obehag för fotografen vid det här specifika tillfället och bad honom gå?  Är egentligen inte det en rättighet hon har eftersom hon var i butiken, inte på något sk officiellt uppdrag (arbete) utan som privatperson.

Ibland känner jag att vi alla skall börja fundera på vad vi vill veta och vilka krav vi skall ställa på media. Jag är den förste att ställa upp på att vårt kungahus och politiker skall utsätta för en objektiv kritisk granskning, men återigen detta gäller framförallt deras arbete. Här kan jag t. ex. dra en annan jämförelse. Den politiker som somnar i riksdagsstolen, ja, han får ni gärna fotografera och publicera, men inte politikern som i slitna ”foppatofflor”, urtvättad pyjamas och med håret på ända hämtar morgontidningen ur brevlådan.  Ja, fotografera, men publicera inte utan att fråga.

Tyvärr är det ju så, att så länge dessa bilder, tagna med långt tele, ex.vis in genom något fönster för att fånga vad jag tror egentligen är det intressanta för fotografen, komprimenterande bilder på ”offret” (personen) har ett värde. Så länge dessa skvallertidningar fortsätter att vilja köpa dessa bilder, för dom vet, en sådan  bild på löpsedeln, kommer att sälja lösnummer. Ja så länge kommer detta att fortsätta.  Det finns idag ett lagförslag om att i princip göra denna form av smygfotografering straffbart. Många fotografer skriker nu om att pressfriheten är hotad, och att det t. o.m. en är inskränkning av vår demokrati. Men, återigen får vi inte skylla oss själva.  Vi har nämligen tagit vår granskning av makthavarna några steg för långt kanske.

Ja, jag vet, detta är en svår balansgång vad som är en kritiskt granskande bild och vad som är en sensationsbild/skvallerbild och många som läser detta kanske tycker. Jamän vadå, dom får väl skylla sig själva, dom har själva valt att ta steget ut i offentligheten. Visst det har dessa personer gjort. Ingen tvingade Silvia Sommerlath att gifta sig med Sveriges kung. Ingen tvingade Fredrik Rheinfeldt att bli Sveriges statsminister.

Men är inte detta ett än större hot mot vår demokrati, där kanske dugliga, kunniga personer, väljer att avstå från politiska uppdrag just för priset blir för stort. För priset är att inte längre ha möjligheten till en privatliv?

Här har vi ett annat exempel. När Gudrun Schyman satt i TV4:as morgonsoffa och berättade om sin alkoholism för ett antal år sedan, ja då var detta sedan länge känt bland Sveriges journalister, men så länge hon klarade sitt arbete som partiordförande för Vänsterpartiet så teg man, men när hon tillslut hamnade i en situation pga av sitt alkoholmissbruk, där tidningarna inte längre kunde tiga. Då sa man ifrån, men man publicerade inte någon bild på den komprimerande situation. Hade detta skett idag, hade det antagligen funnits en bild på Gudrun Shyman i biofoajén som illustration till texten om hennes alkoholmissbruk.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Hänsyn ?!

  1. Gert Olsson skriver:

    Jag är böjd att hålla med dig i det mesta av vad du skriver. Alla har rätt till ett privatliv, även kungar och drottningar. Om vi ger fasen i att köpa de där tidningarna som publicerar sådana bilder skulle det kunna dö ut av sig själv. Undrar ibland vad som får oss att frossa i andra människors privatliv – avsaknaden av eget intressant liv kanske.
    Kram
    Gert

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s