Jag fick en liten hälsning….

Nu på söndagsmorgonen fick jag en liten hälsning känns det som. För jag plockade fram min kamerautrustning, för att ta med mig ut en stund. Det rasslade till lite oroväckande i mitt tele och en kort stund, så hoppade hjärtat upp i halsgropen. Var någonting sönder? Nejdå, för ut ramlade ett lite gult björklöv. En liten härlig och överraskande hälsning från Abisko. För just det, jag har varit hemma i två veckor nu, men inte hunnit ta fram kameran på hela den här tiden.

Det känns inte bra!

Jag har mer och mer börjat inse, att mitt fotograferande nog fått stå tillbaka för mycket under en längre tid. Visst, det fick högsta prioritet under veckan i Abisko, men innan dess. Det har mest blivit små stressiga utflykter utan mål.

Jag talade med en god vän om detta förra helgen, för jag inser när jag tittar på mina bilder från Abisko, och de jag tagit innan dess, att mina bilder är inte bra. Det är tyvärr så här, inser jag mer och mer, man måste praktiska sitt fotograferande för att gå framåt, eller iallafall hålla sig på samma nivå. Någonting jag inte haft tid med.

Du tappar känslan, förmågan att gå in i den där speciella bubblan för man rusar och stressar så mycket resten av tiden, så den där känslan av att motorn rusar på högsta varva inte riktigt släpper.

Som min gode vän sa, en konsertpianist övar  många timmar varje dag, likaså en balettdansös.. och visst är det så. Nu jämför jag mig inte med dessa proffs, men ändå, för att utvecklas, ta nästa steg, så måste jag få tiden, tiden att gå in i min fotobubbla, där jag glömmer tid och rum. Det är ju också så att får jag den tiden, så kommer jag också att få mer energi för jobbet och därmed också mer energi att koncentrera mig på annat när jag är ledig.

Det här blir en antingen positiv spiral, eller som nu tyvärr, en något negativ spiral…

Jag tror att det är så viktigt, vad du än är intresserad av att ge ditt intresse precis så mycket tid det behöver och in skyffla det åt sidan bara för ”du inte hinner” För gör du inte det, så kommer du gå runt och antagligen känna att någonting saknas, känna frustration och en irritation över detta..

I allt man gör i livet, måste man hitta balansen. Balans är så viktigt har du inte den så faller du och vem vill ramla och slå sig.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Jag fick en liten hälsning….

  1. stenmobergSten skriver:

    Så är det ju, men som Du skriver att vi kanske inte skall jämföra oss med proffs.
    Fast och andra sida så tror jag att jag som Du har vi målsättningen att blir mer och mer som ett proffs utan att leva på det. Det är nämligen så att jag känner igen mig själv och att jag just nu för tiden sällan hamnar i bubblan. De få gånger det inträffar, så ser jag skillnaden i mitt skapande tydligt.

    Så det handlar kanske mer om att träna sig på att hamna i bubblan, när man vill och behöver det.

  2. Per skriver:

    Bra skrivet och träffande. Tycker själv att det här året varit ”ett förlorat år” när det gäller mitt fotograferande. Visst har jag varit på mässor, ställ ut osv men det har inte blivit mycket fotograferande. Något jag måste försöka ändra på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s