På Fotoresa

Förra helgen var vi ju ett gäng som åkte iväg ner till Skåne för att under en helg fotografera och umgås. Betoningen låg väl mest egentligen på att fotografera, men visst sjutton han vi diskutera och tjöta en hel del också.

I mitt förra inlägg här så kunde ni som följer bloggen se ett litet axplock av de bilder jag fick med mig hem, men man kunde ju nästan tro jag var helt ensam, för inte en endaste liten person hade ju letat sig in i mina bilder.  Så detta måste ju sm sagt, ändras på, för ensam var jag definitivt inte där nere. Därför tänkte jag istället i det här inlägget berätta lite hur en sådan här helg kan vara.

Jag har ju själv arrangerat några fotoresor och vet att det är mer jobb än man kanske kan tro. Den här gången var det Emil som höll i arrangemanget och det skall han ha ett stort tack för. Att fixa med en sådan här resa, kan kräva lite tid och fixande, speciellt om man åtager sig att även boka rummen. Från början var vi 7 st som skulle åka ner, men tyvärr, en av resenärerna åkte på en rejäl influensa och tvingades hoppa av med kort varsel. Det är sådant som händer och inte mycket att göra åt.  Rum var bokade på gästgiveriet i Röstånga, som även har vandrarhem och därför kunde vi fixa och ha med vår egna frukost under helgen och behövde inte hålla koll på vandrarhemmets frukosttider.

När man som vi gjorde åker iväg under fredagen är det alltid svårt att kanske åka tillsammans, några kan ta ledigt tidigt, några måste sitta kvar på jobbet till kl 17.00. Emil och jag hade förmånen att kunna åka tidigt, så jag hämtade upp honom på hans arbete och vi kunde ju vara på plats för en fotosejour redan under fredag eftermiddag.

Emil, började omgående trotsa tyngdlagar och balanserade på branten för att hitta den rätta kompositionen medan jag själv tog det lite lugnt och istället tog en kopp kaffe med lite fredagsgodis till.

Att åka iväg så här några stycken gör att man snart blir fotoinspirerad, så även jag plockade fram utrustningen när chokladbollarna var uppätna och kaffetarmen fått sitt. .. Fast Emil låg ju steget före mig och hade lämnat branten för ett mer jordnära fotoläge.

och det gäller när man är iväg några stycken att inte förstöra varandras tänkta motiv, så jag fick snart höra ”den här plätten får du inte gå på” Han hade hittat några läckra höstsvampar som stack upp väl kamoflerade bland löven.

Att åka iväg några stycken så här, handlar också om att kanske hjälpa varann och tipsa varann om kompositioner och motiven, men också att kanske dra iväg på egen hand en stund för att sedan återförenas för en liten kaffepaus.

På kvällarna när man är tillbaka på vandrarhemmet, ja, då brukar magen skrika av hunger och att laga mat tillsammans är en del av en fotohelg och arbetsfördelningen första kvällen tycker iallafall jag var helt ok. Emil lagade maten och jag dekanterade vinboxen, medan jag gick igenom eftermiddagens skörd av bilder.


Bör kanske också tilläggas att på min lott föll också disken efteråt, för i vandrarhemmens gemensamma kök, lämnar man det städat och snyggt.

På kvällarna så gör man upp planer för morgondagens aktiviteter och har man bara koll på när solen går upp, så är det inga problem. Uppstigning, kl 06.15 var det som gällde och första person i köket sätter på kaffet och dukar fram frukosten, för kl 17.15, senast då skall bilarna dra mot Kopparhatten, men allt ä frivilligt så vill man ta sovmorgon, ja, då gör man det.

Bästa stunden på dagen, är nog ändå, på morgonen, frukost i det fria när solen gått upp, det ni


och självklart väntar man på eftersläntrarna vid frukostbordet, för som sagt, även om vi är ett fotogäng, så behöver man inte göra allting ihop, utan vill någon dra iväg någonstans, så gör man det..

och vi andra står snällt och väntar medan eftersläntaren får lite frukost i magen.

Vad som är bra när man är iväg så här ett gäng, är en laddad mobiltelefon och allas mobilnummer, för med dagens moderna teknik, så kan man alltid nå varann, förhoppningsvis, om man nu inte velar bort sig in i radioskugga.

Ny planer görs upp och vi drar iväg allihopa och ny samlingsplats bestäms. Vi börjar tillsammans vandra ner i ravinen, men det går inte lång stund, förrän vi allihopa har tappat bort varann.. men lugn, lite då och då hittar vi varann, som t ex. här där jag när jag kommer vandrade genom ravinen ser någon som har intagit markläge..


och när man stannar till vid samma fotoställe, ja då kanske man hjälper varann att hålla undan grenar, eller som jag, som det tant jag är, får hjälp att ta mig upp eller ner, för någon brant när den perfekta kompositionen är lite svår att nå… Då, mina vänner, är det ganska skönt att veta, att inga kameror är i närheten 🙂

Vi var inte ensamma på vår vandring och när kameran är inställd på långa slutartider, ja, då kan man nästan tro att Skäralidsspökena är på promenad


Tillslut, så brukar man alltid hitta varann allihopa och vi förenades igen på naturrums fik, var annars. För återigen så var det kaffetarmen som skrek på uppmärksamhet, iallafall för mig.

Att åka iväg så här en helg, ett gäng, är roligt och inspirerande och skönt avkopplande för det är intensiva dagar och man somnar gott när man ramlar ner i sängen på vandrarhemmet. Full av intryck, glada skratt och med lungorna genomsyrade av frisk luft. Musklerna härligt mosiga av långa vandringar.

En sådan här helg behöver inte heller blir så dyr om man inte vill. Det är helt och hållet var man bor och äter. Vi gjorde det ju enkelt för oss och valde vandrarhem, med egen frukost och egen middag första kvällen. Kväll två då blev det hämtpizza. Bensinen delar man också på och vill man ta den riktiga budgetvarianten, kan man som vi gjorde i våras, tälta. Nu som sagt, valde vi istället vandrarhemmet och det var kanske tur det, för bägga mornarna var det att skrapa is från bilrutorna.

Så ni som läser detta, tveka inte, kontakta era fotovänner, bestäm vart ni vill åka, leta upp ett ställe att bo på och stick iväg en helg, eller varför inte, om ni är medlemmar i en fotoklubb. Våga ge er på ett klubbarrangemang det kan bli en helg ni kommer att minnas länge, länge

 

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s