Ett år går fort

För tänk, om två dagar är det dags igen, att fira in våren på Söderåsens nationalpark. Ok, ok, det är ju bara ett drygt halvår sedan jag var där, men då var det hösten som välkomnades däruppe på åsen.

Nu skall jag återigen, få hälsa våren i bokskogen, på ett av mina absoluta favoritplatser i Sverige.  Då för ett år sedan, hade ju värmen slagit till här i Sverige, iallafall på Västkusten och i Skåne, för tänk bokskogen var nästan för utslagen när vi kom ner.

I år skall det bli spännande att få se hur det ser ut. Det är lika fascinerande varje gång jag kommit ner eller kört förbi att med spänd förväntan, närma mig åsen och få den första glimten av träden, är det grön och skönt, eller är det bara så där lagom skirt med löfte om den kommande grönskan.

Vilket år det varit förresten, då för ett år sedan, då åkte jag ner, trött och superstressad, men den här gången känner jag nog att jag återigen hittat en ganska bra balans mellan arbete och fritid. Kanske för jag tagit tag i min fritid och gett den precis den tiden den behöver. Vändningen och insikten gjorde jag nog också däruppe på åsen i höstas, att hur mycket stress och press man än har omkring sig på dagarna, måste man lära sig släppa och ge sig hän åt sin fria tid.. Då kan nog stressen och pressen bli så mycket enklare och man fokuserar på det man gör just då.

Det är så lätt att falla dit, att bara springa i sitt ekorrhjul utan att stanna upp. Tänk bara på en sådan enkel sak som mobiltelefonen. När jag fick valet i vintras att skippa min privata mobil till förmån får jobbabonnemanget, då gjorde iallafall jag det aktiva valet att behålla min privata, just för att när jag är ledig, då skall inte jobbmobilen vara med. Då skall den stanna på kontoret. För ni vet hur det är, man kan liksom inte låta bli att kika på mailen, som man så enkelt numera får i mobilen. Så är man där och kan bara inte släppa.. Men gör det, släpp jobbet när du är ledig, för jag kan lova, det går inte under. Det mår antagligen bara bra av att du släpper och ägnar dig åt det du mår bra av just då.

Tänk för ett år sedan, då tältade vi däruppe på åsen, lagade maten över öppen eld, satt vid den sista värmen från den glödande kolen med ett glas vin i handen och njöt av luften, stillheten, men kanske inte tystnaden, för även om vi pratade med mindre bokstäver, så satt vi där och snackade i skymningen innan det var dags att krypa in i tältet och sova några timmar för att stiga upp innan solen gick upp.

Den här gången blir det sköna sängar (förhoppningsvis) men samma tidiga mornar och sena kvällar och kanske inte snack med lika små bokstäver för det är ett skönt gäng jag åker ner med och deltar i en workshop med Creative adventures. Det är kul, för många av kursdeltagarna, känner jag ju vid det här laget, 9:e gången som jag deltar i någon av deras workshop. Min andra workshop med killarna, var ju faktiskt nere i Söderåsen för 3 år sedan. Tänk vad fort tiden går, men det ligger väl i något det där talesättet –   tiden går fort när man har kul – och det har jag definitivt haft alla 8 gånger tidigare på dessa workshops.

Så nu skall jag strax stänga ner här för ikväll, köra så det ryker på jobbet imorgon och sedan packa och så tjoohoo på torsdag eftermiddag, då är jag tillbaka vid Söderåsens nationalpark igen.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s