Home sweet home

Så var jag då hemma igen, efter fyra dagar nere i Söderåsens nationalpark, som också inkluderade en liten tripp bort till Kullaberg.
Det har som vanligt varit 4 roliga och lärorika dagar med Creative Adventures , som började med samling på torsdag eftermiddag. det var ju en hel del kända ansikten som dök upp. Så det märks att vi som varit med en gång på Patrik o Magnus workshops gärna återkommer igen, och igen, och igen.
Workshopen började med att vi under torsdag eftermiddag lyssnade till föredrag om hur vårt kreativa fotograferande skall komma igång, från idé till färdig produkt, där varje del i processen är viktig.  Men vilken är egentligen den viktigaste delen, jag själv har väl mer och mer insett, att det är min tanke, vad vill jag försöka förmedla med mina bilder.

För egen del har jag mer och mer insett hur viktigt det är när jag åker ut för att fotografera, att först ge mig själv tiden, att komma in i stämningen, rensa mina tankar, kanske sätta mig ner och bara titta mig omkring. Dricka en kopp kaffe, meditera lite, gå runt i området, kika, fundera för att efter ett tag ta fram kameran och börja fotografera.. Kanske glömmer vi den här delen många gånger

Det har som sagt, varit långa intensiva dagar, uppe före tuppen, för varje morgon, har jag lyckats komma upp, mer eller mindre medveten, kl 04.00. Det var kanske tur att det var syrran som var chaufför den här helgen och inte jag själv, för som sagt, jag hade nog inte varit någon lämplig bilförare det här mornar.

Idag, lika tidigt som vanligt, åkte vi iväg till en annan del av Söderåsen, en för mig helt ny ravin.. Det var nyttigt, för här kände jag mig inte ”hemma” . Imorse visste jag definitivt inte i vilken riktigt jag skulle gå, exakt var solen skulle komma, eller var motiven kanske skulle finnas. Så det blev en timmas irrande i ravinen och bokskogen, där jag verkligen tvingades fundera, titta, fundera igen.. sätta mig ner dricka lite kaffe.. Gå ett varv till, fundera en stund till. Försöka studera hur ljuset föll.. Till slut, hittade jag det jag letade efter och min bildidé som jag egentligen burit med mig, från det vi promenerade från parkeringen. För jag hittade den lilla, lilla, bäcken som slingrade sig genom ravinen, genom fjolårslöven, för att tillslut slänga sig handlöst ner genom den brantaste ravindelen och landa längst ner. Nej, jag följde inte den lilla bäcken hela vägen, jag hittade ”min” del av bäcken. Här kommer två varianter av samma motiv, som jag arbetade med under en bra stund.


Jag kan också konstatera att jag faktiskt inte tagit så många bilder de här 4 dagarna, men å andra sidan, så har jag inte heller så många bilder, där jag när jag betraktar dom, undrar, men varför tog jag den här egentligen. Kan detta kanske vara ett tecken på att jag faktiskt funderat mer före, än efter..

T ex, så kanske ni som läser här undrar varför jag inte visat några bilder från Kullaberg, jo, helt enkelt, för jag fick inte till det. Istället för att jag planlöst gick runt och fotograferade, så försökte jag tänka till före och det sket sig helt enkelt. Jag insåg att jag klarade inte av att klättra hela vägen ner, och så långt jag kunde ta mig, hittade jag ingenting som fick igång mig. Kanske borde jag åkt dit även dag två, men istället så kunde jag ju inte låta bli att åka uppför Serpentinvägen för att titta till andra sidan av ravinen och tänk där sprang jag på min fotokompis Ewa från Stockholm, som precis kommit ner och nu tältar hela helgen mitt däruppe på åsen.

Här kommer också en liten jämförelse mellan 2011 och 2012, som väl visar så tydligt hur oförutseende vår natur är.

20110429

2012-04-28

Nästan exakt samma ställe, men så olika  och vilken skillnad mellan grönskan. tänk vad en lite kylig april kan göra med bokskogen.
Vilken jag trivdes bäst i.. Det var nog årets version, med sin skira, skira grönska, där bara några grenar här och där börjat slå ut och låter solen så fint sila ner genom grenverket.

och gissa vad jag skall göra nu… ??? Jo, nu skall jag sova, trots att jag har sovmorgon imorgon.. kl kommer ju inte ringa förrän 06.30

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Home sweet home

  1. stenmoberg skriver:

    Jag börjar hitta toner av Terje i ditt resonemang….:-)

    ”Dricka en kopp kaffe, meditera lite, gå runt i området, kika, fundera för att efter ett tag ta fram kameran och börja fotografera…”

    Bra och kloka funderingar. jag själv är väldigt mycket Adhoc…

    Sten

  2. Anna Ulmestrand skriver:

    Ah men visst är det våren i dina bilder? Underbart! Vad vackert det såg ut. Det verkar dom ni haft en trevlig tripp med gott sällskap och foto. Känner igen det där med att vara rådvill på nya platser, även om det väl är då man är som mest observant kanske?
    Tänk vad som förmodligen har hänt på bara ett par dagar där i Söderåsen nu med tanke på värmeböljan som kom igår -här exploderade ju alla träd och ett tu tre blev det neongrönt överallt!
    Och nu skall det bli snö sägs det.. typiskt….
    Tack för en skön bildstund med vårkänsla:-)
    Mvh Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s