Forsakar


Hmm, det är inlägget borde jag kanske inte skriva, men jag är ju nu en gång för alla en ganska så generös person, så därför gör jag det ändå.

Under förra veckohelgen när jag var nere på Österlen, så var det inte bara fotografering tidiga mornar och sena kväll. Vi var faktiskt lite aktiva mitt på dagen också. Framförallt åkte vi runt och rekade lite för att hitta fotoplatser dit vi skulle kunna återvända på kvällen eller nästa morgon.

Vi fick ett lite som jag kanske tyckte lagom hett tips. Jag frågade lite löst om vatten och forsar och fick då tipset om Forsakar. Så efter vår härliga kaffestund på Alunbrukets kaffestuga, en numera tradition för mig, varje gång jag är på Österlen. Då är denna lilla mysiga kaffestuga ett måste. Att få sitta ute i deras trädgård och äta hembakat, lyssna på fåglarna, njuta av blommorna i trädgården och stillheten, det är helt underbart. Jag kan också tillägga att deras hembakade kaffebröd, är verkligen hembakat och det smakar så också.

Iallafall stärkta av kaffe och dopp, bestämde vi oss för att köra väg 19 mot Kristianstad och försöka hitta den där forsen och naturreservatet Forsakar. Vi hade fått reda på att tydligen hade en scen i Äppelkriget spelats in i forsen. Det finns en scen när näcken sitter och spelar i en fors och det var härifrån.

Så vi körde iväg och körde och körde, kändes det som.. men i själva verket handlade det om ca 2 mil från Alunbruket. Till slut kom vi fram, parkerade bilen och promenerade in. Jag hade väntat mig en fors som slängde sig ut för något berg, men tji fick jag…

Vi hängde kameran över axeln bägge två med våra telen påskruvade. Inga stativ eller filter, eller någonting mera än kameran med telet. Så promenade vi in.. och möttes av trollskogen. Det var en så fascinerande natur, med branta, branta stupande ravinväggar, där på något sätt bokträden ändå fått fäste. Marken var orangefärgad av fjolårslöven och mittemellan ravinväggarna rann bäcken där bäckkanten var dekorerad med bl.a ramslök och andra små växter.

Jag kan lova, vi var som ystra kalvar första gången utsläppta på grönbete där vi dansade runt och insåg, hit måste vi åka igen. Så vi gick igång med vår utrustning och fotograferade ett gäng testbilder bara för att se, funkar det, vad kan vi få till här.. så mina kära vänner. Bilderna från detta härliga ställe är samtliga tagna mitt på dagen, där ljuset var som starkast, det som orkade sig ner genom ravinen.. men ändå hoppas jag ni kan få er en litet hum om detta fantastiska ställe vi bara råkade hitta..









Men vattenfallet då, undrar kanske någon.. Vi gick aldrig hela vägen in. Vi var inte klädda för det, för inne i ravinen var det ganska kallt och rått och ingen av oss var klädda för det. Men ni kanske förstår varför jag vill tillbaka, klädd i långkalsonger med hela fotoutrustningen bara grotta ner mig i den läckra naturen.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s