Semesterlunken


Börjar infinna sig ordentligt nu. Efter dagarna uppe vid Knuthöjdsmossen, då mycket av tiden var inrutad med tider för fotografering, teori och stunder för mat och vila, så har jag nu landat ordentligt ute på landet. Igår, ja, då tillbringade jag större delen av dagen i soffan framför TV:n, även det faktiskt ett ganska skönt semesternöje.

För semester för mig, är kanske att egentligen inte ha så mycket program, utan snarare att just få koppla av, sova tills jag vaknar på morgonen. Vilket iof sig visade sig imorse ändå var tidigt. Men det gör faktiskt ingenting, för att få gå upp precis när jag vill, är en del av semestern och då om kl är 04.00 på morgonen, eller 10.00 spelar faktiskt inte mig någon roll, huvudsaken är att jag själv styr över det. Att sedan vilken tid det än är, få gå ut och sätta sig på altanen i lugn och ro med sitt morgonkaffe och tidningen och lyssna på fåglarna. Kanske hoppa till lite när det prasslar i träden alldeles bakom ryggen, det är avkoppling.

Att lyssna till tystnaden, är härligt, det var ju någonting jag verkligen njöt av de tidigare mornarna uppe på Knuthöjdsmossen också. Där man helt plötsligt märker att hörseln på något sätt blir bättre och bättre ju längre tiden går.
För i staden, då lever man i ett ständigt brus, som gör att man tillslut inte riktigt kan urskilja några specifika ljud utan att blandas ihop till ett enda mischmasch av brus.

Visst här där jag tillbringar några dagar nu, då har jag iof bilarna på inte så långt avstånd, men det blir ändå någonting annat.

Det är också skönt att få landa härute helt för mig själv. Hela dagarna resten av året (nästan) har man människor omkring sig, på arbetet i bilköer och var man än är. Nu är jag ensam, den enda jag har att prata med är mig själv och det är faktiskt ganska skönt. Många som känner mig kanske skakar på huvudet nu, för jag är ju kanske inte känd som den tysta.. men även vi som är kända för att vara så där extra sociala och tycka om att umgås, även vi har behov av att vara ensamma, eller ibland undrar jag om vi kanske inte har ett ännu större behov av detta. För ibland kan det vara svårt att på arbetsplatser eller bland vänner få förståelsen för att även vi har ett behov av detta, att få vara ensamma och ifred. Iallafall har jag märkt att detta är ett behov som faktiskt ökat med åren, eller kanske är det så, att det alltid funnits där, men jag släpper fram det här behovet mer ju äldre jag blir.

Och vad kan vara bättre sett att få stänga av, låta det sköna tankarna få ta överhanden och löpa fritt i hjärnan när man sitter med den här utsikten och sippar på sitt morgonkaffe och prasslar lite försiktigt med morgontidningen, som man ju nu på semestern verkligen hinner läsa i lugn och ro.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s