72 tim i Stockholm, del II


Då kör vi andra delen av min lilla minisemester i Stockholm och nu var det Fotografiska och öl som gällde för hela slanten, iallafall dag 2.

För självklart skall Fotografiska besökas när man är i Stockholm, så blev en liten motionsrunda ner dit.  Sedan går det ju inte att komma ifrån, att innan man börjar knata ner för de här trapporna har man en vidunderlig utsikt över Stockholm och vädret kan jag ju inte klaga på heller. En skön sommardag, med lätta moln på himlen.




I år blev jag kanske lite besviken på utställningarna på Fotografiska. Den som var bäst, var bilder från Olympiader genom åren. Många härliga korniga svartvirta bilder, men också från olympiska spel i modern tid. Gerhard som var med mig och jag är ju bägge idrottsintresserade och gick runt och mindes och kom ihåg ögonblicken vi såg på bilderna.  Bl.a på många oförglömliga svenska idrottsögonblick, som Bernt Johanssan i Montreal, Ragnar Skanåker i München,  Anders Gärderud på upploppet på 3000 m hinder även det i Montreal osv, osv. Men också bilder från ex.vis Mexico med idrottsprestationer man kanske idag undrar, hur pass ”rena” var dessa idrottsmän egentligen. Där var även bilder från gisslandramat i München, bilden på de två svarta amerikanska 100-meterslöparna i OS i Mexico, där de står med sina uppsträckta knutna nävar med svarta handskar på och protesterar mot segregationen i USA.

Däremot utställningen ”A matter of Time” med Sally Mann, den gjorde mig i stort sett bara illa berörd. Nej, jag tyckte inte om den, visst vi hittade några bilder vi gillade, men det bestående intrycket var definitivt tummen ner. Jag ser ingen konst i att fotografera ruttnande lik, jag kanske saknar någon form av konstgen här, men ok, då vill jag fortsätta sakna den. jag tyckte inte om de provokativa barnbilderna där det kändes som dessa barn utlämnades nakna och med en sexuell underton. Barn skall få vara barn och jag kan inte hjälpa, dom förstår kanske inte att säga nej, då är de vi vuxnas skyldighet att inte utnyttja barnen i någon form av sensationslystnad för att kanske provocera. Iallafall var det så jag kände det, jag såg inte det konstnärliga i detta, inte något budskap heller. Det är jag och det står jag för

Vi hamnade i ett tomt rum, där det rullade en slide-show med bilder tagna av Véronique Ducharmes, och vi sa bägge två, vi förstod nästan varför ingen var där och tittade. Det rullade upp bilder på tomma klädesplagg, ok, kunde vi konstatera, ja, ja.. man kan göra konst av det mesta. Förklaringen från fotografen var : ”presenterar verk som gjorts av upphittade klädesplagg i en ansats att uttrycka tomrummet som uppstår vid frånvaron av en mänsklig kropp.” – OK

Utställningen med porträttbilder på August Strindberg var väl iof intressant, med tanke på att det är 100 år sedan han dog och man kunde konstatera att denne man nog var väldigt medveten och alltid poserande framför kameran för uttrycket var i stort sett alltid detsamma.

Efter Fotografiska slöt även Ewa upp, och vi vandrade upp för trapporna igen, jag på ganska tunga steg för det är många trappor, men samtidigt visste jag att däruppe på toppen, ja där väntar Big Ben och en kall öl.

Resten av kvällen umgicks vi ett skönt gäng från Naturfotoforum över öl och mat och snack så klockan han bli lite efter midnatt, innan jag på trötta ben vandrade hem till hotellet.

Nästa morgon ”studsade” jag upp ur sängen, slängde i mig frukost och iväg för nu skulle jag ut i Skärgården med Anna. Vi skulle åka ut till Gustavsberg och Artipelagen. Det blev en skön tur genom skärgården, där vi passerade vacker natur, många underbara gamla hus innan vi steg i land vid Artipelags brygga.



Detta är ett relativt nyöppnat ställe med Konsthall, en spännande byggnad som knappt syntes bakom de höga tallarna. Det vilade en skön avslappnad stämning över stället och vi tog oss en promenad på gångvägarna utefter vattnet, slog oss ner en stund i solen och lyssnade till vattnets kluckande mot stenarna.




Det pågick två stycken utställningar där, men vi valdes faktiskt att avstå från dessa då både Anna och jag tyckte det var dyrt. Totalt 200:- för två utställningarna kändes lite för mycket. Istället slog vi oss ner på deras uteservering och åt en underbar buffélunch, som var värd varenda krona. Härliga fräsa sallader, goda smårätter och varmrätter, en fiskgryta jag gärna ätit mer av om jag orkat.  Så stället var definitivt värt att åka ut till och det blev en sådan där härligt avslappnad dag långt från stadens stress och jäkt, en dag som användes till det goda samtalet. Eftersom vi inte ses så ofta är det skönt att verkligen ge sig tid till att diskutera, samtala och bara ha trevligt.

Väl tillbaka istan sedan, blev det grillning hemma hos en kompis på kvällen, då det trevliga och goda samtalet fortsatte tills mörkret föll över Stockholm och det var dags att ge sig tillbaka till hotellet igen, för några timmars sömn.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till 72 tim i Stockholm, del II

  1. Hanna Li skriver:

    Låter som att du har det riktigt gott! Kram Hanna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s