Who´ll stop the rain


..Ja, med den låten inledde Bruce Springsteen konserten på Ullevi och jag var där!

En passande låt, för dagen började inte bra. Regntunga moln och när jag skulle köra iväg upp för mitt årliga släktkalas, jag då regnade det, men, snart, snart, så slutade det och dagen började se ganska ljus ut. Tills jag var tillbaka i Göteborg igen, för att snabbt byta om och träffa mina vänner på stan för att ladda. Då bröt kaoset ut, himlen öppnade sig, och spårvagnarna slutade gå. Jag hade iallafall tur som kom med den sista spårvagnen för ett tag hemifrån. Men jag blev blöt, blöt, blöt trots en rejäl regncape på mig.

Mina vänner fick problem och blev försenade, en styck dotter skulle hastigt o lustigt transporteras eftersom hon lovat vara barnvakt åt några som skulle gå på konserten.. men vad gjorde det. För runt mig snackade vi med varann skojade och skrattade och höll humöret uppe med regnet öste ner utanför baren.



Så äntligen dags, att äntra Ullevi och vi knatade upp till vår plats. Igår, var det skönt att inse att vi satt ganska långt upp, men under tak.. för fortfarande hängde det tunga regnmoln över Ullevi medan vi värmde oss på läktaren, gjorde vågen, klappade händerna och stämningen blev bara högre och högre..


Så äntligen kom han in på scen och började med Who´ll stop the rain.. och tänk till med vädergudarna älskar Bruce Springsteen för dom hörsammade hans sång och inte en endaste liten regndroppe föll mer under kväll.. Denna magiska, fantastiska kväll då jag blev frälst och religiös och guden i min religion är Bruce Springsteen, denne fantastiske man som sjöng, spelade och älskade och blev älskad tillbaka av publiken.




Nej, be mig inte om någon spellista, den kommer jag inte ihåg, för alla låtarna för mig flöt ihop till ett enda lyckorus av njutning, nästan tårögd och när sista låten drog igång Twist and shout och hela Ullevi sjunger allsång.. ja, då är mitt liv fullkomligt kändes det som.. Så när konserten är slut efter 3 tim och drygt 40 minuter och köerna för att komma ut börjar.. ja, då står jag bara där och med ett lyckolflin i ansikten och vill inte lämna Ullevi och denna magiska kväll.

Tack Bruce Springsteen för en kväll jag aldrig kommer att glömma!


Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Who´ll stop the rain

  1. Junitjej skriver:

    Vad jag också förstod på Mattias så var konserten något alldeles speciell. Jag missade något stort!

  2. myrklafsaren skriver:

    Djupt avundssjuk är jag, stora bocken Bruce är ju något helt unikt, en amerikansk musiker med socialt patos och vilka låtar han har gjort sedan, en levande legend helt enkelt.
    Tragiskt med Clarence Clemons, han saxofonsolo i Born to run är bland det grymmaste jag hört, men jag hoppas dom har hittat en bra ersättare.
    /Anders

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s