På rymmen från regnet


Idag stack vi iväg från Abisko. Regnet fullkomligt öste ner här, så vi tog beslutet att åka ner till Nikkaloukta. Där skulle solen skina vid 12.00 sa yr.no, så vi bestämde oss för att lita på denna vaädersajt.

Körningen mot Kiruna, var ingenting jag har någon lust att göra om i första taget. Regnet det öste som sagt ner och det bildades småsjöar på vägen. Varje långtradare eller lastbil, verkade som dom hade en inbördes tävling, vem skulle lyckas skölja av oss från vägen. För vid varje möte, så blev vi inte bara duschade, det var som ett orkanregn hälldes över oss. Men vi kom fram till Kiruna välbehållna och när vi svängde av mot Nikkaloukta, ja, då avtog regnet. Så efter en halvmil, kunde jag äntligen stanna, öppna bagageluckan, plocka fram kaffetermosen och få dagens förmiddagsfika utan att bli sjöblöt.

Vi kom fram till Nikkaloukta som strålade i sol, egentligen strålade den väl för mycket, för ljuset var hårt och starkt. Men vyerna när vi närmade oss den var värd någon miljon. För där borta långt i fjärran tornade Kebnekajsemassivet upp sig. Så mäktigt, så magnifikt och detta mot en klarblå himmel. Ibland gör det ingenting att man inte kan fotografera. För ibland s¨kan man använda minneskortet inne i hjärnan, och lagra alldeles egna bilder där och det var precis detta jag gjorde.

Men ok, några bilder blev det ändå, trots att kameran vid ett tillfälle gick till anfall mot mig, och skadade min stackars näsa.. Tänk, så dom kan göra



och här har jag testat lite att beskära bilden ovan, och helt sonika bara ta med det som är förgrunden


Jag hade väl en tanke att försöka vandra bort till sjön och tillbaka, men insåg efter ett tag, att varken tiden eller orken skulle räcka till. Jag får väl skylla på nässkadan som kameran tillfogade mig.

Men jag vill ändå försöka få till någon bild på Kebnekaisemassivet och gjorde några tappra försök i det starka solsken.. och lika bra att erkänna det sket sig totalt. Men här är iallafall två försök



Så dagens sista bild. För på hemvägen ville vi försöka fånga solnedgången, men vi hittade inget bra ställe. Det var nämligen två trötta fotografer i bilen, så gå långt för bilden var inte att tänka på. Det slutade med att vi insåg, det finns en liten strimma ljus på Lapporten, så med en bredsladd stannade vi bilen precis nedanför Nuoljas liftstation och ställde oss mitt i vägen för dagens sista bild

Så nu är det två trötta fotografer som sitter här i köket på vandrarhemmet, nöjda med dagen och jag har hällt upp ett gott glas vin, som får rinna ner genom strupen medan jag skriver ihop dagens upplevelser

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s