Vårgårda Fotofestival 2012

Oj, det är ju faktiskt snart en vecka sedan den började och först nu, så skall jag försöka ge mig på en personlig sammanfattning av helgen. Kan det vara så att helgen blev så jobbig, så det är först nu, jag vaknat till liv och orkar göra den här sammanfattningen. Nej, det har faktiskt den här gången varit så att livet varit fullt upp sedan jag kom hem. Förutom söndag eftermiddag, men då, ja, då sov jag som ett litet nyfött snarkande barn på min soffa.

För självklart blev det en intensiv helg, och det är bara att inse, man är inte längre 25 år och orkar hålla igång utan 7 timmars sömn.

Fredagen började med ett evinnerligt väntande, jag kunde nämligen inte åka från jobbet förrän dagens post kommit och tänk, just den här dagen bestämde sig brevbäraren för att vara extra långsam. Men tillslut så tog jag det drastiska beslutet, jag skiter i posten, jag åker och då så insåg jag vad jag glömt kvar hemma i packningen. För vad kan en närsynt, något äldre tant, som inte heller ser på långt håll längre,  åka hemifrån utan, nej just det, sminkspegeln, som förstorar allt sisådär 10 ggr. Det blev att göra ett snabbstopp hemma och hämta spegel, och så ett snabbstopp i tobaksaffären för att fylla på cigarettförrådet också, nu när jag ändå passerade förbi.

Men lite senare än jag planerat dök jag då upp i Vårgårda och hämtade biljetter och nycklar, samt nyfiken som jag var, skyndade bort till delen av sporthallen som innehöll bilduställningarna. För jag var såklart nyfiken på min bild, som hängde bland Naturfotoforums utställning.  Jodå, det blev jättebra och hela utställningen den syntes och var fint hängd, så alla bilderna kom väl till sin rätt.


Så skärmen med min bild och just det, det är min som hänger där i mitten. För den här gången hade jag valt att skicka in en macrobild, tagen här utanför porten, mitt inne i Göteborg. Tänk, bara man är lite uppmärksam, så kan man hitta naturen, precis runt knuten, även i en storstad.


Efter lite mat i magen och ett obligatoriskt besök nere i klubblokalen var det dags att ratta bilen bort till kulturen och första föredragen. Jag hade som vanligt valt att köpa bildföredragsbiljetter till sista halvan av dagen.

Först ut i mitt biljettpaket var Andy Horner, som visade storslagna bilder från sex världsdelar.. Kanske kändes dom stundtals nästan för storslagna och mindre personliga, men det var en lagom start för mig kände jag.

Näste man på scen var Thomas Andersson från Falkenberg, och jag blev lite orolig när första bilden dök upp, en närbild på en fågel. Jag är ju ingen fågelfotograf, och kan väl ibland känna mig lite blasé inför alla rena porträttbilder på fåglad… men tji vad jag hade fel. Det blev en 45 min resa bland strandängarna mellan Falkenberg och Varberg, samtidigt som Thomas berättade. Jag satt fascinerad och lyssnade och var glad. För här är en naturfotograf som brinner för sitt närområde, som är rädd om och värnar om vår natur som vi har runt om oss. Som har lyckats genom sin bok, väcka sina grannar för naturen och låta den få uppmärksamhet, så även dessa grannar inser att det här skall vi vara rädda om. Tack Thomas för dessa 45 minuter.

Sist ut på fredagen var en man från vårt östra grannland, Mika Honkalinna – som med sina lite melankoliska finska berättade om berguven. Ett bildspel, där orden blev till en lagom melankolisk melodi medan han berättade och då han endast talade finska, Heiiki Willamos översättning också blev en perfekt inramning.

Så efter dessa tre bildprogram, så var det dags att dra sig tillbaka en stund, plocka fram den där spegeln som förstorar 10 ggr och sätta på sig ett nytt face och även lite nya kläder. Nu var det nämligen dags för välkomstträffen.

I år var nyheten att vi höll till i Tångahallen och inte på värdshuset. Ett byte som jag personligen tycker kvällens begivenheter definitivt vann på. En mycket trevligare och roligare lokal, som inbjöd till umgänge, skratt och god mat. Sedan att kanske en och annan fick nya namn, ja, det hör väl liksom till. När timmen blev sen, och jag bland en av de sista lämnade festen, ja då var det dags för lite husbilsmingel. För en av vännerna från Naturfotoforum hade rattat sin husbil från Stockholm ner till metropolen Vårgårda. Jodå, det var många intressanta och givande diskussioner som fördes under någon timma där i husbilen, men vilka, ja det kommer jag återkomma till, när minnet kommit tillbaka ordentligt.

Så när, några från Nöff-gänget traskade genom blöta ängshagar, ja, då promenerade jag den korta biten tillbaka till min barack på vandrarhemmet och fick några få timmars sömn.

Så lördag morgon, studsade jag väl inte upp ur sängen, hmm, som vanligt, kanske jag skall tillägga utan snarare, släpade mig upp. Åt frukost för att sedan ge mig raka vägen till sporthallen. Där blev det några timmars samvaro med vänner och intressanta och mycket givande bilddiskussioner bland bildutställningen.

Dagens första bildföredrag för mig, blev i år Hans Strands ”Året Runt”, hmm, som han själv sa, vad blir det nästa års tema – Hemmets Veckotidning, eller Allers?
Det var som vanligt när Hans Strand visar bilder, 45 min njutbara, härliga landskapsbilder, ackompanjerade av hans härliga berättande, som definitivt gjorde mig både nöjd och belåten.

Den som efter detta var på dagordningen var Roy Mangernes, och här var jag nyfiken och förväntansfull. Helt enkelt för jag tidigare under dagen fastnat för en bild bland alla bilder i utställningen, nämligen en av Roy Mangernes bilder på en isbjörn. Denna bild återkom jag till om och om igen på utställningen, jag kunde bara inte slita mig därifrån och fortfarande finns den kvar på näthinnan.

Jag blev inte besviken, jag satt och njöt i 45 min när han visade och berättade till isande kalla bilder från vinterlandskap med Myskoxar och Isbjörnar. Hans bildföredrag hette ”Från vinter i Norge till arktiskt ljus”

Det bildföredraget som blev mitt sista på årets naturfotofestival var Elisabeth Gustafssons ”Natur- och kulturromantik”  och det som stannar kvar på näthinnan där, är nog bilderna från det gamla ödehuset som naturen håller på att ta tillbaka. Jag kan ibland känna en sorg för alla dessa hus och gårdar, som vårdats och skötts i generationer, men som idag förfallet, för ingen längre är intresserad av att ta hand om fortsätta vårda, något som tidigare generationer bott i och vårdat ömt.

Jag skall vara ärlig, efter denna bildvisning fick det bli en timmas sömn innan det var dags att ta fram den där sminkspegeln igen för att göra sig iordning inför kvällen middag. Återigen blev det en kväll med tjöt, skratt och god mat, dock ingen husbil, för undertecknad var så duktig så och lämnade festen när den var som bäst och istället valde att sova några timmar mer än natten innan.

Så precis som alla år tidigare när jag varit på Vårgårda Naturfotofestival, så har det varit en intensiv helg, en rolig helg, en inspirerande helg och en helg, som redan är inbokad i nästa års almenacka

Vi ses igen 2013

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s