Lite extra batteriladdning

20130203-_DSC2378
Veckan som kommer känns väldigt inrutad och kalendern är full med ”måste -bli.klar-ting” Så jag insåg att jag nog behöver sätta batterierna på en extra laddning för att orka hela veckan. Till råga på allt har jag ju en spännande fototräff att se fram mot om en veckan och då vill jag ju inte vara helt slut utan orka den också.

Så jag satte på kaffekokaren och när kaffet var klart, fyllde jag termosen, kollade att allt var med i fotoryggsäcken och drog ner till Särö Västerskog. Visst vädret var finare igår, med strålande sol från en härligt klarblå himmel. Idag var det mulet, mycket svagare ljus, men jag kände mig ändå på hugget och ville komma ut.  Ibland kan det faktiskt vara nästan skönare när det inte är den där starka strålande vintersolen, utan lite ”mjukare” väder ute.

Det var ju andra gången på kort tid som jag var där nere och den här gången följde jag inte riktigt samma väg som senast, utan efter backen upp, vek jag av till vänster in i skogen och lite mer på måfå på de stigar jag fann. Jag försökte hela tiden ha koll på åt vilket håll stranden låg för att inte fullständigt vela bort mig.

Jag hann inte många meter in i skogen förrän jag stannade till, alla dessa träd med sina spännande formationer som fallit omkull och skapade spännande scenarier i skogen. Sankmarken var ju också frusen så det var ganska lätt att ta mig fram.

20130203-_DSC2318
20130203-_DSC2315
Nästa stopp blev en vattensamling som frusit till is runt träden och jag gick igång ordentligt på alla mönster i isen. Jag insåg dock att jag kanske inte riktigt hittade den optimala kompositionen, men jag kämpade på en bra stund. Gick runt, kikade, testade och testade igen.Till slut insåg jag också att största nöjet nog var att testa alla möjliga och nästan omöjliga vinklar.
20130203-_DSC2322
20130203-_DSC2330
20130203-_DSC2336
Så helt plötsligt öppnade sig landskapet, efter att jag vandrat en bra stund i den här trollskogen, så tog jag ett kliv ut på klipporna och lukten av rutten tång slog emot mig, och glatt klafsade jag ner i tången. Stora lite smutsiga och snöklädda isflak hade flutit in och strandat mot tången.
20130203-_DSC2341
Men jag gav mig snart in i skogen igen och runt mig, började jag höra hur det knakade och knirrade. Var det någon inne bland träden som stack upp ur isen, för den våtmarken som mynnar ut i havet hade ju frusit till is och där stack träden upp, fastfrusna i isen.

20130203-_DSC2344
20130203-_DSC2347
Här började min kamera krångla och visade bara error och inga knappar gick att trycka på.. så jag blev en stund ganska orolig vad som hade hänt, men jag plockade ur batteriet och satte dit det igen, bytte optik utan att något hjälpte.. Då tog jag till den sista akuthjälpen. Jag slängde upp stativet med kameran på över axeln och vandrade in i skogen och slog mig ner och hällde upp en kopp kaffe.. Tänk det var precis vad som behövdes för efter en liten stund fungerade all utrustning igen.
20130203-_DSC2351
20130203-_DSC2365
20130203-_DSC2362
Så kom jag fram till stranden och havet igen och nu hade alla barn gått hem, så en stund hade jag den alldeles för mig själv och jag avslutade dagen, med bilden överst i det här blogginlägget… Innan det var dags att sakta knata tillbaka till bilen. På vägen ja, då mötte jag tre små rådjur som var ute på en liten promenad i Särö Västerskog, Men med fel optik på kameran lät jag dom lugnt få promenera vidare.

Själv åkte jag hem, nöjd med några timmar ute i friska luften och med kylan sådär härligt bitande i kinderna.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Lite extra batteriladdning

  1. Patrik Blom skriver:

    Trevliga bilder!

    mvh
    Patrik

  2. Kära gamla Särö Västerskog… där tillbringade jag många dagar som liten. Vi gjorde ofta utflykter hit. Någonstans i skogen finns en f.d. ek som är uppåt 1000 år enligt rykten… Sköna stämningar!

    🙂 Lasse

    • nikonetha skriver:

      Tack Lasse, roligt att du fick uppleva lite sköna stämningar bland mina kort. Jag har blivit jätteförtjust i Särö Västerskog och inser, att dit kan man komma tillbaka igen och igen och igen.. och nu måste jag ju bara försöka hitta den där eken 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s