Det blåser

Imorse vaknade jag ganska tidigt och tittade ut, hmm, jag borde slängt på mig kläderna och rusat ut, men jag var för trött så ramlade tillbaks ner i sängen. Trots den fantastiska soluppgången där ett stort orange eldklot lyste upp himlen och färgade den i fantastiska färger. De färger som ju björkarna brukar ha när jag varit här i september.

Så nån timma senare, slog jag upp dom oskyldigt blågröna igen och knatade upp för en min första frukost häruppe. Men vad var det här, aptiten saknades, hmm, vad är det för fel på mig tro.. ???

Ryggen kändes helt ok nu, men trots detta, så minimerade jag min fotoutrustning idag och tog bara med det absolut nödvändigaste i ryggsäcken. Det är ju onödigt att utmana ödet.

Jag var bara tvungen att gå ner till Abiskojokken det första jag gjorde. Så fascinerande att se detta ställe helt tyst. För vintern hade tyglat jokken och nu låg den frusen och stilla.  Jag vågade mig faktiskt ut mot kanten för att försöka fånga den stilla jokken.

20130319-_DSC2647Solen kunde tyvärr inte leta sig ner i Jokken, men jag hittade den lilla björken som frusit fast i isen, och nu var fångad där i väntan på våren

20130319-_DSC2649
Eftersom det tyvärr inte blev så många bilder idag, var jag tvungen att testa samma bild i svartvitt såklart.

20130319-_DSC2649-2
Nästa lilla stopp blev den artrika björkskogen den som brukar vara så prunkande och inbjudande. Nu stod dom där kala och färglösa mitt i all snön

20130319-_DSC2650
och alla spännande arter, ja, dom sover nu skyddade under ett tjockt, tjockt täcke av snö

20130319-_DSC2652

Över Lapporten kunde jag se att det låg ett skönt ljus, men också liksom rök över topparna. Antagligen var väl detta snö som yrde i vindarna däruppe. Så jag vände innåt uppåt, den stigen som jag gått ett antal gånger som leder upp mot Njaukajaure. Den var tack o lov upptrampade så det funkade att gå, men jag började inse att jag var helt slut, nånting var inte ok med mig, så jag vände faktiskt tillbaka till Turiststationen och kröp ner mellan lakanen. För just det, verkar som jag fått nån släng av influensa.. Jag börjar snart känna mig som en sådan där hypokondriker, som tror sig drabbat av alla sjukdomar man kan få. För som sagt, jag kom tillbaka men med vad som kändes som nästan feberfrossa.

Tur i oturen visar det sig att nu i eftermiddag, så viner vindarna runt knuten och fångar tag i dig så fort du sticker näsan utanför dörren. Liften har dom tom stängt, vilken som ni nog vet inte är någon förlust för mig..

Så nu när jag börjar känna mig lite bättre, har jag istället tagit mig ner till storstugan, där en helt underbar äpplekaka, precis slunkit ner i min mage och en riktigt god kopp kaffe står här bredvid datorn.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s