Timmarna på tåg

20130320-_DSC2713

Nu har jag kommit hem igen efter min vecka uppe i Abisko och tänk, det verkar som om influensan inte ville följa med hem utan förfrös däruppe i torsdags kväll i Abisko. För nu är det bara lite elak hosta kvar så är jag helt fit for fight igen.

Vad jag däremot är rikare på är en erfarenhet. Att resa ensam på tåg i 23 timmar. Visst jag har åkt tåg en gång tidigare mellan Göteborg och Abisko, men då hade jag ju en kompis som sällskap, vilket alltid underlättar. Den här gången var jag ju helt ensam så de här 22 timmarna kunde bli ganska långsamma. Det blev dom dock inte. För jag kan återigen konstatera, vad mycket härliga människor det finns, människor, som liksom jag gillar att träffa nya människor och diskutera och byta erfarenheter med. Människor, som är beredda att bjuda in okända på spännande diskussioner om allt mellan himmel och jord.

Man säger kanske ibland att vi svenska inte är så öppna av oss, jag säger bullshit, det är vi visst och om du inte tror mig, så köp ett tågbiljett till Norrland, äntra tåget, och leta upp restaurangvagnen och jag lovar, du kommer bli glatt överraskad. För köp ett glas vin och lite mat, eller bara en öl eller en kopp kaffe och slå dig ner på första lediga plats, så är snart konversationen igång.

Innan du vet ordet av har timmarna bara rullat iväg, och du har fått nya kontakter, eller nya insikter om livet, eller bara skrattat så magmusklerna har träningsvärk.

Senast jag åkte upp till Abisko, i höstas, så flög jag upp, och lovade mig själv, det blir flyget i fortsättningen. Nu säger jag tvärtom, det blir tåget i fortsättningen. För det funkar och det funkar så bra. Det blir tillslut en skön känsla det där gungandet på tåget och ljudet när tåget rullar upp genom landet och mörkret utanför tågfönstret omsluter dig och det känns som du är i en alldeles egen liten värld. Stressen rinner av dig, du slutar kolla på klockan, tiden den liksom bara försvinner, för det är  ingen idé att räkna timmarna tills du är framme. Gör du det, då blir du bara galen.

Att sedan ta sig en liten snabbrök, kl 02.50 på natten i Sundsvall medan tåget gör ett längre stopp, eller hoppa av på morgonen för första morronciggen i Älvsbyn och kunna konstatera, under natten har du kommit fram till en helt ny natur, ny luft,  ja en ny värld, det är lite spännande.

Tåget får bli ditt hem under 22 timmar, och sovvagnen din nästan helt egna lilla lya, på någon kvadratmeter där ordet compact living får sin rätta innebörd.

Som rökare, gör man också små intensiva möten, då vi är ungefär samma gäng, som hoppar av vid stationerna, ler lite igenkännande åt varann och säger, jaha, då ses vi igen, för att sedan vinka hejdå och vi ses vid nästa stopp.  Du läser också namn på tågstationer du inte visste fanns, när du springer ut sådär på perrongen.

När man åker tåg så här upp till Norrland kan man också konstatera så mycket skog vi har, för större däruppe i Norrland känns det som man bara omsluts av skog och skog och återigen skog. Inga samhällen, bara kanske en och annan ödegård ser du från tågfönstret. Övergivna, halvt förfallna hus sveper förbi och så mitt ute i ingenstans en liten by, där man kan se från ljuset från de få husen att här bor det människor.  Det är bara att hoppas att inte dessa hus också står övergivna om några år. Utan det skall finnas möjlighet för människor att bo kvar om dom vill.

Så det är också en resa genom landet, som kan ge en nya perspektiv på livet, där man inser att alla bor inte i storstäder, med den bekvämlighet och service som finns här, eller är det helt enkelt så att människor som valt att bo kvar i glesbygden, har en annan sorts syn på livet och vad som är bekvämlighet och livskvalité. Det viktiga är att vår valmöjlighet skall få vara kvar, vi skall inte behöva tvingas ifrån den miljö vi vill bo i för det inte finns arbete. Istället måste vi hitta ett sett att även skapa arbetstillfällen i denna del av landet.

Turismen är ju ett sätt och detta har ju tåget ett viktig del i. För tåget gör det möjligt att få upp turismen till den här delen av landet, men också flyget och här har det ju hänt en del. Direktflyg från Köpenhamn till Kiruna, men också från mer avlägsnare delar av världen.

Slutligen kan jag säga, om någon erbjöd mig en veckas ledighet igen och om jag skulle äntra tåget mot Norrland imorgon för en ny tur upp till Abisko, skulle jag åka.. Ja, definitivt!

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s