Intåget i sommarhagen

Idag längtade jag efter att få komma ut med kameran och leta upp någon sommarhage. Ni vet den där sortens hage, där du kan ligga i det höga gräset och titta på blommorna. Titta på humlorna som flyger runt och jobbar idogt. Känna lukten av sommar, den där alldeles speciella lukten som man bara känner i en sommarhage. Speciellt när det regnat så allt det gröna och sköna känns sådär härligt fräscht. Ok, att man kanske då själv blir lite blöt vad gör det.

20130616-_DSC5211
Så iallafall, jag drog iväg på jakt efter hagen, men fann kanske inte den där perfekta hagen. Vad jag däremot fann, det var tystnaden och lugnet. Ok, helt tyst var det kanske inte, för fåren i hagen bredvid dom bräkte, men det ljudet var som ljuv musik i mina öron. Det som framförallt saknades det var ljudet av brusande stadstrafik. För när jag låg där i gräset, då hörde jag bara förut fåren, suset i träden och fåglarnas kvitter.

Så vart åkte jag? Jo upp på Vättlefjäll, till en gammal skogshage. Skogshagar, där människor i kanske för 150 år sedan mödosamt bröt upp mark för sina små skogsgårdar. Idag finns faktiskt hagarna kvar, skogen har inte tagit tillbaka marken, utan fortfarande gungar gräset och blommorna i vinden. För just det, det blåste en del så det perfekta vädret för macrofotografering var det kanske ändå inte. Men återigen, vad gör det, när jag kunde ligga i gräset och titta upp mot skyn, medan de höga grässtråna och blåklockorna vajade ovanför mitt huvud.

20130616-_DSC5220
Finns det en blomma som mer symboliserar sommaren än Blåklockan. Den är för mig sommar, precis som vitsippan för mig symboliserar våren.

20130616-_DSC5269

Det var väldigt längesedan jag vandrade runt på den här platsen och jag fascinerades återigen över de gamla gärdsgårdarna och stenrösen som är lämningar från den gamla gården som låg här och som fick förfalla någon fång vid sekelskiftet inför 1900-talet då den nya gården byggdes.

Det var inte bara sommarängen som fick besök av mig, även den mjuka härliga mossan som såg så inbjudande ut var jag bara tvungen att lägga mig ner i. Jag sjönk ner djupt i mossan, ja, tom så djupt så det var nästan svårt att inte bara få något väldigt grönt på sensorn.

20130616-_DSC5232
20130616-_DSC5237
20130616-_DSC5246
Ja just det, jag fick lite besök också när jag låg där i mossan, även om han var lite blyg av sig, så jag avstod från att testa om det eventuellt var en väldigt blyg ung prins som uppvaktade mig, eller hmm, vi skall väl snarare säga, att det nog var jag som uppvaktade groden, när jag lekte någon form av paparazzifotograf i den mjuka mossan. Fast det är klart, de andra paparazzifotograferna dom använder ju stora telen för att försöka fånga en prins på bild, medan jag är lite mer närgången och istället har macrot påskruvat.

20130616-_DSC5285
Den lilla grodan smet iväg och gömde sig för mig ganska snart, så jag avslutade min stund däruppe på Vättlefjäll nerkrupen i ett dike med blommor framför linsen istället.

20130616-_DSC5311

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s