24 timmar i Söderåsen

20131019-_DSC6987
Hemma igen efter ett intensivt dygn nere i Söderåsens nationalpark sitter jag här vid datorn och tittar igenom mina bilder. För även om soffan lockar rejält, så tar ändå nyfikenheten överhanden och jag är naturligtvis tvungen att titta igenom bilderna. Speciellt från den här morgonen som kan beskrivas lätt med två ord, dimma och regn.. Men nu går jag kanske händelserna lite i förväg.

Vi landade i Söderåsen lagom för lunchen och jag kunde snabbt konstatera, wow, perfekt fotoväder, trots att det är mitt på dagen. För det låg en lagom softbox över himlen och solen som gav oss ett alldeles lagom ljus när vi vandrade in i ravinen efter att ha fyllt våra tomma magar med dagens lunch.

Det blev en härlig eftermiddag utefter Skäreån där vi inte kom så långt in på de nästan tre timmarna vi vandrade in där. För när man bara måste göra fotostopp hela tiden, då försvinner liksom tiden på något outgrundligt sätt.

20131019-_DSC6937
20131019-_DSC6966-2
20131019-_DSC6979
Väl tillbaka vid naturrum återsamlades vi igen vi som hade åkt ner från Fotografiska Föreningen i Gbg för nu var det dags att åka upp på toppen av Söderåsen och vi lät bilarna ta oss serpentinvägen upp. Vä uppe kunde vi konstatera den otroliga färgprakten som hela ravinen visade upp. Det sprakade av alla nyanser av grönt, gult och orange.. Ja, det var en mäktig syn att skåda för ögat.

20131019-_DSC6994
20131019-_DSC7008
20131019-_DSC7010
Nu började klockan dra sig mot 18.00 och tänk, återigen höll vädergudarna vad dom lovade för vi kunde känna de första regndropparna som träffade oss och vi insåg vi drar oss tillbaka till pensionatet där en god soppa väntade på att bli uppvärmd och uppäten av ett gäng hungriga och nöjda fotografer.

Jag insåg ju också att vid den här tiden på året, ja, då är det inte riktigt upp mitt i natten som gäller, utan nu kunde man sitta uppe och tjöta över ett glas vin eller två innan det var dags att skaffa sig lite nattsömn. Inte förrän kl 06.00 imorse ringde nämligen klockan, fast då hade ju redan Janne knappat på dörren och med sin hurtiga röst hojtat, dags att stiga upp!

Utanför fönstret föll regnet, men inte stoppar lite regn den entusiastiske landskapsfotografen så i lagom tid för att landa uppe vid Kopparhatten i god tid innan den obefintliga solens uppgång drog vi iväg.

Drömmen för alla landskapsfotografer är ju en vacker dimma i ravinen från Kopparhattens utsiktspunkt. Men den här morgonen, ja då fick vi så vi teg. För nu kan vi snacka dimma, eller skall vi snara säga tjocka.

För ungefär så här såg det ut i min sökare när jag tittade ut genom ravinen genom den

20131020-_DSC7016
Knappt skönjbart kunde man ana ravinen när man tittade och det var väl en och annan i gruppen som undrade. I det här vädret går det väl inte att fotografera.. Jodå, svarade bl.a. jag och gav mig ann uppgiften med en viss mått av skepsis och en stor handduk och plastpåse. För regnet strilade ner och det mesta blev ganska blött.

Men skam den som ger sig för efter en stund, började den täta dimman lätta och istället skapa nya spännande kompositioner i ravinen

20131020-_DSC7019
20131020-_DSC7033
20131020-_DSC7038

Tillslut fick även jag nog av utsikten och dimman, så jag började vandra ner i ravinen.

20131020-_DSC7044
20131020-_DSC7045
en då var det åter dags för vädergudarna att göra sig påminda, för nu började det regna rejält och det var bara att inse, ok, jag överlever att bli rejält blött. Jag torkar snart och det värsta som kan hända är att jag kan bli lite förkyld. Värre kanske det är med utrustningen, så här mycket regn, tror jag inte den riktigt gillar. Så jag packade ihop kameran och i vandrade genom ravinen i regnet.

Det var däremot roligt att höra kommentarer från någon av deltagarna. Dom hade nämligen upptäckt att dels, det går ju att fotografera i lite regn och inte visste jag att mulet väder är så bra att fotografera i.

Men den kommentaren som nog värmde mest var den som kom igår kväll när dom insåg att vi stiger upp före solens uppgång och den var – nu inser jag vilket arbete det faktiskt ligger bakom alla fantastiska landskapsbilder jag ser – och visst är det så, även om det är ett roligt arbete. Men nattsömnen är många gånger obefintlig och ibland får regnkläderna ta större utrymme i kameraväskan än kameran. Men vadå, tänk så mycket man får på köpet när man står därute tidigt en morgon. Härligt, frisk luft, en underbar naturupplevelse och bättre frukostrestaurang finns väl inte, än vår egna natur

Så därför, hoppas jag att veckan går riktigt, riktigt fort för på fredag morgon är det dags igen. Då styr jag åter mot Skåne och Söderåsen för en lång härlig helg därnere i bokskogen uppklädd i sina underbara höstfärger.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till 24 timmar i Söderåsen

  1. Göran Kvick skriver:

    Vilken färgprakt utsikten från Kopparhatten måste ha varit enastående. Härftigt hur man kan följa Skäraåns vindlingar som ett grönt bälte som ringlar sig fram i det färgsprakande landskapet.

    /Göran

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s