Vårgårda naturfotofestival anno 2013

Så var den över igen, årets naturfotofestival i Vårgårda och jag har varit hemma ett drygt dygn för att vila och sova ikapp mig.

Hur var då årets festival?

Jo, ungefär som vanligt kan man väl säga, med många bra bildföredrag och en intressant bildutställning i Sporthallen. Men som sagt, lite mer får jag väl skriva än bara dessa få rader.

Strax efter lunch rullade bilen in i Vårgårda och efter att jag hämtat biljetter och nycklar checkade jag in på Tånga Hed och  passade även på en rejäl lunch. För nästa gång det skulle bli någon mat var ju inte förrän framåt kvällen.

Som vanligt hade jag bokat två stycken biljettpaket, fredag eftermiddag och lördag eftermiddag, men jag insåg att den här gången hade jag kanske gjort några felaktiga val, men mer om detta lite senare.

Jag kunde också konstatera att man i år bytt ut festivalkonferencieren vilket jag tycker var väldigt synd. Anders Geidemark som haft detta hedersuppdrag de senaste åren har alltid gjort det med bravur, alltid väl påläst och med en förmåga att göra oss nyfikna på vad som komma skall och defintivt också utan en helt kollegieblock i händerna.

Så första föredraget jag gick på var Magnus Elanders – Arktisk, en värld i förändring – Detta såg jag iof redan i Västerås i våras, men det är så bra och så tankeväckande att det tål att ses flera gånger.  Vi behöver nog hela tiden påminnas om vad som händer däruppe i Arktisk. En kontinent där både djurliv och människorna nog går en  ack så oviss framtid till mötes. Isen minskar och samtidigt, är länder med intressen uppe i den del av världen och söker fyndigheter av både olja och mineraler. Hur kommer denna del se ut om 15 år, vad händer med urinvånarna däruppe och vad händer med djuren. Det är två tunga frågor vi nog lite till mans borde fundera över. Även om det kanske känns som en avlägsen och tämligen glest befolkad del av världen, så påverkas vi ändå av rovdriften på naturen och dess naturs påverkan av klimatförändringarna som sker.

Nästa föredragshållare jag lyssnade till bar Bilal Cheabaro som började sitt föredrag med att visa bilder från resor han gjort långt bort – för att sedan övergå till bilder tagna hemma här i Sverige. Här skall jag vara helt ärlig, de bilder hemma i hans närområde, de berörde och var intressanta, däremot de bilder från resorna, lämnade mig faktiskt tämligen oberörd.

Rent generellt, kan jag ibland känna en viss mättnad över alla dessa bildvisningar från jordens alla hörn, med storslagen natur, exotiska djur sådär bara ”rätt upp och ner” – för jag saknar föredragshållare som visar sitt närområde, som inte åker som ett skottspole runt jorden för att ta ”bilden”. Däremot, de fotografer som tar sig till avlägsna ställen av vår jord för att visa på vad som händer, hur djurlivet skövlas, eller naturen skövlas för att tillfredsställa oss som lever livet i ett ständigt konsumtionsrus. Dessa fotografer, gör en insats, de ruskar förhoppningsvis om oss och här kan jag känna att vi naturfotografer har en möjlighet att förhoppningsvis påverka denna konsumtionshysteri. Ja, jag vet, jag bidrar själv till denna hysteri så här kastar jag kanske stenar i mitt glashus.

Sist upp på scenen på fredagen var Stefan ”oscar” Oscarsson med sitt bildföredrag – varför det är så kul att plåta fågel och djur – Det blev dagens höjdpunkt där ”Oscar” med en härlig självdistans och självironi kåserade och visade hur vi naturfotografer egentligen är. ”Oscar” drog ner många skrattsalvor under sitt föredrag och det var med ett stort leende på läpparna och skrattmusklerna rejält motionerade som jag lämnade julturen för ett lite ombyte av kläder inför kvällens bekantskapsträff.

Bekantskapsträffen, var trevlig som vanlig, även om jag tyvärr kanske inte gjorde så många nya bekantskaper för vid det här laget känner jag nog alldeles för många och hmm, kanske alldeles för många börja veta även vem jag är 🙂

Lördag morgon, gjorde jag mitt första misstag under helgen och efter lite velande styrde ner till Sporthallen av gammal vana. Det gjorde att jag tyvärr missade bildföredraget med Tomas Jågas. Ett bildföredrag jag hörde så mycket fantastiskt om efteråt så jag insåg, jag gjorde årets miss här.

Som sagt, jag tillbringade hela förmiddagen nere i sporthallen och gick bl.a. runt ett antal gånger i bilduställningen.  Min främsta reflektion efteråt är, var är alla kvinnliga bildutställare. Jag kunde endast se två stycken kvinnor med egna bildutställningar, däremot vet jag att flera deltog i samlingsutställningar där. Men jag efterlyser fler kvinnor som ställer ut själva. Så ändring på detta till nästa år. Så härmed dagens upprop till festivalledningen, bjud in fler kvinnor att ställa ut för kvinnor kan! Det visades ju verkligen då kvinnorna tog hem storslam i de två bildtävlingarna. Där var samtliga pristagare just kvinnor.  För övrigt tycker jag det är dags för oss kvinnor att synas betydligt mer i naturfotofestivalsammanhang. Med bildföredrag och med utställningar. Är vi kanske för självkritiska så vi inte vågar eller tror att vi inte kan. Skitsnack, visst sjutton kan vi och vi kan det bra!

Efter lördagens lunch drog jag mig tillbaka till kulturen för nu var det dags för Magnus Lindbom att hålla sitt bildföredrag  – Vildmarken mitt andra hem –  Det blev en skön betraktelse över livet i fjällvärlden, där ensamheten är ens sällskap och där ibland tristessen kan slå till när vädret går emot, men också lyckan av denna fantastiska natur och lyckan när vädret är på ens sida. Magnus bjöd friskt på sina erfarenheter av båda dessa tillstånd till ackompanjemang av sina fantastiska bilder från de svenska fjällen, men också från kusten.

Efter detta föredrag gjorde jag dagens andra stora misstag, för jag läste inte på min biljett, jag som alltid har koll på läget. Hmm, den här gången hade jag definitivt inte det, för jag missade Ole Jörgen Liodden vars bildföredrag – Magiska ögonblick – var just magiska förstod jag efteråt. Men jag lärde mig iallafall något, läs noga på biljetten innan och inte efteråt.

Dagens sista föredrag för mig blev Patrik Leonardssons – Tjugo år med naturfoto – En betraktelse över hans 20 år som just naturfotograf medan hans sköna bilder från Halland fick bilda komplement till föredraget.

Jag hoppade faktiskt dagens sista föredrag för en helg i Vårgårda den kostar på, så en stunds vila behövde den här tanten innan det var dags för kvällens fest.

Det blev några timmars trevligt umgänge med likasinnade där samtalsämnena som vanligt berörda allt mellan himmel och jord, när vi nu kunde höra vad vi sa, för tyvärr, musikunderhållningen från scenen hade väl inte riktigt samma inställning till umgänge som iallafall jag. För dom gjorde sitt bästa för att överrösta oss under middagen när vi kanske istället ville sitta och prata och ha kul.

Visst är det trevligt med underhållning under en fest, men kanske först när vi kommit till kaffet och man börjar mingla runt. Så även detta är kanske någonting att tänka på till nästa år.  Annars blev festen sådär trevlig som en fest skall vara, alldeles lagom iallafall för mig, för den här gången var jag inte sitsen ut från festlokalen.

Så sammanfattningsvis kan man väl säga att det mesta väl egentligen var sig likt, men det är ju det som också är det roliga med den här festivalen.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vårgårda naturfotofestival anno 2013

  1. Du skall kanske slå Dig samman med dina tjejkompisar och till nästa år meddela Vårgårda att Ni ställer ut. Om man nu är kritisk mot sig själv (”Men jag efterlyser fler kvinnor som ställer ut själva…”) kan det vara enklare att göra det tillsammans. Varför det sedan är så många fler av det manliga könet som ställer ut är än intressant fråga. Vi kanske är fler som fotograferar? Det finns nog många av oss som också i så fall har dåligt självförtroende..

    • nikonetha skriver:

      Jag har iof redan ställt ut en gång i Vårgårda, nämligen 2009, men jag får väl ta och göra ett upprop bland mina kvinnliga fotovänner att dom också vågar

  2. Anders Åberg skriver:

    Helt rätt Agnetha, det behövs fler tjejer inom naturfotografin, finns ingen rimlig anledning att det skall behöva vara så förgubbat som det faktiskt är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s