Svalbard del 10 – sista dagen

Så kom den då, den sista dagen på resan, för innan dagen var över skulle vi åter vara tillbaka i Longyearbyen. Nu kom vi också tillbaka in i den civiliserade sfären, där mobiltelefonen återigen fungerade och man inte längre var avskärmad från resten av världen. Det kändes lite konstigt att ringa upp de där hemma och berätta att man mådde som en lycklig prinsessa och att allt var så bra och fantastiskt som det bara kunde bli.

Idag skulle vi också återigen göra en landstigning med zodiakerna och ”allt”skulle med för en liten naturvandring stod på schemat. Vi lämnade Origo och steg i våra båtar för att fara över vattnet mot den tänkta stranden.

Vi mötte ganska snart när vi kommit i land en liten grupp av Svalbardrenar och här vet jag faktiskt inte vad jag pysslade med för faktum är, i stort sett varje bild på renarna är suddiga, hmm, började känslan av att resan snart var över mig att bli darrig på handen tro?

20140902_1900När vi väl var nöjda med bilderna fortsatte vi uppåt, för vi hade sett en liten polarräv där uppe på fjället.
Jag däremot var mer intresserad av det spännande landskapet och ville stanna halvvägs upp och fotografera, men tyvärr, gruppen var tvungen att hålla ihop för att underlätta vår björnvakts arbete så det var bara att lämna det spännande landskapet och streta mig vidare uppåt och uppåt.

Väl framme där polarräven var, ja, då behagade den lilla söta vita räven, att hoppa ner från sten den satt på och poserade och springa iväg.. så nu vet ni varför det inte dyker upp en bild på den söta lilla vita polarräven – jag missade den.

Jag ville istället stanna kvar och fotografera landskapet, men icke som nicke, det var bara att följa majoriteten och vandra vidare uppåt, uppåt och fotografera ytterligare en svalbardren – Nej, det blir inte någon bild på den heller, för jag vände renen ryggen och satt istället och beundrade landskapet och såg kompositionen som jag ville försöka göra ngt åt. Men si, då hade jag väl antagligen skrämt iväg renen som resten av gänget fotograferade.

Så det var bara att följa gänget när vi istället började vända neråt och så äntligen till slut så fick jag chansen, att ställa upp mitt stativ, på med kameran och försöka göra någonting åt landskapet. Jodå, här får ni en bild.

20140902_1915
Det är lika bra att erkänna, det kändes ganska frustrerande att bära fotoutrustningen, för en rejäl bit up och sedan en lika rejäl bit ner och inte en endaste gång få chansen att stanna i lugn och ro när jag såg alla läckra stenformationer så det var väl en undertecknad som nog såg ut som en grinig 5-åring som återvände till båten för återfärd till Origo. Väl tillbaka där insåg jag ju också vad som väntade – packning – för tyvärr, det hade inte kommit in någon snäll fe i min hytt under natten och svept runt med sitt trollspö och simsalabim löst det där med alla prylarna som nu skulle packas ner i trunken.

Det blev istället till att ägna eftermiddagen åt en rejäl dusch, en rejäl packning och så en timmas god sömn innan vi tillslut lade till vid kajen intill Pyramiden.

Pyramiden är ett övergivet gruvsamhälle som Sovjetunionen hade här på Svalbard under kalla krigets dagar. När Sovjetunionen föll samman, så fanns inte längre de pengarna i Ryssland för att fortsätta bedriva gruvnäring här och nu var orten övergiven, sånär som på ca 7 ryska medborgare som bodde här under perioden mars-okt.  Faktum var att orten grundades av Sverige en gång i början av 1900-talet och såldes till dåvarande Sovjetunionen 1927. Att Ryssland fortfarande har kontroll över orten trots att den egentligen är övergiven är att det är politiskt strategiskt att ha en utpost i Väst. Här finns bland annat världens nordligaste Leninstaty och världens nordligaste flygel.

Det blev en spännande vandring i samhället där husen gapade tomma och övergivna, och där förfallet syntes överallt.

Vi hälsades välkommen av en rysk medborgare som var en av de ryssar som bor här varje år och ser till området

20140902_1923
Så här kommer en liten bildkavalkad över Pyramiden

20140902_1919 20140902_1920 20140902_1922 20140902_1930 20140902_1931

Det är kanske fel att säga att samhället var helt övergivet, för nya hyresgäster hade bland annat intagit ett av höghusen, nämligen häckande fåglar. Vi blev också noga tillsagda att hålla ihop och absolut inte öppna några dörrar, för bakom dessa dörrar, kunde en isbjörn gömma sig.
20140902_1933 20140902_1938 20140902_1940 20140902_1941
Så vandrade vi sakta tillbaka till båten igen och jag gick försiktigt ner i min hytt och vilade. Min rygg hade så här i elfte timmen på resan tackat för sig och jag insåg det enda som gällde var att intaga horisontalläge och två voltaren. Så lugn mina vänner, lagom till middagen var jag fit for fight igen och kunde vara med på sista natten med gänget där vid kajen i Longyearbyen. Jag ville väl egentligen inte gå och lägga mig och sova sista timmarna ombord, men förnuftet tog överhanden och tillslut så kröp jag ner under täcket och somnade för sista gången i min hytt.

Nästa morgon, ja, då var det dags för den sista frukosten ombord och vi samlade ihop våra sista pinaler, tog av oss av båten och mot flygplatsen.

Där hanns det med ett och annat litet souvenierinköp som minne av de underbara dagarna däruppe, samt att något skulle vi ju ha att leka med under vår väntan på flyget hem.

WP_20140903_12_35_45_ProFoto: Jesús Reina Carvajal

Så var det också dags att ta farväl av vår eminente reseledare Serkan Günes , hans supegoa assistens och sambo Moa och hoppas på ett snart återseende.

Det var med en liten tår i ögonvrån, jag slängde en sista blick över axeln när jag äntrade planet för kommer jag någonsin att återse detta fantastiska ställe så långt hemifrån och bara 100 mil från Nordpolen igen. Men, vem vet, vad som väntar där i framtiden. En bra början kan ju t. ex. vara att vara duktig och laga många lunchlådor och ta med mig till jobbet och spara, spara, så kanske, kanske, kommer jag tillbaka en dag igen till Svalbard.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Svalbard del 10 – sista dagen

  1. Camilla / PN skriver:

    Förstår att du längtar tillbaka. Helt magiskt ställe. Tack för att man fick haka på i bloggen.

  2. Hej. Tack för bildvisningen igår på LFK. Om du är intresserad kan du läsa om mina erfarenheter av Svaldbard i mina böcker. Del 1 har en fin bild på en isbjörn som tittar in i kabyssen på omslaget. Jag har också en bild från kabyssen där den tittar in!
    Vi såg 52 isbjörnar sammalagt på den resan och var även på Vitön vid Andremonumentet
    Kram
    Håkan B

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s