Skogslycka

 

20150403_3171Långfredag, en dag som jag minns från när jag var liten, som en stilla och lång dag. Då gjorde man ingenting utan det var vila och stillhet som gällde. Idag är det kanske lite annorlunda, för idag, är det iof fortfarande en dag av vila, men också en dag när jag tittade ut genom fönstret en blå himmel och strålande sol. Visst, rutan på bilen hade ett tunt, tunt lager av nattens frost kvar, men det stoppade inte mig från att åka ut i skogen.

Det blev några härliga timmar uppe i Rapenskårs naturreservat. När vi första gången besökte det här stället i höstas, så såg syrran och jag en massa små blåsippsblad så förhoppningen var att marken skulle vara full av blåsippor.

Visst var det precis så, för jag hann inte gå många meter in i naturreservatet förrän den första lilla tuvan av blåsippor dök upp.  Det kändes ju lite hoppfullt och jag fortsatte min vandring längre och längre in och överallt fanns, skogens blå guld. Dom lyste så vackert i solen mot bakgrunden av de bruna fjolårslöven. Först så ser man dom liksom inte, sedan så klarnar blåsippsblicken lite och så kan man se hur det överallt är små tuvor av blått. Tänk det blåa är inte små kvarglömda rester av plast, eller ännu värre burkar. Nej det är verkligen blåsippor.  Jag tog mig ner till ån och där satte jag mig på en stubbe med alla dessa små blå blommor runt omkring mig och bara njöt, sippade lite på en mugg kaffe medan jag insåg hur otroligt priviligerad jag ändå är. Här klagar jag ibland på att jag kanske inte har råd med en massa saker, eller fräcka kläder, eller resor, eller prylar. Men där mitt ute i skogen, med ån som forsade fram alldeles nedanför mig och solglitter lekte i vattnet. Då insåg jag och jodå, jag är nog väldigt, väldigt rik och lyckligt lottad för här kan jag sitta i lugn och ro, andas in ren frisk skogsluft och bara få vara. Ibland är det skönt att stanna upp en stund och inse de här guldkornen i livet, som man kanske allt för ofta tar för givet.  Jag inser också att jag är så lyckligt lottad att jag har en hobby, som gör att jag får uppleva de här stunderna. Att ligga och kräla i skogsmull för att försöka fånga det solglittret i vattnet när det leker bakom en liten, liten granplanta

20150403_3090 20150403_3091Jag var ju också alldeles ensam där i skogen, för det här naturreservatet ligger lite avsides till och inte så många besöker det. Man har inte heller byggt spångar över ställen som är leriga och lite blöta utan här får man vandra på sliriga stigar och ta sig fram lite försiktigt så man inte slinter i leran. Men å andra sidan, är det gått om stubbar och kullfallna träd att använda som tillfälliga skogsmöbler för en stilla stund av vila och ro och tystnad så när som på skogens egna härliga ljud.

Så var det ju alla blåsippor runt omkring, ja, det var nästan så mycket så det var svårt att fotografera. Jag ville ju inte krossa några under min tyngd när jag låg där på marken och krälade, men några fastnade iallafall och här kommer en lite kavalkad av bilder

20150403_3104 20150403_3124 20150403_3155 20150403_3188 20150403_3200

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s