När stunderna är bättre än bilderna

Ja, så kan det faktiskt vara ibland när man är ute och fotograferar.  Man kommer hem laddar in minneskortet och inser, hmm, inga höjdarbilder härinne. Men ändå, så är upplevelsen ändå i en skala på 1-10 på åtta. Varför det tro? Jo, ibland är det bara skönt att sitta ute i en skogsbacke, bland knoppande vitsippor och bara titta sig omkring. Kanske se en liten fågel som har fullt upp nu med bobyggande och det evigt jagande efter mat. Allt medan forsen runt omkring den far fram och stänger ute allt annat ljud.

20150405_3222
Jag tog mig nämligen en tur upp till Säveån idag igen, bara för att titta till hur långt vitsipporna kommit. Nej, dom hade inte kommit så mycket längre idag än häromdagen, men som sagt, vad gjorde det. Det var bara skönt att ligga en stund i solen med gammalt torrt och dött fjolårsgräs framför linsen och se, om det kan bli någonting annat och kanske någonting spännande.

20150405_3247 20150405_3249Det har verkligen varit skönt de här lediga dagarna att vara ute så mycket som jag varit. Även om jag känner att mina macromuskler inte tränat på ett bra tag och lite känns det allt att jag legat och krälat på marken i konstiga ställningar, men vadå, alla små muskler behöver lite träning då och då och så även macromusklerna.

Det blev en hel del kaffedrickande längs med ån och mumsande på den medhavda chokladkakan då vitsipporna var för få för att jag skulle känna inspirationen  – Så jag insåg – jag tar en sväng förbi min ”hemliga” groddamm. Jag hade nämligen fått rapporter om att härom dagen var aktiviteterna i full gång och dom hade redan lagt lite grodrom.

Jodå, här var det återigen, vertikalläge som gällde. Jag lade mig tyst ner i kanten, vågade knappt andas för de här grodorna är skygga, så skygga och man upptäcker dom knappt när dom sticker upp sina huvuden försiktigt.

Så helt plötsligt dök det upp ett litet ansikte, där ögonen nästan försvann i det övriga solglittret i vattnet, men jag bligade några gånger och visst var det ett grodhuvud och inte solglitter.

20150405_3256
Dom är minsann både skygg och kvicka dom små rackarna och jag låg där så tyst och stilla jag bara kunde, men dom små grodorna var så vaksamma, så vaksamma. Minsta lilla rörelse märkte de små rackarna, antagligen kände av vibrationerna i marken.

Men ett kärlekspar fick jag iallafall på bild…
20150405_3275Så som sagt, även om det inte blev några höjdarbilder idag, så blev det ändå härliga timmar ute i friska luften och nu kommer det bli härligt med lite mat och så en avkopplande stund i soffan.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s