Hundra procent Rörö

I november förra året när jag minglade på en vernissage i Stockholm och med ett vinglas i handen stod och surrade så kläcktes en idé av Packi och mig. Vi skulle fixa en tjejfotohelg där ett gott gäng tjejer skulle åka iväg och fotografera, umgås, ha trevligt, utbyta tankar och idéer kring allt vad foto heter.  Jag hörde under vinsmuttande mig själv säga, en sådan helg fixar jag på Västkusten, så ni Stockholmare kan komma hit och se hur det är på framsidan av landet.

Dagen efter så insåg jag vad jag lovat och löften dom skall man hålla, så sagt och gjort, planer började smidas om plats – för tidpunkten, ja, den hade vi redan bestämt, nämligen 8-10 maj.  Efter lite funderande hit och dit, där första planen om plats, fick skippas, så blev den slutliga planen en helg ute på Rörö. Rörö som är den nordligaste av öarna i Göteborgs norra skärgård är också en ö, som iallafall i min värld inte känns  så ”sönderfotograferad” kanske för den inte är lika enkel att komma till som exempelvis, Hönö och Öckerö.

Planerna fortsatte att smidas och vi kom fram till att 8 stycken var ett alldeles lagom gäng att åka ut, och inbjudan gick ut till ett gäng sköna, trevliga och häftiga tjejer som jag kände nog skulle kunna göra den här helgen till den toppenhelgen jag hoppades på. Ett avhopp blev det, men snabbt ordnades det in en reserv.

Så i fredags hämtade jag några Stockholmare som med SJ:s hjälp tagit sig till Göteborg. Jag kan väl säga att kvällen innan, hade jag väl iof lite huvudbry, för jag insåg, packning och fotoutrustning för tre tjejer, samt mat i min V40, kunde kanske bli lite för mycket packning – men som ni vet, kvinnor kan. Så vi reste med lätt packning och allt fick plats, tom utan att använda skohorn. Fast skohornet kom väl till pass, när vi äntrade sista färjan ut till Rörö. Sista platsen på båten, den var vår och jag kan lova, inte ett ett litet frimärke hade nog fått plats runt min bil på färjan ut.

Det bed & Breakfast jag bokat därute på ön, var precis så fint som jag hoppats. Hela huset hade vi för oss själva och syster och yster och jag, vi höll till i källaren, med resten av gänget vältrade sig i rummen däruppe. Rum med härliga sommarblommiga tapeter och vita möbler – ja, allt andades sommaridyll i Skärgården och jag började nästan kika efter Tjorven och Båtsmans motsvarighet på Rörö.

Så medan jag inväntade resten av tjejerna som kom från lite olika ställen, nämligen Halmstad och Karlstad gav sig två stycken stockholmare, Eva o Karin, samt syster yster, som ju var den enda som hade lite lokalkännedom ut på rekognosering.

Jag kan väl säga att den här fredagen blåste det härligt friska västkustvindar, ja, kanske tom lite mer än vindar, vilket vi känt på färjan över, som stundtals gungade rejält.

Så när alla var samlade, den obligatoriska gulashsoppan landat i våra magar och ett litet glas vin likaså, då gav vi oss ut i vinden. Vi vandrade över klipporna och vinden den rev och slet i våra kläder och längst ute mot havet, där fick den fritt spelrum och vågorna piskade upp rejält mot klipporna.  Men det stoppade inte Marie, som stod högt upp och fotograferade vågorna mot den starka kvällsolen. Det är henne lilla huvud ni ser sticka upp längst upp på klippan i bakgrunden.

20150508_4454Själv tog jag det lite försiktigare och höll mig nere på stranden, men också inne i en skreva, dit vindarna inte hittat. Jag hade dock spanat in en läcker lite grop med vatten fylld med gott grönt slem däruppe på knallen och den kunde jag liksom inte släppa, så jag strävade återigen mot vinden och tog mig upp där vindarna kunde slita rejält i kläder och fotoutrustning, men se det var det värt för resultatet blev det här.

20150508_4460Så dagens sista bild även den högt däruppe på klippan ut mot vågorna när solen sänkt sig nedanför horisonten.

20150508_4463
Vi vandrade sedan allihopa hemåt utefter klipperstranden och spanade in andra delar av ön, som kunde vara presumtiva fotoställen resten av helgen.
Väl hemma igen, ja då blev det att kolla bilder till det obligatoriska glaset vin, innan John Blund, tog oss alla i handen och ledde och till våra sängplatser. För även John Blund hade registrerat att klockan skulle ringa redan kl 03.30 nästa morgon.

Nästa morgon, ja, då var det ett välorganiserat gäng, som fixade kaffe, slängde i sig lite frukost och sedan gav sig ut i den tidiga morgonen och nu hade vinden mojnat lite och det blev en härlig morgon, där triften mot de gula lavan i soluppgången skapade härliga färgsprakande mönster i graniten och här var det den andra Marie, som fick agera lite bakgrund i bilden, om än något suddig sådan.

20150509_4465

Finns det något härligare än att sitta ute på klipporna kl 05.00 på morgonen, se solen gå upp och dricka lite varmt kaffe medan man diskuterar viktiga och oviktiga ting medan man spanar efter kompositioner och motiv så självklart gjorde vi detta .

20150509_4468 20150508_4476Det var mycket sten och mönster och formationer överallt man såg och så mitt i denna karga miljö hittade ändå triften lite livskraft.

20150509_4475
20150509_4481
Det blev en hel del morgontimmar vi tillbringade därute bland klipporna innan vi började att så sakteliga dra oss hemåt, fast med små stopp på vägen, för vem kunde gå förbi alla dessa vresiga och vindpinade träd som stod på vår väg hemåt.

20150509_4487Väderleksrapporterna hade varnat för regn framåt dagen och det var här vi började spåna in på procenten och medan några tog sig en liten förmiddagslur, så satt vi andra och pillade med våra bilder och kom väl liksom aldrig i säng för den där lilla tuppluren, men så kan det ju bli.

Jodå väderleksrapporten höll vad den lovade och ett strilande regn började komma ner från himlen utanför huset, men under små uppehåll i skurarna var det ändå några som gav sig ut och uppsökte fotoställen dom upptäckt kvällen innan.

Det blev ingen fototur den kvällen, för utanför så ville inte regnet sluta, så istället blev det en god middag, en massa tjöt, en massa skratt en massa roliga historier och en en del allvar också. För vi var ett skönt gäng som satt därute runt bordet och umgicks tillsammans Jag kunde bara konstatera att vi blev precis det där goa gänget som jag hade hoppats på trots att flera av oss inte kände varann innan. Men vad som sades där ute i stugan, jag det bestämde vi, det som sägs i den här stugan på Rörö, det stannar på Rörö. Så med magen bubblande av skratt drog vi oss alla tillbaka för några timmars sömn och vi hoppades att vädergudarna också skulle läsa var SMHI och YR skrev, nämligen uppehåll nästa morgon.

Och det blev uppehåll, så gänget drog ut lika tidigt som morgonen innan och ut på hala klippor. Själv så kändes klipporna kanske lite för hala, feg som jag är, så jag stannade bland gräs och träd och knotiga buskar och njöt av en fridfull morgon, med termosen med kaffe som enda sällskap.

20150510_4492 20150510_4497 20150510_4503Ibland är det ju bara skönt, att få vara ute så här, en vårmorgon, höra fåglarnas kvitter och känna lukten och ny fräsch morgonluft. Så där satt jag på vid det lilla bordet när resten av gänget, nöjda med morgonens skörd av bilder sakta kom släntrande ner till mig.

Nu var det ju tyvärr det enda som var kvar av helgens aktivitet att städa ur plocka ihop vår packning och avsluta med en härlig lunch på öns restaurang och se, det blev en äkta västkustlunch bestående av torskrygg, räkor och vårens primörer innan vi rullade ombord på färjorna tillbaka mot stan igen.

Så vilken helg det blev med det här sköna gänget där de flesta av dom jag lärt känna tack vare de workshopar jag varit på med Patrik Larsson genom åren och visst har han satt sin prägel på oss, ja så mycket , att han var med oss både i tanken och i våra samtal åtskilliga gånger under helgen.

Vi avslutar väl det här blogginlägget med den obligatoriska gruppbilden på gänget

RöröFoto: Marie Landegård

Jag vill tacka allihopa som gjorde den här helgen, till en en helg jag kommer tänka på länge, länge och le lyckligt varje gång. För så roligt vi hade det och jag hoppas vi snart kan göra om detta igen!

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s