Bland Ramslök och Strutbräken på Österlen

20150523_4705
Då fortsätter jag min berättelse om helgen på Österlen och vi har kommit fram till lördag kväll. Nu var målet för kvällens fotografering Sträntemöllan. Denna lilla pärla som ligger gömd ute i bokskogen. Väl undanskymd från vägen och vandringen genom bokskogen, är en härlig vandring om än lite ansträngande för fulla magar. Det har liksom blivit så genom åren att jag alltid vandrat upp och ner till målet precis efter en rejäl middag och så även ikväll. Normalt när jag varit här tidigare har jag alltid stannat till vid fallet och blivit kvar där resten av kvällen, men i år skulle jag ju göra lite annorlunda. Så jag lämnade fallet bakom mig snabbt och vandrade vidare på stigen bort mot hägrande strutbräken. Jag älskar ju denna växt, speciellt vid den här tiden på året när dom står där så stolta och gröna och sköna.

Men jag insåg direkt jag kom ner till bäcken, att dom där stövlarna som låg kvar i bilen en rejäl och backig vandring bort, dom hade gjort bättre nytta på mina fötter. Så, det var bara att konstatera att ibland gör man rejäla misstag, och den här kvällen var en sådan. För jag insåg, jag kunde inte ta mig in till havet av strutbräken utan stövlar, så jag blängde lystet på de i gänget, som varit mer förnuftig än jag. Ok, det fanns en väg till visade Patrik när han kom ner, och det var att balansera på en skranglig gärdsgård, där stenarna liksom rörde på sig, bara man tittade på dom.. Det var bara att stanna kvar vid kanten av bäcken, medan de stövelskodda glatt kunde kliva genom bäcken ut mot strutbräkshavet medan en  annan stackare stod övergiven kvar på stranden och fick göra det bästa av situationen.

20150523_4703Situationen som nu började bli lite grinig, då jag blev mer och mer avundsjuk på dom stövelskodda, men skam den som ger sig. Jag hade nämligen börjat snegla på att försiktig ta mig genom ett parti grenar av gran. Klafsa igenom lite gyttja som bildats av ett dike och sedan skulle jag nog kunna klättra över gärdsgården. Så vadå, det var bara att testa.. Jodå, det funkade och kan ni tänka er min lycka när jag lyckades ta mig över till strutbräkshavet, men den enes lycka, är väl den andres olycka så tji fick stövelgänget, för nu stod jag där mitt i deras komposition, med ett brett flin på läpparna och räckte lång näsa.
Men ok, jag flyttade in i ett hörn så jag förhoppningsvis inte skulle vara ivägen och bara njöt av havet runt omkring mig
20150523_4706 20150523_4714 20150523_4717Strutbräken och Ramslök och en ljuv kväll på Österlen, ja, det är få saker som kan slå detta.

20150523_4716
Så när jag klättrade tillbaka kände jag mig tämligen nöjd, om än lite orolig för tänk om jag gjort någon miss och skulle komma hem med ett helt gäng av totalt misslyckade bilder på mina favoritväxter.

Väl tillbaka på vårt boende så var det med spänning jag laddade upp bilderna och kunde konstatera, jag hade inte misslyckats med mina bilder. Det firade jag med en öl och vi hade en helskön kväll hela gänget med mycket skratt, en och annan selfie och jag fick för första gången se vad en selfiepinne var. Tänk vad spännande ting man får lära sig på en workshop i landskapsfotografering.

Det var en nöjd undertecknad som drog sig tillbaka för några timmars sömn, och ännu nöjdare blev jag när jag vaknade till någon gång vid 1-tiden och kunde konstatera, jo, Måns gjorde det, han vann Eurovision song contest. Så då kunde jag snabbt vända mig och och sova vidare. För för sista gången den här helgen skulle ju klockan plinga lite uppfordrande kl 02.45 och sista morgonfotografering gick ju till Stenshuvud.

Vi kom dit innan solen gick upp och det är någonting alldeles speciellt att sitta på en sten på stranden, med kaffekoppen i handen och se solen gå upp medan havet sakta rullar in över den fina sanden.  Jag var väl lite seg att komma igång, och gick mest runt och velade när jag inte satt på den där stenen, men så tillslut bestämde jag mig, jag skall ta en soluppgång och det gjorde jag, fast med macrot och resultatet, ja, det blev så här.
20150524_4718
Fast med macrot på kameran insåg jag, att nej, nu måste jag komma igång, så ramlade ihop på den blöta marken framför ett litet bestånd av mandelblom, det fick bli startskottet för morgonens macrofrossa, som ni kommer märka.

20150524_4724 20150524_4731Jag insåg dock när jag reste mig upp, att oopps mina brallor var nog inte helt vattentäta, men vad sjutton gör det för nu hade jag siktet inställt på lite backsippor i soluppgången.

20150524_4736 20150524_4740Nu var jag redan så blöt, så nu fanns ingen återvändo längre, ingenting jag kunde göra åt det och då, kan man ju liksom bara fortsätta och nu var målet för min morgon, Ramslöken. Så jag slängde mig ner bland blommorna, rullade runt, krälade, ålade mig och tänk, det gjorde att jag på måndag morgon när jag kom till jobbet insåg, de doftar välkända dofter på mitt rum. För si Ramslökens härliga doft hade smetat in sig rejält i min jacka så där satt jag på jobbet med den där alldeles speciella doften av Ramslök omkring mig.

20150524_4747 20150524_4755 20150524_4759 20150524_4767 20150524_4778 20150524_4782Ok då, tillslut bytte jag objektiv och tog dom sista bilderna nere på Österlen på ett bra tag, för nu började ju den här workshopen lida mot sitt slut.

20150524_4806 20150525_4799

Men ett sista stopp blev det ändå denna morgon och det nästan mitt på vägen. Sedan likt Egyptens gräshoppor spred vi ut oss för självklart, skulle rapsfälten också förevigas. Inte kan man åka hem från Österlen utan en endaste liten bild på ett rapsfält.

20150524_4818

Det var lite vemodigt när sista lunchen intogs och vi började säga hej då till varann, för som vanligt hade detta varit en fantastisk helg. Vilket gäng vi var, det var många glada skratt som hördes hela helgen, härliga kommentarer och glada tillrop. Så jag saknar redan helgen, även om jag väl fortfarande så här två dagar senare känner mig lite mör och inser att  – hmm – man är tydligen in 20 år längre, även om man försöker intala sig det kl 23.00 på kvällen.

Så återigen Tack Patrik för en supergenomförd workshop med många nya tankar och kunskaper med hem i bagaget och kanske framförallt ett härligt leende när jag tänker på helgen.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Bland Ramslök och Strutbräken på Österlen

  1. Vilka härliga bilder du visar upp. Jättefina. Men dina ramslöks makrobilder värmer mitt hjärta lite extra. Superfina. Ha det fint.

  2. Lotta Lund skriver:

    Fina bilder, minns när man var på workshop för några år sedan då Patrik och Magnus körde ihop. Minns fortfarande lukten av Ramslök..

  3. ulfsfotodagar skriver:

    En mycket trevlig berättelse tillsammans en mängd fina och inspirerande bilder! Jag gick den andra vägen till strutbräkenområdet (lite tillbaka mot bilarna) och väntade därmed ut nästan alla. Men jösses vad halt det var i lerjorden vid bäckkanten…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s