Den viktigaste resan

20150920_0344
… är nog också den längsta resan, för det är resan att hitta dig själv, att hitta ditt inre lugn, att hitta det som är viktigt i livet och att hitta den inre harmonin. Det är en resa som vissa aldrig gör, eller kanske försöker göra, men inte riktigt kommer fram…

Det är iallafall en resa, jag brukar hoppa på varje gång jag kommer hit upp i fjällvärlden, för det är då jag liksom har tid att ge mig ut på den vandringen.

Idag blev det en sådan vandring, då jag sakta började följa den allra första lilla biten av Kungsleden. Den vältrampade stigen som slingrar sig genom björkskogen, och där jag hela tiden hör som en trevlig följeslagare bruset från det glatt lekande vattnet nere i älven.

Det är också den vandringen då jag låter mina tankar får slingra sig fritt framåt, det är då jag slår mig ner där längst uppe på toppen och blickar ut över den storslagna naturen. Det är då jag också hinner tänka och inse hur otroligt lyckligt lottad jag är. För som igår när jag satt nersjunken i riset och drack min varma choklad med jag råkade klicka på en filmsnutt på mobilen och fick uppleva mänsklighetens avgrund. Där flyktingar som lämnat allt, för en farofylld resa över havet, istället för att mötas av hjälp, möts av tårgas och kravallpoliser. Det är då jag inser vilken absurd värld vi lever i och hur förunderligt lyckligt lottade vi är här i Sverige, som kan ta så mycket för givet. Som kan få sitta i lugnet här uppe i fjällen, där tystnaden kan omsluta oss och där lugnet får ta över sinnet. Där vi inte behöver oroa oss över våra liv, eller våra hem. Visst jag vet att det här livet lätt kan bytas mot någonting annat imorgon – sjukdomar kan drabba mig, men då vet jag att vi har väl fungerande sjukvård som kommer ta hand om mig. Javisst, jag kan drabbas av arbetslöshet med allt vad det innebär, men jag kommer ändå kunna känna en trygghet om, än en mycket fattigare trygghet, men dock jag behöver inte frukta för mitt liv eller välja vanskliga och livsfarliga flyktvägar för att komma bort från dör och förintelse.

Ja, jag är en lyckligt lottad människa, som kan njuta av den stillhet som sveper kring mig, där jag sitter på stenen uppe på toppen och blickar ut över en oändlig vildmark.

Att få vandra vidare på den här resan till mitt inre är den viktigaste resan jag gör – om jag gör den rätt och häruppe känner jag att jag hittar denna resas rätta stigar.

Att stilla få vandra ensam med mina tankar gör mig glad, för det är de här stunder av ensamhet och ro, som ger mig ny energi. Den energin som jag kan använda till att fortsätta vara den glada och positiva människan jag trivs med att vara. Det är medan jag färdas på den här resan och kan vidga mina vyer och förhoppningsvis också få större förståelse för att vi har det inta alla lika bra och då kanske också än mer uppskatta det lilla jag har runt omkring mig.

Dagens vandring tog mig ju också till en av mina absoluta favoritplatser här, nämligen sjön Njaukajaure. Jag möttes idag av en spegelblank yta på sjön, tystnaden gick nästan att ta på där jag stod vi sjön. En familj av fåglar simmade stilla ute på sjön och liksom fullbordade den totala friden.
Däremot kanske jag gärna sluppit knotten som slagit läger vi sjön, och jag förde en ojämn kamp mot dom, som knotten nog tillslut vann och jag nästan flydde från min älsklingsplats. Fast innan jag rusade därifrån han jag träffa en gammal bekant – nämligen ”min” björk. Detta träd som jag nu fotograferat varje gång jag varit här uppe och i år var den lika röd och vacker som första gången vi träffades. Hade den kanske för att glädja mig, klätt sig i sin allra finaste och färggladaste klädedräkt den här gången.

20150920_0350 20150920_0356Jodå, det blev några bilder till innan knotten jagade bort mig och jag började min vandring tillbaka till turiststationen.

20150920_0354 20150920_0363 20150920_0365Så nu är det strax dags att kränga på sig fotokläderna igen och ge mig ut på en sista tur upp till jåkken. För imorgon är det dags att vända mot söder igen och landa hemma i mitt hem och jag kommer landa utvilad i själen, även om kroppen kanske är trött av allt vandrande, men det är den där härliga tröttheten, som faktiskt gör att själen på något sätt bara blir piggare och piggare

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Den viktigaste resan

  1. Marie Leander skriver:

    Underbara bilder som vanligt. Kram på dig.

  2. anita s skriver:

    Härliga och fina höst bilder. ha det gott..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s