Årets sista fotografering

20151230_0809

… blev det idag – Vilket lyx, en arbetsdag och den sista arbetsdagen 2015, ja, då tog jag ledig. Det var 5 år sedan jag senast kunde unna mig den sortens lyx, men nya tider stundar när jag inte längre sitter och sliter mitt hår den sista dagen på året för att försöka få ihop anläggningsregistret och avskrivningar, stämma av konton och leta efter den där lilla posten som jag inte för mitt liv kan komma ihåg vad det var för något.

Så vad gjorde jag istället, jo, jag åkte ut med syrran till Leråns naturreservat, som ligger mellan Stenkullen och Lerum och fotograferade. Det var en hel månad sedan jag senast var ute med kameran och jag börjar nog undra vad sjutton har hänt med minnet.
För en liten speciell knapp och så betydelsefull, den hade jag glömt av vilken det var, och tryckte hela tiden på fel knapp. Så stod där en stund, kliade mig i huvudet, svor surt, funderade på kameran gått sönder som inte fungerade som den skulle när jag skulle ställa skärpan. Funderade en stund på att ringa en livlina, men kände nånstans på mig, att jag har nog klantat mig på något och jodå, det hade jag, eller rättare sagt, jag tryckte på fel ställe – så till slut så, blev det ändå några bilder.

Leråns naturreservat, är ett nytt naturreservat, som invigdes så sent som i aug 2015 och som är Lerum kommuns första kommunala naturreservat. Så det här stället var en helt ny bekantskap för mig. Vädret och framförallt ljuset var väl inte det bästa för att upptäcka det, men jag kunde ganska omgående se att det här stället har potential. Jag tror till våren, kan det här bli ett riktigt spännande ställe att besöka, tidigt, tidigt på morgonen.

Men idag var det grå-grå väder, för grått t o m, men det var ändå härligt att få komma ut några timmar, andas härlig frisk luft, koppla av, fylla på energiförrådet. För det har varit tämligen tomt under en längre tid.

Jodå, några bilder blev det trots allt, när jag som sagt, väl kommit ihåg vissa små icke helt oväsentliga detaljer på kameran (nej, det var inte avtryckarknappen jag inte hittade, så gaggig har jag inte blivit)

20151230_0830
20151230_0815 20151230_839 20151230_0843 20151230_0848Det som kanske var lite synd med reservatet är att stora elledningar plöjer brutalt genom naturen, men tyvärr, vi lever ju inte längre på den tiden med stampat jordgolv och endast lyse som vi från från talglampor, så det är väl tyvärr bara att inse, skall elledningar grävas ner, ja, då kommer dalgången ändå att fullständigt massakreras och att välja mellan pest eller kolera, får jag väl istället acceptera elledningar på höga stolpar.

Iallafall blev det några sköna timmar därute och det är spännande att få upptäcka nya fotoplatser, som man känner att man vill återkomma till. Jag hoppas där om några månader kommer vara fullt av vitsippor och jag längtar redan efter att få rulla runt där, känna vårdoften och njuta av vitsipporna, som jag hoppas finns där.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s