Macrosäsong på G

Ja, nu börjar den, den där härliga och spännande macrosäsongen. När man kommer hem alldeles lerig och lycklig. Ja, nästan lika lycklig som man vore ett litet barn på nytt och kan rulla runt i sin overall. Fast numera ser väl den där overallen lite annorlunda ut. Det står fjällräven på brallorna och jackan och dom är färgade i någon grönkamoflerad färg. Fast lyckan är ändå densamma. För när makrosäsongen drar igång, så är det ju vår igen. Den där härliga tiden, när moder jord här uppe i norden vaknar till liv. När det börjar spritta i en och vi människor, precis som vitsipporna och blåsipporna sträcker våra vinterbleka ansikten upp mot himlen och solen igen. När de där sköna värmande solstrålarna träffar våra nästippar och väcker vår fräknar till liv igen. De där små prickarna som också tar nån sorts vintervila, men nu vaknar till liv igen och gör våra näsor och kinder lite småprickiga igen.
Ja det är en skön tid, där man börjar hoppa upp ur sängen igen, titta ut genom fönstren och bara vill ut, ut, ut och leta efter små vårtecken.

Det var just detta jag gjorde igår. För var är ett vackrare vårtecken än att hitta dom där första blåsipporna i skogsbacken. Man kommer fram till sitt hemliga blåsippsställe och först så ser man ingenting. För några som kanske inte riktigt vaknat ännu, är den där speciella blicken som ser dessa små oansenliga, men ack så vackra blåa små blommor.
Så plötsligt vaknar ändå blicken till liv, så ser man dom, en pytteliten tuva här och en enstaka liten blomma där. Som lyser så där alldeles speciellt bland fjolårslöven. Tänk att man som vuxen människa, med en lång livserfarenhet, ändå fortfarande kan bli så glad för den där lilla blomman som krånglat sig igenom lagren med bruna löv och sträcker sina kronblad mot solen.  Det är nu man också kan konstatera att våren nog är lite senare i år. Att förra året, ja, då hade fler blåsippsvänner vågat sig upp. Det är också detta som är så spännande, att man numera har sådan koll på våren. Att man nästan räknar dagarna från år till år för att jämföra och kunna se hur sen eller tidig den är i förhållande till året innan. Det har skapat en ny spänning i livet. Förr så gick på stan och kollade vårens intåg genom att gå ut och in i affärerna för att spana på vårkläder. Nu, vandrar jag i skogsbackarna för att spana efter de första vårblommorna, eller de första fåglarna i forsen. För nu, nu är det bråda tider i naturen, Nu flyger fåglarna fram och tillbaka hela dagarna, letar och finner nya små bon, reparerar kanske fjolårsboet, eller har lite vårstädning. Ja, egentligen är det väl nästan som i människoboet. För vad gör vi, jo, vi börjar putsa fönstren, städa bort damm från fönstren, för nu när solen börjar lysa, så vill vi se ut och ha fint runt omkring oss. Nja, kanske inte jag då, för jag har inte tid att vara hemma och städa eller putsa fönstren, jag vill ju ut och lyssna på fågelkvittret, leta vårtecken, njuta av tiden och kanske också väcka mina fräknar på nästippen till liv.

Nå, hittade jag några blåsippor igår? Jodå, modiga små sippor som inte var rädda hade ändå letat sig upp.

20160327_1155 20160327_1101 20160327_1161Fast det är klart, även i svartvitt är dessa små blommor vackra eller vad tycker ni 20160327_1099sv

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s