Andalusien del III

Då fortsätter jag resan i Andalusien så här nästan en vecka efter den avslutades. Men dagarna här hemma har fyllts av arbete tills jag kastade in handduken och insåg. Nu måste jag nog försöka bli frisk från förkylningen jag tog med mig till Andalusien och som även följde med mig hem.

Jag slutade ju förra blogginlägget med kvällen vid utsiktsplatsen, en utsiktsplats vi återkom till nästa morgon och tänk, då sprack molnen upp och en lite skymt av solljus gav oss en ack så liten hint om att kanske var veckans regnande äntligen över. Vi stod där hela gänget på rad utefter den smala och slingrande vägen och väntade på molnen skulle spricka upp och jodå, det sprack upp litegrann.
20160512_2045 20160513_2041

Vi var nöjda och åkte tillbaka till hotellet för lite frukost och sedan var det dags att packa ihop alla prylar och dra vidare mot nästa hotell. Nu skulle vi åka upp mot Rio Tinto och på vägen passerade vi böljande jordbruksbygd, så påminde väldigt mycket om landskapet nere i toscana i Italien. Så självklart, ett fotostopp var tvunget för att fotografera detta fantastiska landskap.

20160513_2051 20160513_2065 20160513_2069 20160513_2070Jag skruvade även på macrot en liten stund, men att försöka få skärpa på böljande korn var kanske en utmaning som var mig lite övermäktig

20160513_2077

 

20160513_2084Vi fortsatte vår resa vidare mot Donana Natural Park. En stor nationalpark med mycket fågelliv och stora våtmarksområden. Efter lunchen fick vi möjlighet att köra in i parken och nu skulle vi få studera alla dessa storkar på närmare håll. Dom häckade överallt. Vi kan väl säga så här, att även dessa storkar hade anammat hyreshuskonceptet med bon i olika våningsplan på master, och i träd. Jag hade ju tyvärr inte packat med mig något teel på den här resan, så kliade mig lite i huvudet och insåg, vi får skruva på magrot igen. Det är ju iallafall 150 mm. Så här kommer lite fågelbilden fotograferade med Sigmas 150 mm macro.
20160513_2091 20160513_2099 20160513_2105

Planerna var att vi skulle stannat här och fotograferat solnedgången, men veckans regnade hade gjort detta omöjligt då vattnet stigit för högt. Så vi fick vända tillbaka och efter en liten kort toalettstopp skulle vi dra vidare. Nu hängde det tunga regnmoln över oss och över det sista starkboet jag fotograferade.
20160513_2110

Vi hann precis in i bilarna innan himlen öppnade sig och vi körde i skyfallet mot vårt sista hotell.  Snabbt in och installera oss på rummen och så drog vi ut igen mot Rio Tinto. Här blev det en eftermiddag och kväll där jag frossade i  former, strukturer och mönster. Nu hade solen tittat fram och i början var det svårt att få till det bland det hårda skuggorna.

20160513_2124 20160513_2127 20160513_2155 20160513_2164 20160513_2165

Jag var ändå nöjd när jag åkte tillbaka till hotellet för lite god middag och sömn. Det är bara att inse, att på en sådan här resa så råder det konstant sömnbrist så man lärde sig att sitta i bilen och sova när tillfälle gavs.

Upp och iväg kl 06.00 igen, det började bli en vana nu att stiga upp så här tidigt efter bara några timmars sömn och som Susanna så väl beskrev det – det gäller att sova fort – så man hinner sova 8 timmar på 5 timmar.
Morgonen tillbringade vi i en gammal nerlagd gruva vid Rio Tinto och återigen mönster, former och strukturer. Jag var trött och kanske inte riktigt på topp, så bilderna blev kanske inte så många, men några fick jag iallafall.
20160514_2171 20160514_2174 20160514_2182

Vi stannade till på ytterligare ett ställe vid gruvområdet, en välbesökt utsiktspunkt för turister, men vi studerade inte gruvområdet. Nej, vi gick i närkontakt med våra kameror på en stenvägg, med fantastiska mönster och former. Jag undrar vad busslasten med japaner trodde när dom välde ut ur bussen och möter ett gäng med 11 fotografer som står uppradade framför en stenvägg och fotograferar så det rök ur kamerorna, iallafall på vissa kameror.

20160514_2205

20160514_2189 20160514_2194Sista eftermiddags- och kvällsfotograferingen för vi hade ju kommit fram till slutet av resan nu. Den skulle vara vid Rio Tinto med en rejäl vandring ner till floden. Så jag blev förvarnad vad som komma skulle, för ner går väl bra, men man skall ju upp också. Jag var väl osäker om jag skulle orka, men bestämde mig att om jag bara får gå i min egna takt tillbaka skall det nog lösa sig och om jag bara slipper vandra i mina tunga gummistövlar skulle det också underlätta. Så Patrik hängde på mina gummistövlar på sin kameraryggsäck och jag kunde på lätta joggingfötter vandra neråt. Jag var glad att jag följde med för det var en fantastisk plats vi kom till, även om vattenståndet var nästan 2 meter högre än vanligt.  Så vi vandra runt utefter flodbädden några timmar och letade kompositioner.

20160514_2220 20160514_2259 20160514_2277 20160514_2304 20160514_2312Det här blev sista fotograferingen på resan, för av någon outgrundlig anledning så ställde vi in sista morgonen. Istället blev det sista natten med gänget i Nerva och vi hade en härligt, rolig kväll tillsammans där vi svenskar bl.a. sjöng lite traditionella svenska sånger för våra nyfunna spanska vänner Diego, Natalia och Pedro.  Så det var ett glatt gäng som vandrade hemåt till hotellet mitt i natten, med leende på läpparna och nöjda efter en fantastisk vecka i Andalusien.

Så nästa morgon var det att packa ihop allt, vända mot Sevilla och ta tåget mot Madrid. Tänk att en vecka går så fort, en intensiv och spännande vecka där Diego verkligen visade oss Andalusiens fantastiska och mångfacetterade landskap. Allt från nästintill regnskog, till dessa otroliga former och mönster, böljande jordbruksmark till karga klippor uppe i bergen. Hav och strand och stora mäktiga vågor.
Visst var det långa dagar, obefintlig sömn, visst regnade det en massa och kläderna hann knappt torka, men vad gjorde det. Vi fick uppleva, vi fick se, vi fick möjlighet att vandra i detta underbara och otroliga landskap.

Om jag vill åka tillbaka? Ja, jag vill åka tillbaka, men då utan förkylning, för det är bara att inse, den gjorde kanske inte resan helt optimal för mig, men det är sådan som händer och bara att göra det bästa möjliga av det. Diego Natalia och Patrik var fantastiska och hjälpte mig när jag inte riktigt orkade och hade alternativ när jag inte orkade vandra.

Så den här upplevelsen kommer stanna kvar länge i mitt minne och ni som mot förmodan läser och tittar på bilderna, blir ni sugna att åka – till er har jag ett enda råd – Åk dit!

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Andalusien del III

  1. Anna Ulmestrand skriver:

    Fantastiska bilder Agneta! Herrjemine – sista bilden med snurrvattnet? Och stenarna med vattnet -vilka färger!!… att få läsa dina ord gör ju att jag är där med hos er, men visst blir man fantastiskt sugen på att åka dit! Du har definitivt lockat mig, tack för det:-)
    Mvh Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s