Söderåsen igen, äntligen

ÄNTLIGEN, skriver jag med stora bokstäver, för så kändes det när jag för två veckor sedan kom till Söderåsens nationalpark igen. Två år är en lång tid att inte få vandra runt på den underbara plats och bara få vara.
I år hade jag äntligen fått till en liten dröm jag haft länge, nämligen att få bjuda med  Lerums Fotoklubb och visa gänget denna härliga plats och den här speciella hösten blev det äntligen av. Så vi var ett gäng på totalt 11 personer som styrde kosan ner mot Skåneland. Jag kan väl säga så här, att arrangera en sådan här sak är lite pyssel, men tack o lov hade jag kära syster yster som bollplank och medarrangör. Ni vet, mat skall planeras, fotoplatser och tidplaner planeras, för 24 timmar i Söderåsens nationalpark skall utnyttjas maximalt.

Vi kom ner vid lunch och efter att magen fått sitt så vandrade vi in i ravinen utefter Skäreån. Jodå, trots att jag var arrangör så hann jag ändå med att fotografera. Det var kanske inte lika mycket vatten som tidigare höstar i ån, men det gjorde inget, för bara att få gå där, räckte iallafall för mig.

20161029_3836 20161029_3860 20161029_3868Efter två timmar nere i ravinen återsamlades vi för att köra upp Serpentinvägen och tänk, alla var tillbaka i tid.

Väl uppe på åsen insåg jag, det blåser och det blåser rejält. Så vad göra, jo, jag försökte se om det kunde bli bra bilder genom att utnyttja vinden, men det är väl lika bra att erkänna, det funkade kanske inte helt och hållet.
20161029_3928 20161029_3939Så jag avslutade dagen med ett välkänt motiv. Här har jag nog stått ett antal ggr och tagit samma utsikt, men det är också spännande att jämföra skillnaderna varje år.
20161029_3945
Söndag morgon, dags att stiga upp tidigt och jag är imponerad, för ingen klagade när jag meddelade gänget att vi samlas kl 06.00 vid bilarna. Tack och lov kan jag väl säga, det var syster yster som tog på sig den kanske mest otacksamma uppgiften en sådan här helg, nämligen att koka kaffe och fylla allas termosar.
Vet ni hur lång tid det tar att fylla 11 termosar med kaffe, jag tänkte väl det. Det vet nämligen inte jag häller, men numera vet min syster det. Själv kunde jag iallafall sova en halvtimma längre.

Vi drog upp kl 06.00 till Kopparhatten, för hur det än är. Man kan inte besöka Söderåsens nationalpark utan att tillbringa morgonen uppe på denna plats. Så kl 06.10 då var vi redo att möta soluppgången.
Själv så avstod jag från utsikten, men klart jag var tvungen att fotografera den berömda björken anno hösten 2016
20161030_3947Sedan vända jag mig lite åt höger från utsikten över ravinen från Kopparhatten

20161030_3954Innan det var dags att börja vandra neråt och njuta av morgonens stillhet i bokskogen. Resten av gänget var ju kvar uppe vid Kopparhatten, men jag satt där mitt i bokskogen, lät ena foten leka runt lite bland alla löven, njöt av tystnaden, kikade efter ljuset som sakta försökte sträcka sig över ravinen och bara släppa loss bland höstfärgerna.

20161030_3964Vi skulle ju efter morgonen uppe på Kopparhatten dra oss ner i ravinen och jag ville ju inte tappa bort någon. Så jag satt där på min stock och vaktade att inte någon skulle passera och missa stigen ner.  Det var en härlig vaktpost jag hade, men till slut så smög jag ändå ut mot ravinen igen och kollade in läget. Tänk jag hittade en liten ungbjörk som nog inte insett att i månadsskiftet okt-nov, ja då skall man inte längre vara grön. Då skall man vara gulorange som resten av ravinen. Men ibland är det lite häftigt att inte följa alla andra.

20161030_3968Så vandrade vi då ner i ravinen. Det var lite kallare där nere, lite råare luft, men tyst, lugnt och stilla. Jag njuter verkligen varje gång jag vandrar där i lugn o ro på morgonen utan att trängas. Jag kan stanna när jag vill ta fram min termos med kaffe och slå mig ner och värma mig med en het kopp kaffe.
20161030_3975 20161030_3986 20161030_3999 20161030_4022Det blev verkligen 24 hellyckade timmar nere i Söderåsens Nationalpark och när jag fick in övriga deltagares bilder blev jag imponerad och glad. För dom hade verkligen fått med sig hem rikligt med bra landskapsbilder att arbeta med.
Att arrangera en sådan här helg är ändå en del arbete. Men som med det mesta man göra. Märker man att de som deltar gillar tillvaron, njuter av stunden och har det gott. Ja, då glömmer man arbetet och istället kommer hem med en glad känsla att man lyckats.

Så att få ha förmånen att få bjuda sina goa fotovänner i Lerums Fotoklubb på en helg i Söderåsens nationalpark var verkligen en härlig upplevelse som jag gärna gör om igen om nu bara syster yster vill ta på sig uppdraget att brygga allt kaffe och fylla våra termosar på morgonen. Ja, just det, om resten av gänget bara lovar att fixa middagen på kvällen så har jag redan bokat nästa arrangemang.
Tack alla ni som hängde med och gjorde den här helgen till den härliga och goa helg den blev!

 

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Söderåsen igen, äntligen

  1. Mia skriver:

    Härligt dygn det blev, och middagen på kvällen, ja den fixar jag gärna.

    • nikonetha skriver:

      Då skall vi bara fixa någon som går upp nån timme före alla andra och fyller termosen så ordnar jag en resa till 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s