Cornwall tog mig med storm – avslutningen

Så vaknade jag då till den sista fotomorgonen i Penzance – Jag hade under natten när jag vaknat till hört hur det regnade utanför rummet – så jag tog beslutet – det får bli sovmorgon. När resten av gänget åkte ut för till Mousehole då drog jag täcket över mig igen och somnade om.  Om det var ett bra beslut eller inte, det har jag nog inte riktigt sett ännu, men gott var det ändå att få sova 2 timmar till.

När jag släntrade ner till vår engelska frukost då kunde jag konstatera jag var inte ensam att ta beslutet att skolka från morgonfotograferingen – en till i gänget hade varit lika lat.

Vi drog iväg igen med våra lunchpaket mot Land´s End. Regnet hängde i luften och när vi kom fram och vandrade upp mot utsiktspunkten, ja, då släppte regnmolnen ner en del av sin last över oss. Men snart så, så sprack himlen upp och vi fick en härlig stund däruppe.

Återigen, det var så spännande att stå däruppe på höjden och titta ut över havet som med kraft dundrade in mot kustremsan.

20161118_4513Den här bilden får väl visa lite av det vi kämpade med hela veckan – nämligen vattendroppar på linsen. Veckans mantra som vi mumlade hela tiden var nog – torka, torka, klick – torka, torka och klick.  Jodå, jag tog en bild till efter jag torkat av linsen och Norman flyttat på sig 🙂
20161118_4512Det blev lite bilder till från Land´s End då jag vandrade bort till nästa utsiktspunkt. Jag kunde också konstatera att jag nog börjat vänja mig riktigt bra vid de här höga höjderna. Jag som har så stora problem med just höjder och många gånger får riktigt läskig hjärtklappning bara av tanken på att stå för nära höga kanter som stupar som kustlinjen gör här.

20161118_4523 20161118_4536Vi drog vidare till Botallack Head och nu hade det börjat blåsa upp ordentligt igen. Vi kunde också konstatera på vägen dit att vägarna i Cornwall är smala, smala så att köra en den hastigheten som vägen hade var nog inte att rekommendera. Där vi i Sverige skulle satt upp skylten 30 km som maxhastighet, där sa gps:n 90 km – nej, vi höll väl en hastighet någonstans mittemellan.
Botallack Head var ett fd gruvområde, som var jättehäftigt, men vinden som tog tag i mig med all kraft fick mig att ta beslutet igen, här vill jag inte ta upp utrustningen och riskera den. Kanske lite för fegt, för området var så häftig, men en mobilbild blev det iallafall som minne.
20161118-img_2186Hit skulle jag verkligen vilja åka tillbaka, men då utan en vind, som till och med nästan gjorde så jag sprang uppför backen – Den i princip lyfte mig fram. Det är väl egentligen bara att inse, jag måste åka tillbaka till denna del av England, som verkligen tagit tag i mig med sitt dramatiska landskap, men också med sina böljande gröna och mjuka kullar där fåren betade.
Dagen avslutades återigen på stranden Godrevy men vädret var emot oss det blåste och regnade, så jag kröp ihop inne i bilen och satt och tittade på hur regnet smattrade mot rutorna.
Så var vi då framme vid sista kvällen med gänget och jag kunde äntligen få beställa in grytan med musslor som jag njöt av och till detta några goda öl innan det var dags att dra sig tillbaka och försöka packa ihop allt – tänk att en vecka går så otroligt fort.

Lördag morgon var det bara att vända motorhuven mot London igen för flyget hem och sent, sent lördag kväll, då kunde jag återigen landa i min egna säng. Full av fantastiska upplevelser och intryck.

Hur är det då att åka på en sådan här fotoresa. Jo, det är intensivt, det är ibland nästan utmattande, men ändå helt fantastiskt. Man säger många gånger att man behöver ha semester för att få koppla av och vila – Nja, vila kanske är det man gör minst, men man kopplar av. Jobb och stress hemma, det är som bortblåst för hela ens sinne är uppfyllt av fotograferingen.  Det blir ju väldigt intensiva dagar och ibland kunde jag känna att energin var helt slut – Men då är det bara att ta upp kaffetermosen, sätta sig på en sten någonstans och bara njuta av tillvaron. För även om det är en fotoresa, så tror jag det är viktigt att ibland bara packa ner utrustningen i ryggsäcken och göra just detta, bara njuta av tillvaron  – långt borta från ens vanliga liv.
Det är också ibland så skönt att lämna allt det praktiska till någon annan och bara få koncentrera sig på det man tycker är allra roligast, nämligen att fotografera.  Jag kan också  inse att så mycket vi fick uppleva av fantastiska platser på den här resan, hade jag aldrig kunnat planera på egen hand – då hade jag nog behövt vara borta i flera veckor.  Allt var också så perfekt arrangerat så vi som var med, kunde just bara tänka på det vi var där för – nämligen fotograferingen.

Så när jag på måndag morgon tillbaka på jobbet insåg, oj då, jag har inte en endaste liten fotoresa eller fotoutflykt planerad – började direkt fundera på vad skall jag nu hitta på – och jodå, jag har redan börjat smida nya reseplaner – men vad det blir, ja, det får ni vänta och se.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s