Mitt fotoår 2016

Jag har ju som tradition att så här sista dagarna på året göra en liten sammanfattning av mitt fotoår. 2016 har varit ett händelserikt år kan jag konstatera när jag bläddrar igenom min album. Det har varit spännande resor, roliga händelser och många spännande platser jag besökt. Några välkända och några helt nya.

Vintern var väl inte mycket att hurra för här nere i Göteborg, så för att hitta en bild från 2016 med snö, ja, då fick jag leta länge och väl. Så mycket snö på bilden är det kanske inte men ändå, det är från ett av mina besök under året i ”min” älskade skog i Risveden och som ni kan se, när jag vandrade in under granarna, ja, då hittade jag pyttelite snö som låg kvar från vinterns enda snöfall.

20160221-_dsc0892-editJag hade ju på en av årets första dagar efter mycken möda och val fram och tillbaka vilka bilder som skulle ingå, skickat in min ansökan till Naturfotograferna/N. Under 2015 hade jag tagit beslutet att göra ett försök. 150 bilder skulle sättas ihop till en kollektion. Jag visste ju att många sökt flera gånger in de kom in så den där söndagen i april när jag åkte upp till Risveden för att fota vårens blåsippor. Då var jag nog allt ganska nervös. Jag visste ju att samtidigt pågick Naturfotografernas årsmöte och där skulle min ansökan bedömas och röstning skulle ske. Vad är då bättre att den här nervösa dagen ligga i skogsbacken och försöka fånga vårens budbärare, de små vackra blåsipporna.

20160410-_dsc1476-edit
Hur det gick? – Jodå, två dagar senare så fick jag besked, ett meddelande på Facebook från vår ordförande som gratulerade mig och  hälsade mig välkommen till Naturfotograferna. Jag hade blivit invald. Det tog mig nog ett bra tag att inse att jag nu var medlem i denna eminenta förening av Sveriges främsta naturfotografer. Jag var stolt, glad, men också otroligt ödmjuk att ha blivit invald. Att få sätta den lilla bokstaven ”n” efter mitt namn i fotosammanhang betyder otroligt mycket för mig och också ett erkännande att allt jag satsat på mitt fotograferande och varit värt detta.
Våren betyder ju också vitsippstider och jodå jag hann med en helg i vitsippsbacken. En söndag vid Rådasjön, där vitsipporna nästan gav en illusion om ett snötäcke på den spirande vårmarken.
20160501-_dsc1696-edit

Jag hade ju under 2016 två spännande fotoresor att se fram mot och den första kom i maj. Att influensan skulle hoppa på mig dagarna innan jag skulle resa, var väl en liten missräkning – jag som så sällan är rejält sjuk – men nu blev jag det. Så jag var väl inte på topp precis när jag landade i Andalusiens fantastiska natur. Men jag kämpade på mot, hosta och feber och njöt ändå av mina upplevelser. Det blev en otrolig vecka, om än kanske lite blöt ibland, men vadå, hellre det, än strålande sol från en klarblå himmel.  Vi fick uppleva den frodigaste grönskan, böljande jordbruksmark, hav som slog upp höga vågor och en guldskimrande flod bl.a.
20160510-_dsc1915-edit
20160510-_dsc1938-edit
20160512-_dsc2020-edit-edit
20160513-_dsc2065-edit 20160514-_dsc2303-edit
Tillbaks hemma igen och jodå, influensan följde med hem, den verkade gilla att bo hos mig och jag kan väl säga som så, det var inte ömsesidigt så nån vecka efter hemkomsten kunde jag äntligen vinka av den.

Nu var det dags att börja planera vad jag skulle göra på sommaren och jag bestämde mig för att åka upp till brandområdet i Västmanland. Där härjade ju sommaren 2014 den största skogsbranden i modern tid i Sverige. Man hade efter branden bildat ett naturreservat av hela området och jag ville verkligen så se detta. Så jag styrde kosan upp mot Bergslagen en vecka.
Det var fascinerande att få komma dit och se detta stora område. Ett landskap som på bara  någon dryg vecka sommaren för två år sedan totalt förändrats, men också så spännande att se där branden slukat allt i sin väg, ja, där hade ändå naturen börjat återhämta sig. Det blommade i den svedda marken. Insekternas mångfald fick jag uppleva den brutala vägen, för tänk, dom verkade gilla rejält att jag var på besök. Det var ett rosalila blomsterhav som mötte mig då rallarrosen skapade en färgsprakande matta bland allt det svarta. Men också nytt färskt gräs och annan växtlighet att hade letat sig upp ur marken och slagit rot igen.

20160719-_dsc3091-edit 20160719-_dsc3125-editPå hemvägen stannade jag till två nätter vid Knuthöjdsmossen och jag fick en morgon där på myren som var någonting alldeles extra. Tidig morgon, jag var nog i stort sett ensam på myren. Jag slog mig ner på bänken och åt min frukost medan jag såg hur naturen vaknade till liv. Dimman svepte över gölarna och så gick solen upp och skapade ett skådespel som iallafall gör mig alldeles varm och lycklig inombords. Att få uppleva detta när naturen mornar sig är någonting jag önskar alla skall få uppleva, men också tystnaden ute på myren, lugnet, friden och stillheten där någon fågel sakta glider fram på vattnet.
20160722-_dsc3366-edit
Det blev också en vecka i Mullsjö i år igen. Det är lika roligt att få komma dit igen, leva kolloliv med för lite sömn, tidiga mornar och så härligt umgänge med likasinnade. Vi hade tur i år. För vi fick en morgon där också, med dimma, med solen som gick upp och jag njöt varje sekund när jag gick omkring i det så typiskt svenska kulturlandskapet med beteshagar, lövträd och så djuren som betade rofyllt.
En morgon vid trollsjön, där kanske inte fotolusten var på topp, men vad gör det egentligen. Stanna istället upp, njut av livet, samla din tankar, som vid den lilla sjön bara kan bli positiva och energigivande.
20160803-_dsc3491-edit-2 20160804-_dsc3635-editNu har vi kommit fram till hösten och först på listan står Fulufjälls nationalpark. Jag var ju där för 7 år sedan så jag såg verkligen fram mot att få komma dit igen. Men lite smolk i bägaren blev det, för här och nu kan jag ge er ett litet tips. Att åka 50 mil i bil och sedan ge sig ut och fotografera med ett icke utläckt ryggskott är icke att rekommendera. Speciellt inte heller att ställa sig dubbelvikt och vrida sig i den ställningen åt något håll, bara för att få till den där perfekta kompositionen. Det blev sängläge en dag i Fulufjäll och sedan vandrade jag ut igen på försiktiga steg. Men ändå, det var härligt att komma upp dit igen och uppleva höst i Dalafjällen.
20160922-_dsc3704-edit 20160923-_dsc3744-edit 20160923-_dsc3755-editJag kom hem igen, gav mig själv fotoförbud en liten period och lät ryggskottet läka ut ordentligt innan det var dags att åka ner till Söderåsen igen. Det var ju två år sedan jag var där senast och vad jag hade längtat. Den här gången hade jag arrangerat en helg därnere med Lerums fotoklubb och vi fick uppleva underbara höstfärger, den där goa höstluften och så en massa skönt umgänge.
20161029-_dsc3868-edit 20161030-_dsc3947-edit Bara två veckor efter helgen i Söderåsen, var det dags igen att dra fram resväskan och packa för en vecka i Cornwall. Cornwall är en del av England jag alltid drömt om att få komma till och förr drömde jag väl om att få tillbringa några sköna sommardagar där. Nu blev det istället en vecka i november jag såg fram mot  – med förhoppningsvis härliga höstvindar, lite gråväder och en spännande natur. Jodå, nog fick vi höstvindar, dock kanske något mer än vad som var nyttigt och jodå, Englands gråväder höll vad det lovade och så gjorde även regnet. Så mantrat för den här veckan blev – Torka, torka, klick – Men vilken natur jag fick uppleva. Hissnade kustlinjer som tog andan ur mig, och det spännande tidvattnet som gjorde att havet hela tiden var i förändring. Jag njöt mellan hostattackerna för just det – jag hade åkt på årets första höstförkylning innan jag åkte ner, men tack och lov var den inte lika pigg på att hänga med till Englands som influensan var i våras att följa med till Andalusien.
20161115-_dsc4246-edit 20161116-_dsc4345-edit 20161117-_dsc4457-edit 20161117-_dsc4504-edit
Det blev en händelserik vecka, som jag fortfarande kan stanna upp och tänka på och jag är allt bra sugen på att åka dit igen – så vi får väl se om någon ny möjlighet dyker upp.

Men, hallå, tänker någon, var du bara på resande fot och fotograferade i år – nejdå, lite hemmavid blev det allt som självklart ett litet besök i ”min” trollskog när hösten fått rejält fäste.
20161023-_dsc3819-edit och så fick jag uppleva en vacker solnedgång ute vid Särö Västerskog när jag testade mitt nya filter.
20161211-_dsc4629-edit
Jag har förhoppningsvis ytterligare nån liten fototur kvar under 2016, men den får jag väl isåfall tillägna ett alldeles eget blogginlägg. Istället så börjar jag här och nu att blicka fram mot 2017 som faktiskt än så länge är ett enda stort blankt papper. Ingenting har jag inplanerat ännu och det är också lite spännande för normalt brukar mina planer redan så här i slutet av året ha tagit form för kommande år – men icke i år.
Så jag avslutar därför med att önska er alla ett riktigt Gott slut och Gott Nytt och spännande fotoår.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s