Livet går vidare

Det har varit en sorgens vecka i Sverige. För en vecka sedan fyllde ett gäng ungdomar en buss för att åka på skidresa till Jämtland. Dom kom aldrig fram. På söndag morgon var olyckan framme och 3 ungdomars liv var över. Ungdomar som stod  precis inför att deras liv skulle börja med allt vad det innebär av glädje och sorg, upplevelser och lärdomar.  Då förra söndagen åkte jag ut i skogen utan att veta vidden av denna olyckan, det blev jag varse därute bland blåsipporna.
Igår var det en sorgens dag igen. En galen dåre, körde med full fart en lastbil genom Drottninggatan  en härlig vårdag i Stockholm och så slocknade livet hos 4 människor.  Det tog tid innan jag egentligen förstod vad som hände i Stockholm samtidigt som jag själv, glad i hjärtat, åkte från jobbet för att hämta upp dator och nya hårddiskar med alla mina bilder.

Igår när jag steg ut i solen och insåg att den här härliga vårvärmen skulle hålla i sig över helgen såg jag också fram mot att få komma ut i skogen igen och besöka mitt blåsippshav. Dricka kaffe i skogen, lyssna till fågelkvittret och bara få njuta av tillvaron. Men så imorse när jag vaknade och efter några sekunder mindes vad som hade hänt igår i Stockholm, så var min första tanke, nej, jag har tappat lusten – Men så kom nästa tanke – kanske är det just idag, jag behöver komma iväg ut i skogen, få känna våren omsluta mig, få höra fågelsången, få se blåsippshavet runt omkring mig – få sitta där och dricka mitt kaffe och bara låta mina tankar vandra vart de vill. För efter sista veckans händelser och sorg och bestörtning så tror jag det är viktigt att vi gör just detta som vi vet vi blir glada av. Vi behöver mitt i en bedrövelse just denna glädje.
Mina tankar när jag satt därute i skogen gick också till den gemenskap vi visat varann i landet igår och idag. Den hjälpande hand vi sträckt ut mot okända, den värme vi visat okända människor bredvid varann. Många gånger pratar jag om att vi människor borde hjälpa varann mer, kanske inte vara så egoistiska. Igår och idag har vi visat någonting helt annat vi har visat att vi bryr oss om varann, att när katastrofen är där, ja, då gör vi allt detta. Då räcker vi ut vår hand till hjälp. Det gör mig i sorgens stund så glad och också så stolt.
Så den här dagen blev ändå en dag, där jag kände glädje och lycka, värme och förtröstan och när sedan min tur ut i skogen avslutades med att jag fick se en liten glad kille med benen fulla av spring inte ville vänta på sina föräldrar utan själv ville rusa iväg ut i skogen på sitt söndagsäventyr. Ja då åkte jag hem med ett leende på läpparna.
Blev det några bilder idag kanske ni undrar. Ja det blev det bl. a. är årets första vitsippa fångad på bild.

Men för mig blev det nog också sista chansen för i år att fånga blåsippor på bild och jag skall väl vara glad att jag inte slutade nere i bäcken där jag låg och balanserade på kanten av bäcken medan jag fyllde minneskortet helt bortkopplat från allt utom dessa ljuvliga blå blommor.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s