Nu tar vi tagelskjortan på…

Blev väl signaturmelodin för tjejhelgen på Kinnekulle. Tack och lov, så slapp jag höra den där melodin, som fastnade som ett häftplåster på hjärnan extra fastsatt med Karlssons klister under helgen under onsdagen. För det var då vi landade på Kinnekulle och Hällekis.
För under onsdagskvällen då ägnade sig Bettan och jag åt stilla godtemplation vid Vänerns strand, eller skall man kanske säga lugnet före stormen, eller skrattorkanen.
Det är lika spännande varje gång, jag varit ute med en annan naturfotograf och man sedan kommer och jämför varandras bilder. För även om vi står i princip bredvid varann har vi ändå totalt olika bilder. Vi ser så olika kompositioner och det är så fascinerande att se och också väldigt lärorikt att se hur olika man kan uppleva ett landskap.
Det var en vacker kväll vi hade där på stranden precis nedanför campingplatsen som var vår sovplats den här natten.

Så infann sig då torsdagen och vi lämnade vår lilla campingstuga och flyttade över till lite större utrymmen, nämligen en stor lägenhet i Hantverksbyn i Hällekis. För kl 15.00 skulle vi alla samlas, 7 stycken naturfotograftjejer från spridda delar av landet. Jodå, alla var där i tid förutom undertecknad och de två stackarna som kom med tåget från Stockholm och som jag lovat hämta på stationen i Skövde. Någonstans hade jag lämnat min fungerande hjärna någonstans, så jag blev helt plötsligt tidsoptimist och drog iväg alldeles för sent för att hinna handla all mat inför helgen och vara i tid på stationen. Men å andra sidan, Packie o Eva hann ju med att noga studera Skövdes station både på tvären och längden, innan jag kom insusande på stationen och vi packade in allt i min bild.
När vi installerat oss och jag lagat dagens middag, så begav vi oss iväg ut för att fotografera och första stället för helgen blev Österplana. Ett underbart kulturlandskap med beteshagar, lövskog och blommor på ängarna. Korna kunde vi också konstatera att dom var väl instängda bakom elstängsel, den här kvällen.
Jag hittade många vackra blommor, men framförallt hittade jag en litet knippe med smörbollar. Dessa vackra gula bollar har jag i princip inte sett sedan jag var barn, så lyckan var fullständig när jag slängde mig ner på marken och började fotografera. Då glömde jag nog både tid och rum i min iver att få till den perfekta smörbollen på bild.

Jag märkte väl inte ens när man försökte ringa mig och hojta – vi vill åka hem nu, var är du? Men som sagt, tillslut släntrade jag lyckligt tillbaka till bilen och kände att jodå, jag har nog fått några fina bilder på denna vackra blomma.
Så lyckan var väl nästintill total när jag kunde konstatera väl tillbaka i lägenheten att så var det nog, eller var det kanske kvällens glas med vin, som gjorde mig extra optimistisk. För även om vi var ett gäng naturfotografer som skulle pyssla med det vi gillade mest, så hann vi också med att snacka, kolla våra bilder, dricka lite vin och framförallt skratta innan vi drog oss tillbaka till våra rum för helgen hade ju precis bara börjat.
Nästa morgon gjorde vi iordning lite picnic för planen var att vara ute större delen av dagen och på menyn stod ju Ramslök och Guckusko och det var väl där någonstans när jag sa, nu åker vi till Munkängarna som Bettan med ljuv stämma började sjunga ”Då tar vi tagelskjortan på, då tar vi tagelskjortan på” – och på den vägen blev det sen – Vi andra hängde liksom på i sången. Tänk er själva, 7 glada tjejer som med vacker stämsång (7 olika stämmor) sitter och ligger bland ramslöken och sjunger tillsammans – det ni – det är en upplevelse som kallas extraordinär.

Ja, just det, en och annan Ramslök fastnade på sensorn också
Jag hittade faktiskt lite Midsommarblomster också bland all Ramslök

Så skulle vi åka vidare till Guckuskon och jag visste väl på ett ungefär var den fanns. Som sagt på ett ungefär, men att sätta mig som ledarbil, var kanske inte det smartaste, eller fråga den där bilisten som ville in på en parkering som jag fullständigt blockerat när jag inte visste vart jag skulle. Men vadå, jag kan ju inte ha koll på allt, eller???
Jodå, vi hittade fram tillslut och letade oss fram på stigen till Guckuskon. Där stod den mitt i skogen så vackert blommande. Man hade inhägnat hela lokalen för att skydda blommorna. Tyvärr finns det alltid människor som på ren svenska fullständigt skiter i detta och måste kliva över inhägnaden för att försöka få den perfekta bilden. Det fick denna kvinna också höra av mig för är det någonting som jag mig ilsken, är det människor som inte visar hänsyn i naturen, eller visar respekt för de regler som gäller inom reservat.
Det intressanta är att det bilder jag sett från mina vänner, är fantastiska bilder, tagna utanför inhägnaden, så man får fantastiska bilder utan att trampa in bland blommorna.

Den här kvällen ägnade vi oss åt grillning och härligt umgänge ute i vandrahemmets trädgård. Tänk vi satt där i trädgården i den härligt ljumma majkvällen och njöt av kvällssolen, åt gott och drack gott av vinet. Diskuterade, tjatade, skrattade och naturligtvis sjöng vi lite också och ja, ni vet nog vid det här laget, vilken låt vi sjöng på eller hur??

Nästa dag så åkte vi ner till Läckö slott. Det hör väl liksom till när man är i dessa trakter att besöka Läckö, detta vackra slott som ligger längst ute på Kållandsö.

Efter en härlig lunch nere i Spikens Fiskehamn så åkte vi i lugn takt tillbaka mot Hällekis och jodå, vi hann med ett litet fikastopp vid Blombergs café också, vilken mumsig kaka jag åt där.
Sista kvällen tillsammans  åkte vi tillbaka mot Munkängarna för att en sista gång tillsammans kunna sjunga på vår favoritmelodi medan vi låg där i ramslöken. Ja, vi inte bara sjöng, vi skrattade och tjötade och skrattade igen. Det var nog där någonstans som jag fick kramp i magen och knappt orkade resa på mig.

Sista fotostoppet blev Råbäcks hamn och solnedgången över Vänern.
Så när mörkret började falla var det dags att åka tillbaka till vår lägenhet igen. Ta en sista skön pratstund innan det var dags att sova. För nästa morgon var det ju dags att skiljas efter en helt galet rolig helg. Så mycket som jag skrattat, pratat, diskuterat, ja haft helt underbart var det nog längesedan jag hade.
Så jag kan väl erkänna, det var segt att köra hem för jag var kanske inte helt utvilad efter den här veckans semester – Men ändå, jag var trots att jag var trött så full av härlig energi av allt roligt jag haft. Då är tröttheten en skön trötthet som jag gör att man sover så där gott på natten med ett gott leende på läpparna.
Gissa förresten vad det första jag nynnade på när jag vaknade på måndag morgon för att börja jobba igen – Just det den här:
https://youtu.be/JDCgNx0h5rQ

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s