Enda in i Hälsingland del 1

Nu är det en vecka sedan jag satt på tåget upp mot Gävle. Lite trött efter en tidig uppgång, men också väldigt förväntansfull inför den kommande veckan. Jag skulle ju äntligen få möjlighet att under en vecka se och upptäcka landskapet Hälsingland. Som guide, resesällskap skulle jag ju också ha min kompis Elisabeth. Vi som gjorde en så kul roadtrip i våras, skulle nu försöka göra om ett vinnande concept, men som sagt, nu uppe i hennes hemlandskap Hälsingland.
Jodå jag kom fram som jag skulle, SJ var på sitt allra bästa humor och i exakt tid, rullade tåget in på Gävles station. Vi hade ju bestämt att mjukstarta veckan, med en dag i Gävle med lite god mat, gott vin och en massa tjöt också såklart.
Tänk så blev det också, fast tjötet fastnade kanske lite i halsen av allt skratt när vi två halvlåg här i soffan och skrattade så tårarna rann  För när dessa två damer, Naturfotografins Thelma o Louise, som vi blev döpta till i våras av en gemensam vän – Ja, då vilar det inga ledsamheter över oss, utan snarare kan man väl säga tvärtom – När det liksom räcker att man tittar på varann och tar sats för att säga något och den andre börjar skratta direkt.

Så söndag morgon, släpa ut all packning, fylla bilen, leta för efter glasögon som var på drift   ner i min jackficka – så det kan bli, när man lägger sina glasögon bredvid mina cigaretter, ja, då rafsar jag ner allt omkring paketen ner i fickan.
Kosan styrdes upp mot Söderhamn, för de första dagarnas övernattning ute på Rönnskär. en liten ö strax utanför Söderhamn, som tidigare var en lotsstation, med små hus byggda av lotsarna för att kunna ha sin familj därute på sommaren.  Vi hoppade, glatt ombord på båten som skulle ta oss dit ut och njöt av den härliga båtturen. Det var sol, vind och vatten som präglade resan ut.
Väl därute möttes vi av Maggan, som förestod vandrarhemmet därute och vilken kvinna! Helt underbar, med hur mycket berättelser som helst om denna underbara plats. För hon hade vuxit upp därute då hon hennes far var en av dessa lotsare som jobbat därute. Det blev två fantastiska dygn därute där vi också fick den stora förmånen att lära känna hennes syster, hennes dotter och dotterdotter. Vilka fina och härliga människor. Jag har ju många gånger tänkt på detta att resa, handlar också om att möta människor, människor som berikar ens liv, som fyller än med glädje och energi och denna familj var verkligen en sådan. Jag hoppas och önskar att få möjlighet att återkomma och träffa dem igen.
Första kvällen därute var magisk, stilla, spegelblankt hav, tystnad, frisk luft, ja precis allt man kan begära.Vi levde verkligen i ett himmelrike.
Så med lungorna fyllda av frisk havsluft så kröp jag ner i sängen och somnade gott.
Nästa morgon, upp ur sängen, på med skorna och tassade ut till öns utetoa – och insåg, jag måste bara fotografera morgonen. Så det var bara att in och hämta fotoutrustningen och så ut igen, iklädd inte, några gröna fjällrävenkläder, utan min rutiga flanellpyjamas, men det funkade perfekt på den här ön, där Bettan o jag var dom enda gästerna.

Efter frukosten så gjorde jag, något som jag allt för sällan gör egentligen. Tyvärr är det kanske så att jag allt för sällan, bara hänger kameran över axeln och ger mig ut på strövtåg, men nu gjorde jag det och med en klarblå himmel, en strålande sol  gick jag ut på upptäcksfärd och spanade bilder och kompositionen inför kommande kväll.


Det arbetades på ön ris skulle samlas ihop och eldas, bl.a. ett smart knep att jaga bort alla mygg, som fått nys om att jag var på plats och nu bara hängde runt omkring mig och då och då tog sig ett litet skrovmål.


Återigen tog jag chansen att göra något som jag så sällan gör, lekte lite och här blev resultatet av min fotografiska lek.

Detta blev dagens sista bild, för nu kom molnen, molnen som var fyllda med regn. Det började blåsa och blåste mer och mer. Så vi kröp in i stugan och satt där och kurade medan vinden ven runt knutarna.
Nästa morgon vaknade vi till ett skummande hav, med vågor som slog upp mot stranden och de små kobbarna lite längre ut. Det var ett skådespel, där inte ens det stadigaste stativet stod riktigt pall.

Fast nu började oron, skulle vi komma därifrån under dagen. För om några timmar skulle ju taxibåten hämta oss för att transportera oss in till fastlandet igen. Maggan log glatt, när vi lite försynt frågade – kan verkligen taxibåten tas sig ut hit idag – Hon förstod inte alls våra farhågor och det med all rätt. För kl 12.00 då stod våra nyfunna vänner på bryggan och vinkade av oss och jag kände mig helt trygg i båten, med den erfarne skepparen som visste precis hur han skulle ta båten säkert och tryggt tillbaka till fastlandet.
Tiden går som sagt fort när man trivs och har roligt och detta var två fantastiska dagar som gick alldeles för fort – Det är bara att hoppas att jag får chansen att återvända till Rönnskär igen.
Som sagt, väl tillbaka på land, packade vi snabbt in allt i bilen i blåsten och regnet och drog vidare upp i Hälsingland. Nu hägrade 3 dagar i en hyrd stuga ute i skogen och jag såg fram mot att få sitta där mitt i skogen på kvällen, kanske vid en tänd brasa, sippa på ett glas vin, ha sköna samtal med Bettan, kolla bilder, diskutera och göra planer för nästa dag – Så det var med stor förväntan vi drog vidare – men se det kommer i nästa blogginlägg från den här veckan on the road

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s