Enda in i Hälsingland slutet

SÅ var det då dags på fredag morgon att packa ihop igen, städa vårt rum på vandrarhemmet och så sakta börja köra tillbaka mot Gävle. Jag frågade väl som vanligt hur långt det är – och fick samma svar som varje gång – tja, det är väl ca 6 mil.  Allt häruppe verkade ligga 6 mil bort.
Den här morgonen låg det en härlig dimma över bygden och som dämpade alla färger på ett vackert sätt. Vårt första stopp var fäbodvallen Knupbodarna och vi såg fram mot en fäbovall där i skogen insvept i dimma.  Men se tji fick vi – för när vi hade sisådär nån kilometer kvar så sa det nästan poff liksom och all dimma var som bortblåst. Så återigen kom vi fram till en fäbovall i gråväder. Vi hade liksom inte haft tur med väderförhållanden någon enda gång när vi besökt en fäbovall.
Fast vad gör egentligen det, vi packade ur vår lilla fikakorg, slängde fotoryggsäcken på ryggen och vandrade in.
Elisabeth blev väldigt förvånad hur fäbodvallen fått växa igen. det märktes att nog inga djur längre går här och betar på somrarna och fort har det tydligen också gått. Det är så sorgligt när dessa gamla områden inte vårdas längre, utan får växa igen och naturen tar över. Stora områden av sly hade på bara några år vuxit upp, där det tidigare var öppen mark.  Tyvärr hittade vi också de här vackra gärdesgårdarna som man mödosamt byggt nu liggande på marken. Däremot verkade husen dock vårdas och det hängde gardiner i fönstren och pelagonier lyster vackert innanför rutorna.
Efter en härlig kopp kaffe gav vi oss ut på upptäcksfärd bland husen.

Ni som känner mig, vet jag hur jag bara älskar alla former av ormbunkar och kan bara inte låta bli att fotografera dessa. Här fick jag mitt lystmäte kan jag lova. Vi möttes av en hel skog av bruna ormbunkar och ni kan ju gissa att jag gick igång.

Alla bilderna här från fäbovallen är har jag tagit utan mitt stativ. För nu verkade hämningarna släppa totalt och jag vågade gå utanför min comfortzoon vad gäller fotografering och hade lämnat kvar stativet i bilen.

Så var det då dags att passera gränsen mellan Hälsingland och vinka hejdå till detta vackra landskap, men också vinka på återseende för jag vill verkligen komma tillbaka till detta vackra landskap.
Nu rullade vi in i Gästrikland och vi tog en liten avstickare till Elisabeths blivande boende. Fasicken jag blev ju avundsjuk. En egen liten stuga med utsikt över böljande nejder och vacker åkermark och så skogen där i bakgrunden.  Men vem vet, en dag kanske jag också sitter i en stuga på landet och tom har lärt mig hur man tänder en liten brasa i den öppna spisen.
Vi hade ett fotostopp kvar innan vi skulle landa inne i Gävle igen, men först behövde magen lite påfyllning – Så vad kan då passa bättre än lite korv o mos och nog gav det mig en liten energikick, eller kan det vara drickans sockerhalt som steg mig åt huvudet för nånstans här började väl jag också sjunga och kläcka ur mig en massa konstiga läten.
Vi kom så fram till Testeboåns naturreservat och återigen, ut med fotoutrustningen och så vandrade vi in utefter ån. Vilket ställe, jag blev hög av det jag såg, denna färgprakt av ormbunkarna och till detta det svarta å-vattnet.

Vi hade väl egentligen tänkt att bara gå några hundra meter in i reservatet, men så fortsatte vi ändå och det blev en vandring på sisådär 2 km i detta otroliga reservat. Så frodigt och så vacker natur.
Så det var två med ganska trötta ben som kom tillbaka till bilen packade in fotoutrustningen och drog hemåt till Elisabeths lägenhet.
Nu skulle vi vila, hälla upp ett glas vin, handla och laga lite god mat, när vi väl fått upp all packning i lägenheten och vi diskuterade vad för god mat vi skulle laga.
Men så blev det inte! För när vi väl packat ur allt ur bilen och tryckte ner hissen, som jodå, den kom ner, men stannade inte utan for lika fort upp igen det översta våningen och där kunde vi höra hur den stannade. Vi gjorde ett nytt försöka och samma visa, den kom ner, och utan att stanna vände den upp igen. Den fortsatte så ett bra tag och vi insåg, det är något fel på hissen. Så där stod vi, en med dåliga knän och den andra med ond rygg och en veckas packning inkl fotoutrustning, mat och det som var kvar av vinet.
Hmm, jag ringde hissakuten vars telefonnummer jag hittade på anslagstavlan, men se Elisabeth fanns inte med på listan så hon fick inte göra felanmälan. Jag kan väl säga som så, de orden som sades då, dom kan jag inte skriva här, det är då säkert.
Då ringde jag fastighetsägaren journummer och jodå, han skulle ringa journumret till företaget som ansvarade för hissen och sedan kunde vi bara vänta. Efter närmare så
kommer en kille ner med hissen, den stannar och vi kan packa in allt inkl undertecknad.
Jodå, den stannade där den skulle, jag kunde lyfta ur allt, men sedan var det kört igen och Elisabeth fick gå 6 våningar upp när hon väl hade parkerat bilen.
Så den där goda middagen vi planerat, den blev burksoppa, sista maten vi hade kvar från veckans matinköp, men ett glas vin stod och väntade på henne när hon väl knatat alla trapporna upp.
Nu fick jag ju äntligen möjlighet att se vad Elisabeth åstadkommit i bildväg under veckan och dom gick inte av för hackor, så där satt vi på fredagskvällen tittade på bilder, framkallade och drack lite vin och kunde konstatera vilken fantastisk vecka vi haft.

Lördagen planerade vi från början att vi skulle åka ut till havet, men vädret hade liksom andra planer för oss, nämligen soffhäng för utanför fönstret var dimman tät och det regnade.
Så avslutningen på den här roliga och härliga veckan, blev ganska avslappnad och lugn innan det var dags för mig att äntra tåget mot Göteborg igen och min hälsning till den där förbaskade hissen (som blev lagad under fredagskvällen) var  hejdå, tack och lov att jag slipper träffa dig igen, men till Bettan och den här delen av landet var det ett stort PÅ ÅTERSEENDE!

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s