Mitt fotoår 2017

Det har ju blivit en tradition för mig att så här i slutet av året göra en liten sammanfattning över mitt fotoår, så nu så här på juldagens förmiddag, inser jag att det är dags igen. Det är alltid lika spännande att gå igenom årets bilder och försöka göra en sammanfattning av året. Jag har väl under året egentligen känt, att mitt fotograferande gått lite på sparlåga under 2017, men nu när jag skall göra min sammanfattning så inser jag, det har det ju egentligen inte alls, för jag har visst hunnit med en hel de under året.
Jag kan också konstatera att jag tog en rejäl break från allt fotograferande i början av året och det var inte förrän våren gjorde sitt intåg, med de första blåsipporna som lusten kom tillbaka.
Jag har ju hittat mitt alldeles egna lilla blåsippsparadis och dagen efter terrordådet på Drottninggatan i Stockholm, då vi nog alla var chockade, ledsna och väldigt dämpade av det som hänt. Ja, då gjorde jag nog det enda rätta, jag satte mig i bilen och åkte iväg till min blåsippsskog. Det blev några timmar av eftertänksamhet, men också hopp Vi lever i en orolig värld, där det finns människor, som har en önskan om att skapa kaos och förstörelse. Men därute i tystnaden i skogen, så kände jag nog ändå, nej, dom kommer inte att vinna för vi har det här. Så trots det som hänt, åkte jag ändå tillbaka hem med en förtröstan och en glädje inombords.

Våren är också vitsippornas tid såklart och då är  alltid en tur upp till Säveån obligatorisk såklart och få ligga där i vårgrönskan och känna solens varma strålar, titta på fåglarna idoga arbete med att skapa sig sitt lilla hem för året och känna att livet är ganska enkelt och helt underbart.


I årets lilla bildkrönika måste ju ett litet busfrö få plats, nämligen lilla Quittra som flyttade hem till min syster och svåger i slutet av april. Detta lilla yrväder, som faktiskt kunde sitta still några små korta ögonblick och fastna på bild. Vilken lite härlig hund, vars utveckling varit så rolig att följa under året, från det lilla ”monster” hon var till att nu faktiskt nästan börja uppträda riktigt vuxet.

Ibland kan tom jag vara riktigt spontan och hänga på utan att egentligen först tänka igenom idén ordentligt och därför hamnade jag några dagar i maj i underbara Östergötland.
För två år sedan arrangerade jag en fotohelg med ett gäng tjejer och i år skulle jag göra en repris på detta. I år var målet för vår helg Kinnekulle, men min vän Bettan hon ”lurade” mig till att tjuvstarta genom att ta ledigt hela veckan och som sagt, vi började i Östergötland. Det blev några dagar där vi mjukade upp våra skrattmuskler och snackmusklerna, men också så vitt skilda upplevelser, som Alvastra klosterruin och en härlig solnedgång över Vättern och så dessa underbara gula rapsfält icke att förglömma. De här dagarna kan väl sammanfattas med ett ord, magiskt!

Efter dagarna i Östergötland drog vi vidare till Kinnekulle och skratthelgen med resten av gänget. Så återigen börjar jag nynna på ”då tar vi tagelskjortan på” vid minnet av denna galna helg. Jag kan också konstatera att när jag satsade på mitt landskapsfotograferande så fick jag på köpet liksom, en hel hop nya härliga vänner. Människor som har utvecklat mig som människa, som givit mig härliga minnen att ta fram när livet ibland känns lite svårt. Vänner som också utvecklat mitt fotograferande genom sin generositet och värme. Det är jag idag så tacksam för.

Här har vi goa gänget igen, placerade i ramslöken. Tack för att ni gjorde helgen till den härliga helgen det blev och som sagt, det här måste vi göra om.

Lyckades jag få till några bilder mellan alla skratt och goa samtal. Jodå, några blev det allt.

Den här sommaren hade jag inte planerat några resor, mer än veckan i Mullsjö, men jag kände ändå, att något mer vill jag göra, så jag bokade två nätter ute på Nidingen. Det blåste rejält dagarna innan jag skulle åka ut, så hjärtat satt väl lite grann uppe i halsgropen när jag skulle äntra ribbåten för turen ut till ön, men det gick bra och två fantastiska dagar blev det därute, då jag vandrade runt lite lojt på ön med kameran, lyssnade på måsarnas tjatter, vände nästippen mot solen, eller bara satt där utanför stugan med kaffekoppen i handen och njöt av den friska luften. Ja, jag njöt så mycket, så när mörkret sänkte sig över ön, ville jag egentligen inte gå och lägga mig. Utan satt kvar i mörkret med en glas vin och bara lyssnade till tystnaden som nu infunnit sig på ön.

Så var det också den traditionella Mullsjöveckan den här sommaren igen. Jag hade från början inte tänkt åka till Mullsjö i år, men när det blev några återbud, så kunde jag inte låta bli och det är jag glad för. Att tillbringa en vecka i Mullsjö med tidiga mornar, sena kvällar och under Anders Geidemarks ledning är alltid lika inspirerande och lärorikt. Att man sedan när man väl är hemma igen, behöver sova nästan ett dygn, vad gör det och att man under veckan går och våndas och muttrar över våra uppdrag är ju egentligen bara roligt. Ett nytt fotoställe besökte vi också i år, nämligen Hassafall.

På hösten vill jag ju alltid försöka åka iväg upp mot norr och i år blev jag uppbjuden av Elisabeth till Hälsingland, äntligen skulle jag få komma upp till detta landskap som jag alltid varit så nyfiken på och vilken vecka det blev. Jag fick verkligen uppleva det här landskapet från alla dess sidor och det i sällskap med en go vän. Jodå, återigen fick skrattmusklerna sig en rejäl duvning och så även snackmusklerna.
Vi började ute på Rönnskär i Söderhamns skärgård, innan vi drog upp genom landskapet.

Tänk, jag fick äntligen se Hälsingegårdar, jag fick uppleva underbar natur och fäbodvallar.  Men jag fick också upp mina ögon rejält för vad skogsbolagen gör med vår natur. Hur det våldför sig på våra skogar och skövlar helt besinningslöst, utan någon som helst tanke på hur detta kan påverka vår framtida natur. Ja, det blev en vecka med många olika känslor och tankar.

Jag har ju genom åren deltagit i ganska många workshop med Patrik Larsson, så blev det också i år, nämligen en hel i oktober i Norra Kvills nationalpark. Det visade sig att detta var Patriks sista workshop, så jag var verkligen glad att jag anmält mig. Det kändes dock lite vemodigt och sista morgonen satt jag därute i skogen med min kaffekopp och mindes alla härliga upplevelser jag haft under de 9 år jag varit med på olika workshop med honom. Alla intressanta platser jag sett och upplevt, allt jag lärt mig, all inspiration jag fått och sist men inte minst, alla nya vänner jag fått genom åren och de flesta av tjejerna som var med i Kinnekulle i våras, har jag ju faktiskt lärt känna tack vare dessa workshop.
Norra Kvill är ju en liten pärla till nationalpark, med sin urskog, där man nästan kunde ana alla små troll och älvor som bodde där, eller kan det kanske vara här någonstans som Tomtebobarnen höll till, vem vet?

Jag passade också på när jag var i Norra Kvill att hälsa på Sveriges äldsta ek. Där stod den lite böjd, lite trött, men är man över 900 år, ja, då syns det att man levt ett långt liv.

Jag börjar inse, att det här blir ett väldigt långt blogginlägg, så jag skall avsluta med en sista bild. För i november så bestämde jag mig, kanske något spontant och ogenomtänkt (igen) at köpa ny kamera och då, måste man ju bara ut och prova den. Så sista bilden får bli från en novemberlördag vid Säveån, där nattfrosten skapat lite is på vattnet och som solens strålar ännu inte smält.

Förhoppningsvis skall jag väl iof hinna ut någon gång mer i år med kameran, men annars har jag ju ett spännande 2018 att se fram mot. Ett år som rivstartar redan i slutet av januari med en vecka på Färöarna.
Så go vänner, ni som orkat läsa enda hit, ett riktigt gott slut på 2017, och ett härligt gott nytt 2018. Hoppas vi ses därute i vår vackra natur under året.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Mitt fotoår 2017

  1. Pelle H skriver:

    Fint skrivet och naturligtvis massa härliga bilder. Gott nytt fotoår på dig Agnetha

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s