Mitt fotoår 2018

Jag har ju skapat en alldeles egen liten tradition så här i slutet av året och det är att försöka sammanfatta mitt fotoår. Så här kommer årets tillbakablick vad jag haft för mig ute i skog och mark med min kamera.

2018 fick väl lite av en rivstart för i slutet av januari äntrade jag planet mot Färöarna. Jag hade verkligen med spänning sett fram mot den här veckan som arrangerades av Creative Adventures.  Vi var 5 stycken fotografer som samlades där på Kastrups flygplats för den sista flygningen över till ön. Väl på ön möttes vi av ett fantastiskt vinterlandskap. Första fotodagen så åkte vi runt på ön och upplevde nog en väldigt annorlunda ö mot vad man normalt ser från Färöarna.

Tyvärr redan nästa dag hade snö börjat regna bort, men vad gjorde det. Det blev en vecka där vi körde kors och tvärs över öarna fotograferade hela dagarna och ramlade isäng trötta efter middagen varje kväll. Det var verkligen en vecka som jag bar med mig länge och jag har blivit väldigt nyfiken på att också få uppleva Färöarna sommartid, så öarna står fortfarande kvar på min ”to do lista”. Här kommer ett litet axplock av alla de bilder jag hade med mig hem.

Jag inser allt för ofta att på vardagarna räcker liksom sällan tiden till för små spontana kvällsutflykter med kameran, kanske detta borde bli mitt nyårslöfte för 2019 att göra just detta att när jag kommit hem från jobbet, bara sticka iväg ut med kameran.
Fast en kväll i mars, då gjorde jag faktiskt detta, medlockad av några i fotoklubben och vi åkte över älven och stod där i kvällsmörkret och fotograferade.

Våren i år blev ju senare än normalt. Det är en intressant sak som jag insett med mitt fotograferande. Jag har på en påtagligt sätt full koll på när våren kommer och hur årstidens växlingar kan skifta från år till år. I år blev nog våren ca 2 veckor sen för när första blåsipporna började titta upp i skogsbacken ja, då var vi redan inne i mitten av april. Dessa efterlängtade vårens budbärare och det är lika pirrande och spännande varje år att åka iväg till mitt blåsippshav och hälsa dom välkomna.

Det är ju inte bara våra älskade vårblommor som börjar titta fram när det blir lite varmare, även smådjur av diverse olika slag vaknar också till liv och det bästa med våren är nog när jag får sitta i en skogsbacke, studera hur småfåglarna sätter igång sitt idoga arbete med att renovera föregående års lilla bo. Få se hur dom flyger fram och tillbaka med byggmaterial i sina små näbbar. Lyssna till deras underbara fågelsång och känna doften av vår.  Att sedan hitta en liten groda som lite försiktigt hoppar runt nästan osynlig bland fjolårslöven tillhör också mina vårupplevelser.

I år insåg jag att när april övergår i maj, ja, då kan det bli en sådan där härlig spontan långhelg och vad göra då. Jo, åka ner till Söderåsen, som jag inte besökt på våren när boken precis slår ut, på flera år. Så ganska tidigt på året bokade jag en långhelg nere på Södersåsens pensionat. Men våren var ju sen i år, så någon där i mitten av april insåg jag att det blir nog inte en helg bland bokens musöron, snarare en helg bland trädskeletten, men ack vad fel jag fick. Eller var det kanske så att våren kände på sig att jag längtade så efter bokens små musöron så den speedade upp sig och tog igen de där två veckorna den var sen. Vilken tur jag hade, jag landade precis perfekt nere på Söderåsen,  ja, rent av någon dag sent. Jag hade ju lockat med mig två kompisar ner och gissa att vi njöt av de tidiga mornarna där nere på åsen.

och så naturligtvis årets version av Sveriges mest fotograferade björk

Våren är ju för mig också macrosäsongen. Få ligga på marken och kräla runt, rulla runt, sticka näsan i myllan och komma hem efter några härliga timmar i ute i markerna och i princip skala av sig fotokläderna och direkt i tvättmaskinen. För man är ju nästan alltid när man kommer hem, så där härligt lerig och smutsig som man inte varit sedan man var liten. Att sedan en och annan oförstående person tittar lite konstigt på mig när jag ändå passar på att handla lite i affären på hemvägen det kan jag bjuda på och samtidigt tänka – ni skulle bara veta vad ni går miste om när ni vandrar runt på asfalten.

Under året har det inte varit naturen som varit föremål för mitt fotograferande. Jag har även under året haft förmånen att få fotografera en hel hög med härliga Welsh Corgis, kan det bero på att syrran skaffade den här rasen för drygt ett år sedan. En hundras jag tidigare inte kände till särskilt mycket, men som jag bara inser är helt underbar.  Så av alla dessa hundbilder under året får väl dessa två bli bidraget till den här lilla reflektionen över 2018.

Jag lyxade till det i månadsskiftet maj-juni och bestämde mig för en långhelg igen och styrde kosan upp till Kinnekulle. Fotoklubben skulle ha sin årliga våravslutning och jag hängde på, men fuskade lite och startade en dag före alla andra.
Däruppe på Kinnekulle upptäckte jag att varför gå över ån efter vatten, när det precis utanför min campingstuga fanns prästkragar, så med vinglaset på campingbordet precis bredvid mig, kunde jag ligga där i gräset och bland prästkragarna. Kan det vara mycket bättre? Nja, det var några till som älskade mitt lilla hörn av campingplatsen, nämligen myggen, så helgen resulterade i ca 20 myggbett på diverse olika ställen. Fast mellan myggorna kalasade på ett styck undertecknad så fastnade det här på mitt minneskort.

Jag bytte bil i mitten av juni och insåg att vi måste ju göra en liten tripp tillsammans på semestern. Men eftersom jag hade resan till Shetlandsöarna framför mig, så fick det bli en roadtrip light i år. Den trippen gick upp till Vallebygden i Västergötland. Sommaren här i Sverige präglades ju av torkan, skogsbränder och oro för hur det skulle gå för våra djur. Hö och spannmål växte inte som det skulle och det var torka överallt där jag körde runt i området och det var varmt. Men ändå blev det några härliga dagar däruppe och när mörket sänkte sig över nejden, då var det dags att gå igenom dagens bildskörd i trädgården till  mitt rum jag hyrt. Så där satt jag och njöt av att det blev lite svalare, smuttade på vinet bredvid och kunde känna hur all jobbstress försvann och semesterlunken tog överhanden och planen för 2019 är att jag skall försöka ta mig upp hit en långhelg i mitten av maj, när körsbärsträden och ramslöken blommar.

Så var det då dags att dra fram den stora resväskan igen och packa för en vecka på Shetlandsöarna. Så jag hade längtat att få komma dit. Jag fastnade ju för den här ön och dess landskap för några år sedan när jag började titta på deckaren Shetland. Nu skulle jag äntligen få uppleva detta på plats.
Vilken vecka det blev, Jag kände mig kreativ igen, jag hade roligt och en rejäl nytändning för mitt fotograferande blev det. Resan arrangerades av Zoom fotoresor och som fotoguide hade vi Mats Andersson.  Ja, jag hade så härligt under veckan att jag kände jag måste åka tillbaka. Så till sommaren blir det en vecka till där på Shetlandsöarna. Då är dock mitt mål att inte bara ha bra kvällskondition utan också dagkonditionen skall vara bättre.
Här kommer några utvalda bilder från denna fantastiska vecka.

Väl hemma igen från denna otroliga vecka, så var det bara att slänga in den stora resväskan, dra fram den lilla weekendväskan och dra till Ockelbo för att fira min härliga väns 50-årsdag. Det blev väl tyvärr också startskottet för en höst, som inte riktigt blev som planerat, med för många måsten. För mycket som hände runt omkring mig och som jag inte kunde påverka. Så all den härliga fotolust jag kommit hem med från Shetlandsöarna den fick jag bara tränga undan.
Men tillslut i mitten av september insåg jag det går inte längre, jag mår dåligt, jag får inte sova som jag ska, jag satt i princip och nästan grinade av trötthet på jobbet och tårarna trängde upp så fort någonting gick minsta lilla snett. Jag började känna igen symptomen och jag satte stopp. Så en torsdagsmorgon på väg till jobbet insåg jag, jag måste stänga av, om så bara för några dagar. eftersom jag har den underbare chef jag har, så sa han ja direkt när jag bad om att få vara ledig nästa dag. Så nästa morgon vaknade jag, stängde av jobbmobilen och drog ut i skogen. Tänk att några timmar ute i skogen kan ge så mycket av vila och ro. Där låg jag i mossan och började leka med kameran igen. Försökte skapa, vara kreativ och då och då kom ju syrrans lilla vovve fram och tryckte nosen rakt in i kinden för att liksom kolla om jag var ok. Att hon också använde mig som liggunderlag där jag låg på marken var helt ok.  Även på söndagen drog jag till skogs och då helt ensam och mitt njutningsfulla skapande fortsatte. Tänk att det behövs så lite egentligen för att vara med på banan igen och jag kan lova, på måndagen när jag kom tillbaka till jobbet, då var alla energidepåer fyllda igen och jag började sova ordentligt på natten.

Anna-Karin en av alla dessa härliga personer jag lärt känna genom alla workshopar jag varit med på hon kontaktade mig i slutet av sommaren och undrade om jag planerade en tur ner till Söderåsen under hösten. Nej, svarade jag, det gör jag inte, jag tror inte jag hinner tyvärr. Men hon födde ett frö, som var snabbväxande för bara någon dag senare bokade jag inte en helg på pensionatet igen. Det blev några dagar bland bokskogen i höstskrud, färger som var på väg att explodera på åsen och sköna samtal på kvällarna och en hel del skratt därnere. Vad jag bara älskar att få komma dit ner, öppna dörren till mitt rum där på pensionatet och nästan känna mig som hemma.

Tänk jag hittade faktiskt iallafall något träd jag med bestämdhet vet att jag inte fotograferat förut.

Direkt efter helgen på Söderåsen var det dags för en workshop i intima landskap med Patrik Larsson. Han hade ju förra året aviserat att han skulle sluta med workshops, eller som han uttryckte, jag sätter inte punkt, jag sätter ett kommatecken. Det blev ett kommatecken som sagt och två dagar med intima landskap i göteborgstrakten. De två fototillfällena blev på för mig välkända ställen, nämligen uppe i Stenkullen och så i mitt älskade Risveden.

Tyvärr har jag inte hunnit vara ute mer efter detta och fotografera, allt för mycket tid har gått åt till en massa måsten, som gjort att mitt fotograferande fått stå tillbaka. Dock är planen att jag på nyårsafton skall tillbringa några timmar uppe i min fantastiska skog igen. Så kanske kan det avslutet av året också få bli startskottet för ett lugnare 2019, där jag får möjlighet att prioritera mina egna behov på ett bättre sätt.
Nu är det som sagt inte många dagar kvar av 2018 och precis runt knuten väntar ett nytt och spännande år som jag ser fram mot. Lite spännande ting har jag att se fram mot och då tänker jag som sagt på en vecka på Shetlandsöarna igen. Lite mer planer finns och jag skall verkligen se till att jag tar mig den tiden att genomföra dessa. För det är så viktigt att ge sig tid till fri tid (nej, det är inte felskriven) För den fria  tiden som man har att förfoga över är så viktig för återhämtning, för ens egna tillfredställelse och för att känna glädje.
Så med dessa ord avslutar jag den här ”lilla” resumén över 2018 och önskar er alla ett Riktigt GOTT NYTT ÅR!

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s