Söderåsen igen, äntligen

ÄNTLIGEN, skriver jag med stora bokstäver, för så kändes det när jag för två veckor sedan kom till Söderåsens nationalpark igen. Två år är en lång tid att inte få vandra runt på den underbara plats och bara få vara.
I år hade jag äntligen fått till en liten dröm jag haft länge, nämligen att få bjuda med  Lerums Fotoklubb och visa gänget denna härliga plats och den här speciella hösten blev det äntligen av. Så vi var ett gäng på totalt 11 personer som styrde kosan ner mot Skåneland. Jag kan väl säga så här, att arrangera en sådan här sak är lite pyssel, men tack o lov hade jag kära syster yster som bollplank och medarrangör. Ni vet, mat skall planeras, fotoplatser och tidplaner planeras, för 24 timmar i Söderåsens nationalpark skall utnyttjas maximalt.

Vi kom ner vid lunch och efter att magen fått sitt så vandrade vi in i ravinen utefter Skäreån. Jodå, trots att jag var arrangör så hann jag ändå med att fotografera. Det var kanske inte lika mycket vatten som tidigare höstar i ån, men det gjorde inget, för bara att få gå där, räckte iallafall för mig.

20161029_3836 20161029_3860 20161029_3868Efter två timmar nere i ravinen återsamlades vi för att köra upp Serpentinvägen och tänk, alla var tillbaka i tid.

Väl uppe på åsen insåg jag, det blåser och det blåser rejält. Så vad göra, jo, jag försökte se om det kunde bli bra bilder genom att utnyttja vinden, men det är väl lika bra att erkänna, det funkade kanske inte helt och hållet.
20161029_3928 20161029_3939Så jag avslutade dagen med ett välkänt motiv. Här har jag nog stått ett antal ggr och tagit samma utsikt, men det är också spännande att jämföra skillnaderna varje år.
20161029_3945
Söndag morgon, dags att stiga upp tidigt och jag är imponerad, för ingen klagade när jag meddelade gänget att vi samlas kl 06.00 vid bilarna. Tack och lov kan jag väl säga, det var syster yster som tog på sig den kanske mest otacksamma uppgiften en sådan här helg, nämligen att koka kaffe och fylla allas termosar.
Vet ni hur lång tid det tar att fylla 11 termosar med kaffe, jag tänkte väl det. Det vet nämligen inte jag häller, men numera vet min syster det. Själv kunde jag iallafall sova en halvtimma längre.

Vi drog upp kl 06.00 till Kopparhatten, för hur det än är. Man kan inte besöka Söderåsens nationalpark utan att tillbringa morgonen uppe på denna plats. Så kl 06.10 då var vi redo att möta soluppgången.
Själv så avstod jag från utsikten, men klart jag var tvungen att fotografera den berömda björken anno hösten 2016
20161030_3947Sedan vända jag mig lite åt höger från utsikten över ravinen från Kopparhatten

20161030_3954Innan det var dags att börja vandra neråt och njuta av morgonens stillhet i bokskogen. Resten av gänget var ju kvar uppe vid Kopparhatten, men jag satt där mitt i bokskogen, lät ena foten leka runt lite bland alla löven, njöt av tystnaden, kikade efter ljuset som sakta försökte sträcka sig över ravinen och bara släppa loss bland höstfärgerna.

20161030_3964Vi skulle ju efter morgonen uppe på Kopparhatten dra oss ner i ravinen och jag ville ju inte tappa bort någon. Så jag satt där på min stock och vaktade att inte någon skulle passera och missa stigen ner.  Det var en härlig vaktpost jag hade, men till slut så smög jag ändå ut mot ravinen igen och kollade in läget. Tänk jag hittade en liten ungbjörk som nog inte insett att i månadsskiftet okt-nov, ja då skall man inte längre vara grön. Då skall man vara gulorange som resten av ravinen. Men ibland är det lite häftigt att inte följa alla andra.

20161030_3968Så vandrade vi då ner i ravinen. Det var lite kallare där nere, lite råare luft, men tyst, lugnt och stilla. Jag njuter verkligen varje gång jag vandrar där i lugn o ro på morgonen utan att trängas. Jag kan stanna när jag vill ta fram min termos med kaffe och slå mig ner och värma mig med en het kopp kaffe.
20161030_3975 20161030_3986 20161030_3999 20161030_4022Det blev verkligen 24 hellyckade timmar nere i Söderåsens Nationalpark och när jag fick in övriga deltagares bilder blev jag imponerad och glad. För dom hade verkligen fått med sig hem rikligt med bra landskapsbilder att arbeta med.
Att arrangera en sådan här helg är ändå en del arbete. Men som med det mesta man göra. Märker man att de som deltar gillar tillvaron, njuter av stunden och har det gott. Ja, då glömmer man arbetet och istället kommer hem med en glad känsla att man lyckats.

Så att få ha förmånen att få bjuda sina goa fotovänner i Lerums Fotoklubb på en helg i Söderåsens nationalpark var verkligen en härlig upplevelse som jag gärna gör om igen om nu bara syster yster vill ta på sig uppdraget att brygga allt kaffe och fylla våra termosar på morgonen. Ja, just det, om resten av gänget bara lovar att fixa middagen på kvällen så har jag redan bokat nästa arrangemang.
Tack alla ni som hängde med och gjorde den här helgen till den härliga och goa helg den blev!

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Fulufjäll 7 år senare

För 7 år sedan åkte jag på en workshop till Fulufjäll och blev betagen av området och bestämde mig på studs att hit vill jag åka tillbaka. Det tog dock hela 7 år innan det var dags att återigen styra kosan dit. Det kom ju någonting som heter Abisko ivägen, som lockade än mer att tillbringa en höstvecka i.

Det var väl med lite oro i maggropen jag satte mig i min systers bil för att åka de drygt 50 milen. Jag hade 1,5 vecka tidigare åkt på ett ryggskott från helvetet som väl inte var helt utläkt trots behandlingar. Men min syster är tack o lov som jag hon gillar kaffe och små fikapauser på vägen. Så ett antal stopp senare och mycket kaffe rullade vi in på Fulufjällsgården för en långhelg i denna härliga natur.

Tunga regnmoln hängde över Fulufjället, men när har lite regn stoppat mig från att fotografera, så efter samling, lite presentation av gänget och genomgång av Patrik Larsson, som höll i den här workshopen var det dags att ge sig ut. Patrik kunde också konstatera att det här var lite av ett jubileum för mig. Det var 20:e gången jag deltog i en av hans workshopar/fotoresor. Tänk vad tiden går fort när man har roligt. Det var hösten 2008 jag första gången träffade honom och deltog i en workshop och vad jag lärt mig och utvecklats under dessa år.  Jag kan konstatera att utan Patriks kunskaper, förmåga att pedagogiskt lära ut, tålamod, uppmuntran så hade jag aldrig varit där jag är idag med mitt fotograferande och jag hade också varit så många fantastiska upplevelser mindre. Tänk bara att jag under de här åtta åren lärt mig att gå upp kl 03.00 på natten bara för att komma ut och uppleva den där fantastiska tiden på dygnet när naturen vaknar.

Men nu var det ju Fulufjäll 7 år senare jag skulle berätta om och vi begav oss ut i regnet väl påklädda och förväntansfulla. Så här första kvällen blev det mest att bekanta oss med naturen och området. Fundera på vad man kan göra här. Fast några bilder blev det ändå första kvällen och självklart skulle Njupeskärsfallet förevigas.

20160922_3704Skogen runt stigen upp mot Fallet var fantastisk och jag hittade ormbunkar i massor, så ni kan ju gissa var jag stannade till och redan första kvällen fastnade jag för dessa vackra granar där laven smyckat grenarna så vackert.

20160922_3715 20160922_3713Nästa morgon blev det nästan sovmorgon, då regnet inte slutat och vi insåg att stå i mörkret i regnet och vänta på en soluppgång som nog inte skulle bli så mycket att ha. Så när det började ljusna begav vi oss igen mot Njupeskärsfallet och jag min vana trogen drog benen efter mig och velade väl en stund, gå fram till fallet, gå upp på fjället. Så där stod jag som åsnan mellan två hötappar innan jag tillslut spottade i nävarna och började bege mig upp på fjället. Det var en ganska brant stigning och jag vandrade i sakta mak innan jag stannade halvvägs. Jag hade ju en bildidé, som tyvärr föll platt när jag såg resultatet. Samma fel som förra gången, att man aldrig lär sig, ingen skärpa i hela bilden. Så den får ni inte se. Däremot, började jag leka med långa slutartider i den ganska kraftiga vinden. Det du inte kan göra något åt, utnyttja det istället till max.
20160923_3725 20160923_3737och så en liten vy fick jag till också
20160923_3742Men jag längtade tillbaka till skogen, så så jag vände neråt igen och tillbaka mot den hägrande urskogen runt Njupeskärsån.
Lycka är att stiga in en urskog, som är frodig och blöt av nattens och morgonens regn. Känna hur det gungar lite under kängorna när man försiktigt promenerar i den mjuka mossan. Då mår jag gott, då trivs jag verkligen.

20160923_3744Det var också dags att ge mig på Njupeskärsån med sina vackra ormbunkar, mossiga stenar där vattnet leker runt stenarna på sin färd neråt.

20160923_3753Så vände jag mig om och såg någonting intressant, så jag kunde ju bara inte låta bli att se om jag kunde göra någonting med denna härliga palett av färger som framträdde i skogen. Hösten som färgat växtligheten utefter ån. Så det blev att krångla sig runt, stå i konstiga ställningar och här är resultatet, som jag faktiskt blev riktigt nöjd med.
20160923_3755Fast det är klart syrran hade rätt när hon hittade mig där och påpekade, du har ont i ryggen. Men vadå, jag fick ju feeling och glömde liksom av att ryggen just nu inte tål några konstiga fotoställningar.

Så när vi skulle på eftermiddagen skulle åka till Fulufallen insåg jag, skall jag klara resten av helgen är det vila som gäller. Så jag stoppade i mig lite Voltaren o kröp ner under täcket och vilade. Tyvärr blev det inte riktigt bättre utan även lördag morgon fick jag avstå från fotografering.

Däremot upp till Nipfjället följde jag med, men vandrade inte hela vägen upp till toppen, jag höll mig lite längre ner och letade mina egna motiv. Nipfjället är kalt och stenigt och jag minns förra gången jag var här att jag gick och muttrade, det går inte, jag kan inte, jag hittar inget.
20160924_3773 20160924_3772och så den vackra utsikten
20160924_3778Sista morgonen däruppe så kunde jag också följa med, men jag bestämde mig för att ta det försiktigt, och tänk jag lyckades också. Inte för jag inte fick feeling, utan för jag hade lärt mig under helgen vad ryggen inte gillade.
Så jag fastnade vid ån och tog även några kliv in i skogen, igen.
20160925_3786 20160925_3799Det blev inte så många bilder från morgonen för jag fastnade vid ån med en idé, som ni ser här ovan. Det visade väl sig med facit i hand, att den nog inte höll riktigt, men ibland är det så. Man har än idé som känns jättebra på plats, men så väl hemma igen framför datorn inser man att hmm, det där blev kanske inte som jag tänkt mig. Jag tycker många gånger det är viktigt, att genomföra sin idé även om den inte håller. För man lär sig av det och kanske kan man vidareutveckla bildidén någon annan gång.
Sista bilden från Fulufjäll får bli den vackra myren. Tänk att vandra med den här utsikten på morgonen, njuta av stillheten, känna den där goa myrlukten – det ni, det är att nästan vara himmelriket.
20160925_3809Hur gick då hemresan, jodå, i långsam takt. Varje timma stannade min syster med bilen och jag vandrade runt, runt i 10 min och leade upp min onda rygg. Vi sov också över halvvägs och hade en trevlig kväll nån mil från Selma Lagerlöfs Mårbacka. Så välbehållna kom vi hem på måndag eftermiddag från en härlig helg i Fulufjäll.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vi kämpar på i Mullsjö

Nu är det ju över ett dygn sedan jag skrev någonting om våra vedermödor i Mullsjö. Men här har det varit fullt upp – för igår kväll, var det dags för kvällsfotografering också och självklart fick vi med oss uppgifter ut och nu gällde det svartvitt.

Igår kväll skulle vi egentligen åkt till Hassafall och fotat vatten, men istället för vågrätt vatten aviserade SMHI lodrätt vatten, vilket ju är lika med regn. Så planerna ändrades och vi styrde kosan till Ryfors gammelskog.  Så jag kände mig nästan lite ”hemma” när regnet kom och jag vandrade runt där i skogen, det är ju liksom inte första gången jag är ute och vandrar i regnet i skogen. Det kan inte hjälpas, för även om man blir lite blöt, så är det något alldeles särskilt i skogen när det regnar. Färgerna förändras och blir så där härligt mättade utan några som helst reglage, ja, förutom reglaget i himlen, den där vattenkranen som finns någonstans i molnen.

Svartvitt i gammelskogen, ja, det kan vara både spännande och skrämmande, men jag börjar väl med en färgbild.

20160803_3600Men nu var det ju svartvitt vi skulle tänka och jag som älskar dom härligt mättade färgerna i skogen. Sådär, bort med allt sådant och in med det monokroma

20160803_3603 20160803_3610Det regnade väl allt mer, så kvällen blev lite avkortad och man kunde komma hem i tid för att ladda in bilderna, kolla igenom och se om det dög. Ett glas vin på balkongen hanns också med innan det var sovdags redan fram mot 22.00 på kvällen. För självklart  den skulle ju ringa igen redan kl 04.00 nästa morgon.

Jodå, klockan ringde och jag orkade upp och regnet som smattrat på fönstret hela natten hade slutat. Så nu bar det av  till Trollsjön.  Samma uppgift som igår kväll gällde, svartvit bild. Vi skulle under eftermiddagen redovisa totalt två svartvita bilder från Ryfors och/eller Trollsjön och så ytterligare tre bilder. Hemska tanke, för idag tröt all inspiration jag hade. Det blev en ren kamp och tuff arbetsinsats att under morgon få till några bilder som jag kunde visa.
Men skam en som ger sig, nåt blev det och tja, vi börjar där vi slutade igår med det svartvita
20160804_3646Sådär svartvita uppgiften slutförd, nu gällde det dom där övriga tre bilderna. Så kämpa, kämpa och tänk, jag hittade en knippe näckrosor som flöt sådär vackert på vattenytan och mitt i när jag höll på med mina näckrosor, ja, då kom det tom lite dimslöjor svepande förbi över sjön.

 

20160804_3627 20160804_3635

Så var det dom där myggen också – För dagens första myggan hittade mig när jag stod där på spången och komponerade, visslade snabbt på sina kompisar och hojtade – hitåt kompisar, jag har hittat morgonkäket – hon står här!. Så nu har jag ett helt gäng nya fräscha myggbett lite överallt.

Efter näckrosorna tog väl i principen den lilla inspiration jag hade slut och då gjorde jag det jag gillar allra bäst i det läget. Jag går undan, jag sätter mig för mig själv och bara njuter av morgonens lugn – det är inte helt fel det heller, eller hur. Där satt jag på bänken i nån timma, tittade ut över sjön, kollade in när fisken hoppade upp ur vattnet för att lika snabbt försvinna igen. Tittade på fåglarna som simmade fram i sjön, dök undan, och dök upp.

När det väl var dags att ge sig tillbaka till bilarna, lunkade jag i sakta mak upp för backen och precis vid parkeringen hittade jag tillslut något som fångade mitt intresse – nämligen ljung.

20160804_3662

Ja, just det, myggen var tydligen inte nöjda med skrovmålet på mig vid sjön, utan hängde med mig upp till ljungen också – Med sådana kompisar, behöver man definitivt inga ovänner märker jag och kliar mig på kinden.

Nu skall iallafall resten av kvällen ägnas åt den där artikeln vi skall göra klara. Jodå, bilderna har jag väl fått ihop, men så var det texten också – Jag tror det krävs ett glas vin för den så därför avslutar jag bloggen här.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Åh vilken underbar morgon

20160803_3472

Att vara på fotokurs betyder tidiga mornar och sena kvällar, det känner vi alla till som varit iväg på naturfotokurser. Så imorse när klockan återigen väckte kl 04.00 så kändes det segt, segt. Men det gäller att bita ihop, inte snooza utan bara gå släpa sig snabbt som attan ur sängen, sätta på kaffevattnet och på med kläderna.
Fast den här morgonen var det värt dessa vedermödor, att lämna en var och skön säng. För när vi körde iväg från vårt hem den här veckan såg vi dimman ligga så där morgonfräscht över Mullsjön och det var med hopp i sinnet vi styrde kosan mot Tunarp. Tänk om det finns dimma där också i hagarna.
Vi kom fram denna härliga morgon och över den lilla sjön nedanför säteriet lekte mycket riktigt dimslöjorna över sjön. Så vi travade snabbt iväg mot hästhagarna. Jag har ju tidigare lyckats med att inte fotografera några hästar på Tunarp, men den här gången tänkte jag, att nu är det nog min tur att göra detta.

Tunarp är ett säteri med anor sedan 1500-talet och vi rörde oss i hagar, med vackra gamla ekar, det jag brukar älska, en stycke svenskt klassiskt kulturlandskap, som ju tyvärr börjar försvinna mer och mer.

Vi vandrade in i hästhagarna och snart så dök hästarna glatt upp. Nyfikna på hela horden med fotografer som invaderade deras hage. En blev väl lite extra nyfiken på mig och min utrustning och kom tom så nära så den hamnade innanför närgränsen på kameran.

20160803_3463Det blev till att putsa linsen på objektivet sedan för att inte skapa extra partiell dimma på bilderna.

Jag njöt i fulla drag, där jag vandrade runt i hagen med hästarna runt omkring mig. Det går inte att komma ifrån, det är något speciellt med hästar och jag tycker ju tom dom luktar gott.
20160803_3453 20160803_3479Mitt i denna ljuvliga miljö skulle man ju också tänka på dagens fotouppgift, ”Art i sin miljö” – hmm, vad göra åt detta. Jodå, jag fick nog till det förhoppningsvis, men vilken bild som får illustrera dagens uppgift det har jag väl inte riktigt bestämt mig för ännu. Det är ju tack och lov några timmar kvar till dagens bildgenomgång och utöver dagens uppgift skall två bilder till tas fram – Och så skall jag ju hinna blogga lite också – Det är fullt upp när man är på kurs, det är då säkert.

Ja, just det, det blev en underbar morgon, i hästhagarna svepte dimslöjorna fram och solens första strålar sprack igenom slöjorna och vi alla fotograferade som galna.

20160803_3491

Jag hann ju nästan inte dricka kaffe, så när jag väl lämnade hästhagarna och drog mig mot nya fotoobjekt, var det tillslut gott att slå sig ner på bänken vid sjön, hälla upp sitt kaffe och ta fram mackan och få lite ny energi innan det var dags att krypa ner på marken för närkontakt med lite blåklockor.

20160803_3582Nu måste man ju också börja fundera på veckans examensuppgift och artikeln som skall tillverkas. Där är uppgiften totalt 7 bilder med förbestämda mått som skall passa in o lat-outen och så gäller det ju att också börja fundera på en text till det givna ämnet.
Morgonen avslutade jag vid mina älskade rallarrosor innan det var dags att åka tillbaka och jag kan nog hålla med mina kamrater här på kursen, att det känns lite konstigt att tillbaka på Folkhögskolan sätta sig vid frukostbordet – Vi har ju liksom redan gjort nästan en halv arbetsdag när kl inte är mer än 08.00.

20160803_3584

Så, nu efter frukosten har dagens andra pass börjat. Gå igenom morgonens bilder, ta fram dom där tre till eftermiddagens bilddiskussion och så förstås blogga lite 🙂

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Morgon vid fiskdammarna

 

20160802_3440Så var man då här igen – i Mullsjö – för att under en vecka drillas av magister Anders. Få ny fotoinspiration, träffa gamla gamla goa vänner och lära känna nya sköna vänner.

Jag dök ju upp här redan i söndags eftermiddag efter en liten lagom omväg från Göteborg, via småvägar genom Västergötland, på små grusvägar, lite större landsvägar och tänk, tom en bit på stora motorvägen också.

Det var en hel del välkända ansikten som dök upp när vi alla samlades igår, måndag, för naturfoto 2 med Anders Geidemark här på Mullsjö Folkhögskola.

Igår blev det ju mest teori och vi blev presenterade för veckans uppgifter. Ja, för självklart hade magister Anders satt ihop ett digert program, där vi skulle få fullt upp under veckan, med att skapa och komponera och fotografera.

Första morgonen, då var det uppstigning kl 04.00. snabbt sätta på vattenkolaren, borsta stackars tanden och så sörpla i sig första muggen kaffe så jag blev människa. Tänk, jag lyckades den här gången också, så i god tid innan avfärd kl 04.30, så gick jag, nja, kanske inte trallande, men dock vaken ner till parkeringen.  Morgonens tur gick till dom välkända Fiskdammarna och uppgift för dagen var: Kaos, minimalism och impressionism – men hur sjutton lyckas man med minimalism i detta kaos av prunkande växtlighet som utmärker Fiskdammarna – Så det var en stund då jag gick omkring om muttrade ”dumma magistern” som inte kan göra det enkelt för mig – För just det, det var inte fria format heller. Vi skulle presentera en bild vardera med följande format 1×1, 1×2 och 1×3 – Sen så två till med hör och häpna, fria format och utan något tema.
Hur det gick för undertecknad – hmm, jag har väl gjort bättre ifrån mig – men så insåg jag, framförallt med minimalism, det är upp till betraktaren att tolka och om min tolkning av minimalism, inte är den samma som betraktaren, ja, då är det inte mitt problem, eller hur? 🙂

Efter några sköna timmar ute i skogen, så var det dags att vända tillbaka, få lite frukost i magen och en go dusch – allt medan morgonens bilder fick laddas in i datorn. Hmm, vad skall bli kaos, vad skall bli minimalism och vad sjutton skall få tolka impressionism??

Ja, här kommer iallafall en del av morgonens bilder.
20160802_3396 20160802_3397 20160802_3402 20160802_3425och så var det ju det där med minimalism – hmm…..

20160802_3423

Sådär, nu har jag hunnit blogga också, och tänk det tom innan lunchen…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Road-trippen fortsätter

Igår, lämnade jag Ängelsberg och åkte tillbaka till Knuthöjdsmossen, men sista dagen i Ängelsberg körde jag upp till en annan del av brandområdet och utforskade det. Bl.a hittade jag ett område som jag snabbt bestämde mig för att åka tillbaka till på kvällen i lite bättre ljus. Så här mitt på dagen fick det bli macrot istället. Jag kunde återigen konstatera att det gryr nytt liv i brandområdet och också frodas blommorna där.

20160720_3176 20160720_3280

När jag sedan åkte tillbaka på kvällen för att försöka fånga platsen jag spanat in på dagen, insåg jag också att några som nog var glada att jag varit så flitig besökare där var insekterna och när jag åkte tillbaka till vandrarhemmet, rapade dom nog gott, mätta och belåtna och jag ett oräkneligt antal nya insektsbett rikare. Jag kan konstatera efter tre dagar i brandområdet att jag är fullständigt sönderstucken av diverse olika insekter som tagit sig ett rejält skrovmål på min bekostnad. Dom har bitit sig igenom kläderna t o m.

Området jag hittat var fullt av rallarrosor och mitt i detta hav av rosa, låg knotiga och svartsveda träd.

20160720_3301 20160720_3306 20160720_3310 20160720_3323Så lämnade jag då nästa morgon Ängelsberg efter kanske inte en sådär jättegod natts sömn. Det kliade på ryggen, på benen, på armarna, men tack o lov ingenting i ansiktet iallafall.
Igår kväll så kände jag mig egentligen jättetrött, men ok, jag bestämde mig tillslut för att ändå åka ut till Knuthöjdsmossen och kolla läget och gissa vilka som mötte mig direkt med ett glatt surrande – just det – Knuthöjdsmossens myggor såklart. På dom bet inget myggmedel kan jag meddela, så jag drog mig ganska snart hem igen för att sova några timmar. Kl 03.30 imorse ringde nämligen klockan och jag stapplade upp, fixade min frukost och åkte ut på mossen igen. Att få sitta därute på mossen och äta sin frukost det är någonting alldeles extra och speciellt när dimman svepte in över mossen. Den lekte glatt över de små gölarna och gjorde det till en underbar morgon. Ok, om man nu skulle önskar sig något så kanske lite moln på himlen också, men vadå, man kan inte få allt.

20160722_3328 20160722_3335 20160722_3355 20160722_3361 20160722_3385

Så nu när resten av vandrarhemmet vaknar till liv, ja, då kryper jag nog ner i sängen igen och vilar lite för efter den här morgonen så känns det faktiskt helt ok.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Hälleskogsbrännan

Idag har nog större delen av dagen ägnats åt det stora brandområdet. Fast jag började dagen med att åka Virsbo för att titta på en utställning. En av mina vänner ställde ut tillsammans med 3 andra. Det var en utställning som bara handlade om fåglar. Stefan ”Oscar” Oscarsson/N ställde ut sina fantastiska fågelbilder,  Dan & Bill Zetterström sina underbara fågelmålningar och så var det Christers otroligt vackra fågelskulpturer i trä. En utställning väl värd ett besök – Jag är verkligen glad att jag åkte dit.

När jag äntligen lämnade utställningen så åkte jag raka vägen till Hälleskogsbrännan. ett stort naturreservat som bildats av brandområdet. Här skall man låta naturen själv få ta hand om sig efter branden. Det skall bli väldigt spännande att följa utvecklingen i det här området. För även om det är en rejäl bit från Göteborg, så vill jag verkligen försöka komma hit igen om några år.

Det går en grusväg genom hela området med väl tilltagna mötesplatser och ställen man kan stanna på. Trots detta har inte området blivit tillrättalagt utan det får klara sig själv, men vägen har gjort att det är enkelt för intresserade att ta sig genom området och uppleva denna bit unik natur. Branden var förödande för människor och stora ekonomiska värden gick till spilla de där två veckorna för två år sedan när den rasade. Men ändå, här får naturen en möjlighet att starta om på nytt. Komma igång igen och börja från noll. Jag har hört hur ganska snart efter branden insekter som normalt inte finns här, kom flygande in för att som första nya innevånare i området, ta det i besittning. Vad som däremot slagit mig när jag varit därinne nu idag är tystnaden. En ganska så kompakt tystnad, kanske för de trädskelett som står kvar, inte har några kronor där vindens sus kan spela.

Även om det var en dag med sol och blå himmel, även om en del fotogeniska moln svävade omkring på himlen, så var det ju inte det exemplariska fotovädret. men jag kunde inte låta bli att ta fram kameran under min rekognoseringstur och här kommer en liten kavalkad av bilder från dagens tur.

20160719_3063 20160719_3069 20160719_3073

20160719_3091

20160719_3102Det är inte utan att jag nästan längtar hem, för att sitta och gå igenom bilderna på min laptop är nog inte det optimala, så jag kommer kanske få en rejäl överraskning när jag väl kommer se bilderna på min riktiga skärm.

Efter några timmar därute i skogen vände jag tillbaka till vandrarhemmet, gav mig själv lite ny energi i form av mat och sömn för att nu ikväll åka ut igen i området. Nu körde jag genom hela området på grusvägen och stannade till med jämna mellanrum för att fotografera . Så varsågoda, kvällens bilder kommer här.

20160719_3106 20160719_3108 20160719_3119 20160719_3125 20160719_3135Jag har väl i störta möjliga mån försökt koncentrera mig på att få med de blommor och den växtlighet som redan slagit rot i området. För jag tycker på något sätt det visar naturens läkningsprocess. Jag har också kunna konstatera att ute i brandområdet, så vimlar det av bin eller getingar, flugor och andra insekter. Dom är ju liksom med och börjar bygga upp det nya livet i området.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar