Färöarna del 2


Nu fortsätter min berättelse om min fantastiska vecka på Färöarna och jag har kommit till dag tre av veckan.
Som vanligt plingade mobilen kl 06.30 och jag släpade mig upp ur sängen. Frukosten serverades från kl 07.00, så dörren var fortfarande stängd när jag kom upp ca 5 min för tidigt. Men vadå, har en stängd dörr någonsin stoppat mig från att ta mig, såklart inte, så jag smög såklart in och tog för mig.

Vi började dagen ute vid havet och återigen, gällde det att vingla ut på hala lavastenar, så jag höll mig på lite lagom behörigt avstånd från dessa. Ryggen hade börjat att gnälla lite och jag ville definitivt inte riskera ett feltramp och därmed kanske ett sådant där läskigt ryggskott. Men vadå, man letar där man är och förhoppningsvis finner man någonting och som ni kan se, fann jag en och annan fotograf därute på klipporna.

Men inte bara fotografer på klipporna fastnade på linsen och ni som läser skulle nog fått ett gott litet skratt när goa Magnus, hjälpte mig upp på en sten. Höll mig i handen och gav mig stöd, när jag skulle försöka klättra upp på vingliga ben. Tanten börjar bli lite gammal och stel känns det som.




Men tack och lov, sista bilden vid stranden den klarade jag att hitta kompositionen utan en hjälpande hand från någon.

Så drog vi vidare till nästa stopp och efter en liten vandring upp bland bergen kom vi fram till en helt bedövande utsikt. Solstrålarna  trängde sig genom molnen och skapade ljusscener som iallafall jag bara satt och njöt av länge, länge.. Jag tror det är viktigt även när man är på en fotoresa, inte plocka fram kameran direkt, utan stanna upp, njuta av det man ser, ta in, fundera och bara känna att man är på en fantastisk plats.

Väl tillbaka vid bilen, var det gott med lite kaffe och dagens lunch och så den där goa lilla kakan.
Som ni också kan se, så hade snön i princip försvunnit nu. Regnet hade på två dagar, i princip gjort att det mesta av snön var borta. endast uppe på topparna var det fortfarande vitt.
Vi avslutade dagen vid en av alla dessa fjordar som mynnar ut i havet och efter en brant vandring ner kom vi fram till strandkanten där vi nog allihopa ganska omgående blev fångade av vattenfallet som skapade så spännande linjer utefter bergskanten och speglingen i fjorden gjorde att jag ganska omgående började leta efter kompositionen som jag ville ha.

Jag drog mig sedan ut mot sandstranden som avslutade fjorden och här öppnade ett sandlandskap upp sig med mönster, formationer och spännande linjer, men tyvärr också en hel del skräp som spolats upp med vattnet under flod. Det känns lite synd, men det är bara att försöka göra det bästa av det – så jag satt ganska länge på en sandbank som bildats och njöt av stillheten för resten av gänget var fortfarande bara halvvägs. Så såg jag någonting som kändes väldigt intressant och det var bara att försöka hitta ett sätt att också fånga detta på bild.

Men så var det ju alla spännande mönster som bildats av sanden och vattnet – tänk allt för sällan när man är i en sådan här storslagen natur kommer man ihåg att vända blicken neråt för där kan det finnas ack så spännande konstverk som naturen skapat alldeles på egen hand.
Nöjd med dagens sista fotostopp så började jag i sakta mak den rejält branta vandringen tillbaka till bilen.

Dag fyra av veckan så hadeMagnus planerat in en tur till ön Kalsoy och en vandring upp till en fyr. Jag insåg väl direkt, att den vandringen borde jag avstå från. Konditionen är nog inte i det skicket att klara den vandringen.
Det blev färja till ön Kalsoy och sedan en spännande biltur genom smala tunnlar, där tack och lov mötesplatserna var många, eller som vi döpte dom till ”Magnus-platser” – Vi kom fram till den lilla byn Trollanäs och vi var inte ensamma. Ett team från Färöisk tv var oss hack i häl. Tydligen skulle de göra en dokumentär om osttillverkning och skinkor producerade på Färöarna. Så tänk vi hamnade mitt i och fick naturligtvis chansen att provsmaka dessa delikatesser. Resten av gänget blev även filmade när de vandrade iväg upp för bergen mot fyren. Själv så satte jag mig en liten värmestuga och njöt av min lunch och en kopp kaffe, men tänk, när jag lite försynt tittade ut ur stugan för en liten rökstund till kaffet då hade gänget från TV dukat upp en ostbuffé där mitt i byn. Blyg som jag är, så tittade jag lite försiktigt mot bordet, men vågade mig såklart inte fram – lite hyfs i kroppen har man ju – Men tänk, jag förstod deras färöiska direkt när dom bjöd in mig att smaka – Så där stod jag mitt ute i denna lilla by på Färöarna och mumsade på gudomlig ost och skinka medan resten av gänget kämpade sig upp för bergsryggen – ja, tänk ibland kan det kanske tom vara en fördel med dålig kondition. För vid det här ostbordet blev jag stående säkert en timma och fick mig en rejäl lektion i Färöisk historia av en man vars mormor bott i huset alldeles bredvid. Det blev ett riktigt höjdarsamtal om livet på Färöarna, om hur man innan vägen kom, tvingade vandra över bergen från byn för att komma till någon större ort.
Tillslut så, tog mig samman och slet mig från osten och vandrade runt lite i byn och titta det jag fastnade för först var hönshuset och den stolte tuppen.

Jag ville också äntligen få chansen att fånga alla dessa får som finns på öarna och tänk medan jag höll på och fotografera fåren, ja, då fick jag en ny kompis igen. För helt plötsligt kände jag hur någon tryckte sig mot min rygg, buffade på mig och tänk, jag hade hittat en ny vovve som ville ha uppmärksamhet. Så självklart var jag tvungen att ägna ett stund åt honom. Men han verkade inte tycka den stunden var tillräcklig för han stannade kvar bakom min rygg och varje gång jag höjde armen för att fotografera, ja då stack han fram sitt hund under armen på mig och buffade.  Jodå, jag lyckade tillslut fånga några får på bild trots uppvaktningen från den här underbara bordercollien.

Så jag undrar vem som egentligen var mest nöjd med timmarna i på ön. Jag som frossat i ost och skinka och fått en ny kompis, eller resten av gänget som vandrat upp på berget och upplevt fantastiska vyer – jag tror faktiskt det slutade oavgjort.

Vi avslutade den här dagen återigen nere vid havet och vågorna som slog mot lavastenarna, men också vid en känd staty på Färöarna.

Så nöjd med dagen, kröp jag återigen isäng någon vid 22 på kvällen, inget nattsudd här inte på den här resan. All frisk luft det tar på krafterna och man skulle ju också orka nästa dags äventyr och dessa kommer jag fortsätta med i nästa blogginlägg.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s