Shetlandsöarna – min drömresa

För 2-3 år sedan så var det en fredagskväll, jag var trött efter veckan arbete och inget speciellt lockade på TV så jag slog på SVT play istället och kollade igenom utbudet. Där dök det upp något som gjorde mig lite intresserad, nämligen deckaren Shetland. Jag fastnade och jag fastnade för den fantastiska naturen som deckaren utspelade sig i. Så då började jag drömma om att få resa till Shetlandsöarna. Förra sommaren dök så resan upp på Facebook. Zoom Fotoresor arrangerade en resa dit och som fotoguide hade man Mats Andersson  Mats Bilder har jag länge beundrat, för sin konstnärlighet och hans alldeles egna bilduttryck,  men eftersom jag träffat Mats vid ett flertal tillfällen så visste jag också vilken härlig person han är. Så jag behövde inte många minuter på mig att anmäla mitt intresse. Det tog väl ungefär lika lång tid, som det tar att skicka ett mail.
Nu var det äntligen dags för resan.
Jag började med en övernattning i Edinburgh och jodå jag vandrade upp till slottet, konstaterade årets turistfälla vände och vandrade tillbaka och hittade runt hörnet, nedanför några trappor en liten pub i en undanskymd vrå där jag satte mig, njöt av tillvaron i regnet med en öl i handen.

Dag två var det dags att flyga sista biten ut till Shetlandsöarna och det i ett litet propellerplan, men jag fixade det också och landade på denna vackra ö. Möttes av en härligt frisk luft, lite lagom saltmättad, frisk och fuktig.
Vid drog i princip ut direkt och fotograferade efter att ha ätit lite, checkat in på hotellet o bytt om. Första målet på resan var Lunnefåglar, dessa ljuvliga små fåglar, som charmade mig direkt.
När vi fotograferat oss mätta på Lunnefåglar i solskenet drog vidare ut mot At Ninians Island. nu började vädret bli lite ”sämre” dimma började dra in och jag kände ett litet härligt pirr i magtrakten – en känsla jag kanske inte haft på länge. Fototarmen började bli riktigt hungrig kände jag.
Väl därute så rullade tjockan in rejält, men det höjde nog snarare min puls än sänkte den.

Vi hade också spanat in några små Shetlandsponies precis ovanför parkeringen så jag avslutade naturligtvis dagen uppe hos dom.
Efter middagen, som var efterlängtad, så höll Mats ett litet föredrag och här satte han nog ribban för veckan och ruskade om oss ordentligt. För istället för att visa sina bilder, så började han med att lista ett antal fotografer som inspirerat honom och på den listan, var det inte en enda naturfotograf. Vi fick istället se bilder av bl.a  Anders Petersén, Christer Strömholm, JH Engström och Sebastiao Salgado.  Jag njöt och tog till mig, jag tror nämligen det är nyttigt att titta utanför boxen, studera andra fotografer än naturfotografer och skaffa inspiration och vända upp och ner på sina  egna fotografiska preferenser.

Dag två av resan då vände vi kosan mot huvudorten på ön, nämligen Lerwick och här hade jag ett viktigt fotouppdrag, nämligen jag skulle ha en bild på Kommisarie Jimmie Perez hus. Hur nu detta skulle gå till, hur skulle jag hitta detta hus bland alla stenhusen i staden. Ha, ha. vi lyckades parkera mittemot hans hus och utsikten från mitt hotellfönster var den lilla stranden bredvid huset.

Dagens utflykt var via båt ut till ön Noss. En otrolig fågelklippa utanför Shetlandsöarna. Hmm, nu skulle här fotograferas fåglar, utan en rejäl utrustning, för längsta telezoomen jag har är ju 70-200 mm.
Men vilken dag, vilken upplevelse som började med sälen, som nästan försökte kliva ombord på båten.
Väl framme vid klipporna insåg jag, mitt tel kommer att räcka och här följer nu ett antal bilder från denna magnifika klippa där väl dagens understatement nog var ”jag kan icke räkna dem alla”

Jag blev förälskad i havssulorna, men Labben som dök upp, nja, den vete katten om jag har lust att möta på närmare håll än vi gjorde. Dom ser inte riktigt snälla ut!

Tillbaka i land igen checkade vi trötta in på hotellet och jag hade spanat in puben bredvid hotellet, så med bilderna nerladdade i datorn, tog jag den under armen och vandrade dit. Där kunde jag sitta med en öl i handen och gå igenom dagens bildskörd, som jag blev både förvånad och glad över. Jag hade ju en massa skarpa bilder på fåglar och bilder jag var riktigt nöjd med – hmm, vad har hänt här egentligen jag som alltid står med kameran på stativet, arbetar lugnt och metodiskt med mina kompositioner och aldrig ”skjuter från höften”.

Dag tre av resan drog vi vidare upp mot Brie och St Magnus Bay. Hmm, Mats hade aviserat en ca 45 min promenad ut på klipporna, men tillade också när han såg min förskräckta min att jodå, det finns en del motiv nere på stranden. Bl.a kunde man redan därifrån fotografera ”The Drongs” två klippspetsar som sticker upp ur havet.
Så väl framme var jag väl inne på att nog stanna på stranden, och det gjorde jag iallafall en bra stund. För äntligen visade mig Mats hur arbeta med kamerans multiexponering och min leklust vaknade, så där satt vi på stranden på de mjuka små stenarna där min rumpa grävt ner sig och skapat det perfekta rumphålet att sitta i. Jag njöt, jag lekte, jag hade roligt och stativet var återigen slängt någonstans bakom mig. Det var längesedan jag hade så roligt när jag var ute och fotograferade – jag testade, jag skapade, jag släppte alla hämningar med min fotografering och jag NJÖT!

Tillslut tog jag väl samman, samlade ihop fotoutrustningen och började vandra upp mot klipporna, men kom väl ungefär halvvägs innan jag stannade igen och ok då. Tog fram mitt stativ och försökte skapa mina ”vanliga bilder”
Men mina nyfunna kunskaper lockade, så snart låg jag där på marken bland fåren  och lekte igen och resultatet av den skaparlusten blev den här bilden.

Tillbaka på hotellet så drog jag till hotellets pub med datorn fullmatad med dagens bilder för att i lugn o ro medan dagens öl rann ner genom strupen, gå igenom dagens bildskörd.

Som ni märker, så blev den här resan till Shetlandsöarna en resa där jag började hitta tillbaka till min lättsamma inställning till fotograferingen, där lusten och glädjen dykt upp igen. Där skratten hela tiden fanns inom mig och där jag njöt av tillvaron som jag tycker om att göra när jag har kameran i hand. Jag hade inte längre bråttom, jag lät skapandet ta lite tid, jag lät mig själv få sjunka in i landskapet runt omkring mig.

Vi drog vidare nästa dag till den nordligaste delen av Shetlandsöarna, nämligen ön Unst. Här lockade Shetlandsponies, men också ett naturreservatet Hermaness, med sina fågelklippor.

Första stoppet för dagen blev bland Shetlandsponnisarna. Där låg vi 15 fotografer i hagen, med ponnies runt omkring oss. Dom var nyfikna, närgångna och också sugna på sällskap.
Efter närkontakten med alla dessa ponnys drog vi vidare upp mot Hermaness. En vandring på återigen ca 45 min hägrade framför oss innan vi skulle nå spektakulära scenarier. Hmm, tänkte jag, jag borde kanske ha genomfört den där träningen jag funderat på under våren. Vandringen startade med en rejäl backe som jag orkade ta mig upp för och då sa Mats lite lättsamt sådär. Nu Agnetha har du gjort den värsta biten, resten är enkel vandring – och jag dom den godtrogna och naiva person jag är, litade på Mats, såg eller ville kanske inte se hans leende. För det var nu det började. Ca 4 km svag uppförslutning och jag vandrade, stönade och stånkade, stannade och vilade och insåg, jag skall orka tillbaka igen. Nej, jag fick inte blodsmak i munnen, men jag var trött, och varje gång jag trodde att efter näste lilla kulle är jag nog framme, så såg jag hur stigen bara fortsatte och fortsatte. Men till slut så, kom jag fram och kom fram till den här utsikten. Då kände jag att svetten och tröttheten, den bara blåste bort och jag satt där och bara njöt.

Jag fascinerades av fåren som på lätta ben och med en otrolig balans sprang upp och ner för de branta slänterna och återigen, fick jag träffa dom, lunnefåglarna.

Så det var trots allt på ganska lätta ben jag vandrade tillbaka till bilen, men jag konstaterade också – Nu är jag mer än nånsin värd en rejäl kall öl. Så blev det också när jag kom tillbaka till vårt hotell.
Resan började nu lida mot sitt slut och några härliga dagar var över. Två kvällar under resan hann vi också med lite bildkritik och ”satan i gatan”  vilka bilder resten av gänget presenterade. Kreativiteten hade verkligen flödat i massor här på Shetlandsöarna – mycket tack vare Mats entusiasm och inspirerande bemötande av oss deltagare. Daniel som var reseledare för oss, var som en trygg punkt i tillvaron som fixade allt runt omkring med ett stort leende. Så vilket team dom var Mats o Daniel och som sagt, inte bara mina ben fick sig en rejäl träning, även mina skrattmuskler fick arbeta på högtryck under veckan.
Så det var med ett lyckligt leende på läpparna jag satte mig på planet för hemfärd och med en glädjefylld, men ändock lite sorg i hjärtat vinkade jag adjö till Shetlandsöarna och jag överlevde att jag inte lyckades få en selfie med Jimmie Perez. Fast man kan ju inte få allt och det kan ju vara en anledning att försöka komma tillbaka till denna vackra ö.

Annonser

Om nikonetha

Göteborgskvinna som här tänkte samla sin högst personliga reflektioner över vad som händer runt omkring henne. Förhoppningsvis kommer även en och annan bild också att slinka med på köpet, då jag allt som oftast återfinns bakom min kamera
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s