I Vitsippsbacken

Tänk idag var det äntligen dags att åka till Säveån och spana in vitsipporna där. Min kompis hade sms:at mig igår att joeå, dom hade kommit.

Fast när jag kom dit kunde jag återigen konstatera, våren ÄR sen i år. För det var väl egentligen bara förtruppen av vitsipporna som vågat sig fram. Havet var inte riktigt där ännu. Men vadå, man får vara nöjd med det lilla. För nu äntligen var det dags att få fotografera årets vitsippor. Visst det fanns en del sippor vid naturrum i Skäralid i helgen, men då hade jag ju glömt kvar mitt macro på rummet och vidvinkel är kanske inte den optimala optiken att fotografera små vita och skira blommor med.

Solen sken härligt och det var så gott att se hur de små vita sipporna sträckte på sig som dom nästan ville nå enda upp till solen.

Bettina, Patrik och jag låg där på marken och krälade runt bland blommorna och tack och lov, min skyddsdräkt låg i bilen. För numera är regnstället min skyddsdräkt vid macrofotografering och har jag inte skyddsdräkten på, ja, då får jag inte åka med hem i min bil 🙂

Naturligtvis hade vi kaffe med oss och tillslut satte vi oss upp för att njuta av fågelkvittret och Säveåns brus, medan vi drag vårt och insåg, att kan livet vara så mycket bättre egentligen.